Google+ Followers

torsdag 5 februari 2015

Släktforskning är inte bara ett navelskådande. Det är i allra högsta grad vår egen historia, där nätet av släktskap sprider ut sig till ofantliga mönster.

Kanske är det en yrkesskada från min tingsrättstid, då jag ständigt mötte pappershistoriken bakom människor och fascinerades av det jag fick ta del av. Men det är en "bra yrkesskada" till skillnad från den andra, som jag fick mig till livs och som märkligt nog inte heller är helt av ondo, eftersom jag funnit ut att det är myndigheterna och vårt samhälle, som har blivit de verkliga "rättshaveristerna".  

Denna märkliga livsresa hade jag aldrig i hela mitt liv kunna föreställa mig den dagen, då jag steg in i rätts-Sveriges tjänst. Men helt uppenbart bjuder livet på många överraskningar och egna lärdomar.

Ibland undrar jag om det är slumpen, eller om det är meningen att jag skall utvecklas som människa genom, att just betrakta andra människors vägar och livsöden.

Det här med släktforskning det betyder också, att jag återfinner/återupplever gamla vänner från en helt ny sida, eftersom det visat sig att de är riktiga virituoser på släktforskning, tillskillnad från mig själv, som bara har ett halvt eget släktpussel, där många pusselbitar ännu saknas. Hur underbart överraskande det är att återupptäcka dessa människor, vet bara den som genomfarits av den lyckan, om att man är inte ensam kuf i denna värld av allmän förvirring.
 

En av alla dessa släktforskande människor trillade jag över av en ren slump, när jag läste något helt annat och mina gamla vänner visade mig egna nya pusselbitar om hur komplicerade släktnätet egentligen bredde ut sig.

Den nya släkthistoria jag hittade var den som Christina Berglund forskat fram på sin biologiske pappas sida.
http://www.webbgallerigotland.se/slakten_Viltok_1.htm 

Hon har hunnit till generation 14 i Viltoks antavla.
Hela hennes släktforskning är en mycket intressant läsning från början till slut. Historien går över stock och sten och jag kan inte låta, att göra ett litet klipp ur hennes släkthistoria, som jag tar mig friheten att saxa ur:

Erik Ångerman Sursill bodde 1539 i Västteg - tros ha dött i slutet på 1550 Teg, Umeå, Sweden. Var en rik storbonde i Teg by, Umeå socken och Handelsman, gift med Dordi.I en av Stockholmstidningarna fanns 8/8 1954 en artikel som innehåller bla följande beskrivning: ..."Under befrielsekriget 1521-23 gjorde hövitsmannen Lars Olsson Björnram ett kontrakt med handlanden Erik Ångerman om leverans av stora kvantiteter mat till hären. Denne var ångermanlänning och landskapsnamnet som personnamn var en på den tiden vanlig företeelse. I kontraktet åtog han sig också att leverera strömming eller sill, som det också hette. Han skickade emellertid inte bara vanlig sill utan även en del "sursill" eller surströmming.

Denna norrländska delikatess förstod sig de enkla knektarna dock inte på utan ställde till med en regelrätt matstrejk. Gustav Vasa blev ursinnig och lät sin vrede gå ut över Erik Ångerman som handlat i bästa välmening. Han ställdes nu under åtal för att ha levererat rutten föda, och till allt annat obehag fick han öknamnet "Sursill".

Svenska folket har alltid älskat öknamn och i Stockholms stadsböcker från denna tid möter man liknande namnformer som "Lasse Skånsksill", "Martin Surlax" etc. Dessa öknamn satt sedan orubbligt i, men Erik Ångerman var knepig nog att förta udden av elakheten - han tog helt enkelt öknamnet till släktnamn och kallade sig officiellt för SURSILL.

Under detta namn har han fått en märklig berömmelse - han är nämligen en av mest vidfamnande ättefäder, som funnits i hela Norden. Den sursillska härstamningen har under tidernas lopp nått sådana dimensioner att det numera knappt finns någon släkt i Finland som inte kan anknytas till det sursillska stamträdet. Erik Ångerman står som ättefader för bortåt 2000 stora släkter inom alla samhällsklasser i spridda över hela Norden, de baltiska länderna, Tyskland, Frankrike och Amerika.

Exemplen på finska storheter i det sursillska släktträdet är bl a: Zacharias Topelius, Jean Sibelius, PE Svinhufvud, KJ Ståhlberg, OW Kuusinen, Carl Gustaf Emil Mannerheim. Med andra ord de mest bemärkta inom finsk politik.

Så här skriver Einar von Bredow (2005):


Sursillarna är en fascinerande släkt. Ta bara det där med namnet. Enligt flera källor skrev Gustaf Vasas hövitsman Lars Olsson Björnram ett kontrakt med Erik Ångerman om stora leveranser av sill till hären under befrielsekriget 1521-1523. Den gode Erik levererade inte bara sillen utan, ångermanlänning som han var till börden, tillika några lass
surströmming för att glädja knektarna.

Men soldaterna uppskattade inte denna norrländska specialitet och gick rentav i matstrejk. Gustaf Vasa lär ha blivit minst sagt förbannad på Erik Ångerman, som ställdes inför rätta för att ha levererat ”rutten fisk” till trupperna. Till råga på allt fick han nu öknamnet Sursill som han dock med ett gott sinne för personlig PR gjorde till sitt släktnamn. Erik Ångerman Sursills barn och barnbarn flyttade i stor omfattning till Österbotten där de gifte in sig i en rad framstående familjer. Med tiden har släkten förgrenats ytterligare och i dag uppges Erik Ångerman Sursilll vara ättefader till uppåt 2.000 stora släkter, spridda inte bara i Norden utan också i Baltikum, Tyskland, Frankrike och USA. Bland dem som kan räkna sin härkomst från Erik Ångerman finns Jean Sibelius, fältmarskalk Mannerheim, Zacharias Topelius och Olof Palme.


Det som är lite märkligt och lustigt är, att Christina Berglund hittat igen något om samerna, som jag själv snubblat över i ett helt annat syfte. Men eftersom hon "översatt det till nutidssvenska" länkar jag bara den. Texten är hämtad ur "Källskrifter till lapparnas mytologi", av Edgar Rueterskiöld 1910 och vittnar om problemen som uppstod hos överhögheten med "lapparnas" avguderi:

 http://www.webbgallerigotland.se/Lapparnas_mytologi.pdf

Hon har även länkat Gällivares sockens tidigare historia, vilket torde vara mindre känt för de flesta:

http://www.webbgallerigotland.se/Gellivare%20_sockens%20_tidigare%20_historia.pdf


Men hennes övriga länkar är minst lika intressanta för den som vill känna sitt eget land historia, som den var.
Eris, osämjans gudinna, damen med Erisäpplet. Eris betyder "osämja", "tvist" eller "tvedräkt". 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar