onsdag 4 februari 2015

Den saudiske bloggaren Raif Badawi - vad säger man. Vad tänker man.


Jag vet i vart fall vad jag tycker och tänker: Det är ett land som inget har med år 2015 att göra, eller ens profeten Muhammed.

I september fastställdes en dom mot Badawi på tio års fängelse, dessutom är han dömd till 1 000 piskrapp, fördelade på 20 tillfällen. Han skall också betala drygt två miljoner kronor i böter. Lämna landet är han dessutom dömd till att inte mer kunna göra. Vilket inte torde vara några problem med att uppfylla, eftersom det är en omöjlighet att klara av så många piskrapp med livet i behåll. 

Raif Badawi straffades med de första 50 piskrappen i början av januari, som utdelades efter fredagsbönen nära en moské i Jidda. Hur dessa två saker överhuvudtaget är förenliga med varandra är en smärre gåta.

Det är liksom ingen hejd på vilka "oförlåtliga brott" han gjort sig skyldig till. Bland anklagelserna han fälldes för fanns förutom att han hädat islam, cyberbrott och för att han inte åtlytt sin far. Hans blogg har stängts. Sedan tilltar listan på hans s.k. brott: Raif Badawi är en av grundarna till ett liberalt nätverk, Free Saudi Liberals (Fria saudiska liberaler), som också engagerar kvinnorättsaktivister. Nämnas kan att två saudiska kvinnor kan hamna inför en antiterror-domstol för att de kört bil från Dubai och twittrat om det.


Ja, det är till att skapa problem i Konungariket Saudiarabien. Problem som inte existerar i en vanlig människas huvud och tankebanor.

I saudiska fängelser sitter många samvetsfångar, dömda av ultrakonservativa domare till ohyggliga straff. Bland de fängslade finns framstående människorättsaktivister: professor Mohammed Fahad al-Qahtani och hans kollega Abdullah al-Hamid,  Palmepristagaren, Waleed Abu al-Khair, som försvarade Raif Badawi innan han själv dömdes till 15 års fängelse förra våren.

I Saudiarabien tillämpas dödsstraff med halshuggning på offentlig plats – precis som i det skräckvälde som IS för. Saudiarabien skapades med en rent häpnadsväckande historia. Ultrakonservativa salafistiska rättslärda, ulema, har gett saudiska regenter rätt att styra, med byteshandeln att de själva får tillämpa sin tolkning av islamisk sharia. Kungahuset har dock många ansikten. Det finns prinsar som lutar sig mot ultrakonservativa domare och andra som vill slippa sitt beroende av dem.

Det kräver sin man, att förändra Saudiarabien och kliva ut i samtiden och bli det blomstrande land och föredömet, som det faktiskt skulle kunna bli. Myntet har två sidor, det vet alla som vet vilka framstående projekt som finns bara utanför Saudiarabiens egna gränser. Senast i somras kom jag i kontakt med de sjukhus i London, som har avancerade resurser och en häpnadsväckande framåtandan, som syns på många områden, men som omvärlden vet mycket lite om beroende på medias enögdhet.

Baksidan av myntet finns: ockupationen av Stora moskén i Mecka 1979, som fick kungariket att exportera sin salafism och understödja gudskrigare i olika länder. Myntet har dock två sidor: extremismen hotar nu stabiliteten och borgar för en säker undergång av världens oljerikaste land.

Gud har 99 namn, enligt profeten Muhammed, som även sade: att den som lär sig alla namnen kommer att få en plats i paradiset. Muhammeds födelsedag firas den tolfte i månaden, trots att de muslimska rättslärda först var motståndare till firandet, då Muhammed enligt islamisk teologi inte är en person som skall vara föremål för dyrkan. Numera är det i de flesta muslimska länder en nationell helgdag där bön förrättas i huvudstädernas centrala moské i närvaro av ländernas ledare och regeringar. Några poeters dikter används överallt i den muslimska världen i samband med Muhammeds födelsedag, t.ex.används en dikt av Ja'far ibn Hasan al-Barzanji (död 1765) i den arabiska och turkiska världen.

När man studerat vilka de 99 namnen är på Gud, är det svårt att förstå alla dessa handlingarna, som de s.k. rättrogna vill rättfärdiga sina bisarra maktutövanden och som absolut inget har med Muhammeds lära att göra. För h
ur man kan utläsa
Al-Barr (البر) (= All godhets källa, Den vänligaste och rättvisaste, Den som gör gott), eller Al-Muqsit (المقسط) (=Den rättrådige, Den rättvise, Den jämställande), eller An-Nafi'e (النافع) (= Den välvillige, Den gynnsamme, Välgöraren, Skaparen av det goda) i dessa handlingar, som de mäktar att utföra mot sina medmänniskor.

Det finns en anledning till att jag aldrig kommit på tanken, att bege mig till ett strikt muslimskt land i nutiden, trots att Herr H arbetat många år i Saudiarabien. 


För mig finns en självklarhet att rätta mig efter de regler som gäller, att träda in i någons religionsinriktnings helgedom,  vare sig det gäller en moské, katolsk kyrka, buddhistisk tempel etc. 

Men jag skulle aldrig kunna besöka och vistas i ett muslimskt land, som kräver av mig att jag skall underkasta mig mina egna mänskliga rättigheter som kvinna och därmed människa. Jag håller mig till Guds 99 olika namn (trots att jag inte tillber någon religion överhuvudtaget) och allt därutöver är bara mänskligt maktutövande.

Spontant kan jag bara tycka, att det är tur att Raif Badawis hustru och tre barn har lyckats ta sig till Kanada och där fått asyl.


Många människorättsorganisationer har reagerat starkt över domen, även Svenska UD har tidigare kallat upp Saudiarabiens ambassadör i Stockholm för att protestera. Men likafullt är Sverige beredd att fortsätta att ha ett fortsatt affärsutbyte/samarbete med Saudiarabien. Mer förljuget än så kan det knappast bli.



An-Noor (النور) (= Ljuset) och Al-Hadi (الهادي) (=Vägvisaren) två av alla Guds 99 namn lysa över mänskligheten.

                                              In šaʾ Allāh إن شاء الله

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar