söndag 1 februari 2015

Det här världskriget om betyg från årskurs 4, som har brutit ut, för att inte tala om integrationshysterin.

Det skrivs protestlistor, forskare, Lärarfack och lärare är helt emot betyg från åk 4.

Själv sitter jag här som en riktig byfåne och förstår inte stormen i vattenglaset, eller argumenten. Har vi nu ett samhället där betyg är det mått, som vi använder oss av, då blir det ännu knepigare att förstå motståndet mot tidiga betyg.

Inte kan jag heller förstå de här påstådda forskarna, som stoppat ner stora bromsen i backen, för betyg från åk. 4. Argumenten har varit, om jag nu förstått det hela rätt, att det blir så stressande för barnen med betyg.

Nu har jag själv hunnit med att vara både lärare/specialpedagog tillika klasslärare, liksom specialpedagog för fullvuxna på anstalt. Sedan är jag också mamma och har ett facit på tre egna barn med mycket stor åldersspridning, vilket i klartext betyder, att jag har hunnit uppleva skolans nedmontering! Sedan har jag faktiskt ett eget facit i form av mig själv, eftersom jag själv haft betyg redan från klass 1.

Klass 1-3 hade vi enbart två betyg, ett i ordning och ett annat i uppförande, som det så vackert hette på den tiden då man inte kunde komma inrasande i klassrummet och skrika lungorna av sig, eller köra sin egen stil under lektionstimmarna. Det här var två tidiga styrmedel för att ha studiero i klassrummet.

Från klass 4 hade vi regelrätta bokstavsbetyg, där C var underkänt, B skrangligt betyg, Ba som låg på ett medel, AB som var snäppet över medel och a, som tydde på mycket goda kunskaper. Sedan fanns en annan styrfart med dessa betyg, de kunde åtföljas av ett + eller minus och det behöver man inte vara raketforskare för att förstå vad det kunde betyda. Stod det Ba+ så var man på väg att uppfylla kriteriet för ett AB och stod det Ba-, så lång man på gränsen åt det andra hållet. Jag kan inte minnas att jag överhuvudtaget funderade så mycket över betyget, mer än att jag visste att det kändes som om det var rättvisa betyg.

Men så hade jag inte heller några föräldrar, som gjorde betygshets av mina betyg, utan jag fick utvecklas i min egen takt och förmåga under hela folkskoletiden.
Dvs. det som idag motsvarar grundskolan.


Det här som nu framförts om de som har dyslexi etc. måste de ju gruvligen ha missuppfattat fullständigt därför att man får inte dumpa ett betyg pga. dyslexiproblematiken. Istället är det ju faktiskt så att skolan har en skyldighet att bistå elever, snabbt som ögat dessutom, om det finns inlärningsproblem eller en dyslexiproblematik. OM en elev har skraltiga betyg i åk 4 så måste det väl istället vara en hjälp och en klar indikation om, att just den eleven behöver extra hjälp, som skall sättas in omgående! En elev som har dyslexiproblematik eller läsförståelse saknas, då behöver man faktiskt läsa just den texten för eleven ifråga och utifrån det föra ett resonemang, för att eleven skall kunna tillförskansa sig lärostoffet.



Jag vet elever som varit riktiga klippor på att skriva pjäser och matte, trots svår dyslexi. Som förälder och lärare måste man finna vägen till glädjen att vilja lära sig! Dvs. VAD är det som just den eleven tycker är roligt. Det är ur det roliga som man lär sig, vill lära sig.


Ta nu och gissa vilka "elever" jag mestadels mött under min tid som pedagogisk ansvarig/lärare på kriminalvårdsanstalt?- JAPP! Det var de elever som skolans värld hade tappat bort redan i åk 3 i de flesta fall. När de fått berätta om sina skolerfarenheter har jag många gånger haft en tung resa hem från jobbet till hemmet. Så många tankar om vilken usel värld vi egentligen har att erbjuda dem, som inte har två räkmackor fastklistrade under vardera fotsula. Tänk så många människor som vi helt missar att odla deras starka sidor, istället låter vi det där eländiga bli självuppfyllande.

