Jag vet inte hur gemene man har det med de historiska kunskaperna, men själv hann jag bli ordentligt påläst under mina år på Inskrivningsmyndigheten vid Gällivare tingsrätt, innan jag drog vidare till andra avdelningar på tingsrätten och lärde mig hur hela tingsrätten fungerade.
Minnet av lagman Fredrik Rekkes och mitt första möte av Gällivare tingsrätt är svårt att glömma. En sådan otroligt sagolikt intelligent man och människokännare, som Fredrik var har jag nog varken förr eller senare träffat på i det levande livet. Fredrik hade en förmåga att kunna se rakt igenom människor. Han hade ett till alldeles otroligt fint människodrag, stor bullrig och öppenhjärtig var han även i det privata, men hade han varit för hård eller förhastat sig i sitt omdöme kom han genast och bad om ursäkt och påtalade, att han hade haft fel och jag hade haft rätt.
När Fredrik förhörde sig om mina ambitioner på tingsrätten, skrattade han gott och glatt åt mitt svar. Jag ville lära mig ALLT från grunden. Han tyckte att det var lika bra att jag fick börja med en utmaning och skickade mig till Fru Maud. Dvs. till tingsrättens Inskrivningsmyndighet, som ju handlar om fastigheter men också hade alla de andra avdelningarna insyltade på ett eller annat sätt, lite beroende vad de olika ärendena handlade om.
Maud Nyberg som var bossen på IM visade sig ha en ängels tålamod över alla mina envetna frågor från dag ett då jag satte min fot inne på Inskrivningsmyndigheten. Gällivare tingsrätts upptagningsområde och arealer torde vara unikt, men säger också en hel del om synen på överhöghetens syn på människorna i norr.
Fredrik Rekke månade om sin personal på ett sådant sätt att det är mycket svårslaget. Med lätthet skulle man kunna skriva en hel tjock roman om honom. Men Fredriks fascination om isländska sagor fick mig också på andra sidospår. Det var då jag upptäckte att Island år 1000 bestämde sig för att land skall med lag drivas.
Under alla mina år på tingsrätten hann jag samla på mig alla de förordnanden som överhuvudtaget går att tillskansa sig. Vilket skulle visa sig verkligen var på gott och ont. Undantaget var betalningsföreläggande, som Fredrik sa att där gick nog min gräns för vad jag ville veta. Han påstod att jag skulle få insikter om det också vid mitt arbete på de andra avdelningarna på tingsrätten och naturligtvis hade han helt rätt. Saknaden var enorm den dagen Fredrik Rekke lämnade tingsrätten för Växjö tingsrätt och sedan länge är han ur tiden.
Själv hade jag innan mitt inträde vid Gällivare tingsrätt levt med vetskapen om alla dessa vattenregleringsmål, som varade i evigheters evigheters och var ett ständigt ingrepp i naturen. Jag hade en farbror som var vattenrallare under hela sitt yrkesverksamma liv och hade varit med redan vid bygget av Porjus kraftstation. De kunskaper jag fått av honom kom nu väl till pass när jag hamnade på tingsrätten där jag på allvar började fundera över den svenska staten. Ungefär som en 9-åring som börjar betrakta sin förälder på ett helt nytt sätt och magin över föräldern har börjat på allvar att få sig en törn, från att vara Gud till vanlig dödlig människa.
Det farbror Nisse hade berättad i egenskap av vattenrallare från alla kraftverksbyggen som han hade varit anställd vid, kunde nu bara vävas in i ytterligare kunskaper om den svenska statens ageranden, som jag fick till mig vid mitt arbete vid tingsrätten. Men när jag började bli något så när varm i kläderna och släpade fram den ena tyngdlyftarfastighetsboken efter den andra och trillade över de enorma kronoöverloppsmarkerna i fastighetsböckerna insåg jag mina bristande kunskaper, vilket inte hanterades i en handvändning. Då fanns Maud där som kunde svara på mina frågor över vad kronoöverloppsmark och fjällfastigheter, men naturligtvis fanns mycket övrig kunskap som behövde inhämtas från annat håll för att få hela bilden komplett.
I de gamla jordeböckerna visade det sig att lappbyarnas marker inte bara i Lappmarken, utan även i Jämtland-Härjedalens skattefjäll från ”lappskatt” eller ”skatte” till ”krono” och började kallas ”kronoöverloppsmark”. För att en sådan åtgärd ska vara laglig och juridiskt giltig krävs en förrättning eller ny skattläggning. Det skedde inte. Beteckningen ”krono” på gamla lappbyar har således ingen juridisk verkan och är i grunden olaglig. - En dag när jag var nere i tingsrättens källararkiv och sökte en gammal bouppteckning till ett ovanligt rörigt fastighetsärende som jag höll på att utreda, trillade jag över min morfars fars bouppteckning. Jag skall säga att jag blev inte lite förvånad när jag upptäckte att det bland tillgångarna hittade ett renmärke!
Nu vet jag att jag kommer att få alla jägare, skoterägare m.fl. att bli väldigt upprörda över vad jag skriver härnäst: men domen i Girjasmålet är helt juridiskt riktig och kolonisatören svenska staten är ute i ogjort väder!
Sedan återstår att se om samerna använder sitt förstånd om domen står sig, därför att inte ens mot sina egna har de varit långt ifrån bra.
Eftersom vissa människor inte förmår sig ta in det faktum att också Norrbotten/Lappland har koloniserats av den svenska staten finns bot mot det. - Köp och läs den utmärkta boken: "Tusen år i Lappmarken" av
Lilian Ryd och Tomas Cramér. Där finns t.o.m. en kronologisk uppställning över de olika tidsskeendena.
I juni när jag var upp till Malmberget pågick Girjasmålet som bäst vid Gällivare tingsrätt och man skall vara rätt magstark om men tycker att det som uttalades då av statens ombud är ok. http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/juridiske-experten-darfor-ar-girjasdomen-historisk-9841528.aspx
Den 6 februari är det samernas nationaldag och det är väl ett steg i rätt riktning, att svenska staten inte längre slår ihjäl sin urbefolkning, eller bedriver rasbiologi.
Filmen som visas under Mari Boines sång är ur filmen Kautokeinoupproret, som gick på TV för något år sedan, men som sannerligen skulle behöva visas igen, eftersom minnet fallerar hos somliga.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kyrkan-soker-forsoning-med-samerna/
SvaraRadera