Det har varit med tungt hjärta, som jag många gånger fått övertyga de intagna (dvs. vuxna människor), som hamnat utanför ramarna, att det ALDRIG är försent "att bli den du ville vara", som "du egentligen var ämnad att vara". En dålig skolgång betyder inte att man är hjälplöst förlorad, man kan hämta hem det senare. Dvs. man KUNDE hämta hem det senare, men nu har ju de här politiska genierna monterat ner i stort sett alla möjligheter som vuxenundervisningen tidigare gav!
Sedan sitter de där politikerfåntattarna och funderar över hur det i övrigt blivit ute i samhället. - TJA, det är ju rent av märkligt! - Kan det verkligen vara så komplicerat att förstå, att vårt samhälle inte kan ses i små välförpackade brottstycken, utan man måste alltid betrakta något ur ett HELHETS-perspektiv. Det finns alltid ett orsaks- och verkanssammahang vad än det gäller.


Undra när polletten skall trilla ner hos de här stora tänkarna. När skall de inse att det är i senaste laget, att börja fundera på hjälpinsatser om man gått ut åk 7 och har skraltiga betyg. Då är man nog i det allra närmaste rökt istället, eller har en våldsam uppförsbacke, att ta sig igenom. Inte omöjligt då heller men kräver inte lite av eleven och den som skall fylla alla dessa luckor av år! Därför att det hunnit bli stora kunskapsluckor, som måste hämtas in innan åk 9. VEM är det som kan klara ut en sådan uppförsbacke, ja, det krävs nog en hel del faktiskt och hjälpinsatser!

Jag har ju själv suttit i den problematiken med de s.k. kvartssamtalen istället för regelrätta betyg. Finns inga fullvuxna föräldrar till barnet och finns det ingen lärarkollegium, eller skolledning för det fall att det nu är fråga om den gängse kommunala skolan, som har förstånd till att förstå vad som skall göras. DÅ kan det lika gärna kvitta vill jag påstå.


Däremot måste man nog faktiskt börja inse, att det språk som används i skolan måste nog faktiskt ges företräde, i annat fall beläggs eleven med dubbla krav och det hela blir bara pannkaka.

Det där snacket om att man måste tillgodose det där med egen kultur och eget språk annars "kommer hela taket att rasa i huvudet på det stackars vilsna barnet" är i min värld enbart nonsens. Jag har sett hur det går för elever som nödvändigtvis måste släpas iväg till hemspråksundervisning på lågstadiet, de får hjärnsläpp och i samma ögonblick, som hemspråksundervisningen startar, så tappar de eleverna genast mark och hamnar efter sina dittills tillförskansade färdigheter.


Den där biten med kultur/religion och tradition går hur fint som helst, att väva in i den ordinarie skolundervisningen ändå. Det enda som krävs till det är att det är en VUXEN lärare, som kan se och förstå lite längre än näsan växer. Jag vet vad jag talar om även där därför att mina små förstaklassare var rena rama FN-nationerna. OCH det tar lite tid och mycket kraft, att jämka ihop dagens barn, dels beror det på att det är så väldigt många olika strömningar om man har en sådan mix bland eleverna. Men det går och tillslut så ser de och förstår, att vi människor har mycket att lära av varandras kulturer och seder och de gäller även föräldrar till de här eleverna, som är ett måste om det skall lyckas fullt ut!


Man skall som lärare och ansvarig för elevernas framtid vara helt på det klara med, att utländska barn (som har föräldrar som har en invandrarbakgrund) kan prata hur klanderfri svenska som helst, men har de inte en svensk bakgrund då kan de inte svara rätt på så enkla frågor som:

"kan man damma med en damm", eller "kan man skruva med en skruv". Det är där man direkt ser vilka barn, som har erövrat språket och vilka som man behöver lära en hel del från skolans värld.

Bara just därför blir också den här fullständiga nojan som utbröt, när man i TV-nyheterna hade släpat in en ung dam från FP med det stora svenska humanhjärtat, som påstod utan att blinka att de som kommer hit kan inte lära sig svenska, de behöver tid till annat som nyanlända. Tid till vadå, undrar jag? Det bästa botemedlet mot att komma snabbt in i normala gängor, det är faktiskt att ha något VETTIGT att göra!

- Sedan är jag rätt övertygad om, att samma unga FP-dam knappast är förespråkare av att sjuka, cancersjuka, eller utbrända skall ges samma rådrum hos försäkringskassan, nej, då skall man istället jaga dem med blåslampa och sparka på dem, allt vad tyget håller. Helst med Dr Martenskängor.


1 kommentar:

  1. Det går att dölja undermålig undervisning om man inte har några styrmedel som offentliga betyg. Betygen är det som faktiskt visar om en bristande undervisning har ägt rum.

    SvaraRadera