onsdag 14 januari 2015

Rundresa Spanien. Sevilla dag 14.


Morisk arkitektur i Alcázar, eller


"Reales Alcázares de Sevilla", eller El Alcázar (kärt barn har många namn), som från början tydligen var en morisk borg. Oavsett vilket är den i alla fall dekorerad efter mönster från Alhambra i Granada. Trots senare och diverse ombyggnader är Alcázar ett av de bästa exemplen på mudéjarstilen.


Finns det något mer attraktivt och rogivande, som en innergård som är omgiven av pelargångar. Den här byggstilen hittar man också bland kloster, sedan vem som har kopierat vem tycker jag inte spelar någon som helst roll.

Ambassadörernas hall....varför rummet/salen med det här gigantiska taket hette så, det har jag däremot lyckats förtränga. Men tak var de moriska byggherrarna experter på. Kanske låg de mycket på rygg och kuckelurade....

Innergård på Alcázar
 Peter I av Kastilien med tillnamnet "den grymme" huserade runt i Alcázar under 1300-talet. När han blev kung började en blodig epok i Kastiliens historia. Peter I försökte höja kungamakten gentemot den självsvåldiga adeln och han tog hjälp av ofrälse män, inte sällan judar i den kampen, där ha inte heller skydda några medel och det var nog också därför han fick det inte helt attraktiva smeknamnet, "den grymme". I sin kamp mot motståndarna skydda han inga medel, t.o.m. gamla allierade, som blivit misshagliga lät han döda. Men det finns en annan berättelse om honom, som man inte heller kan bortse ifrån: han kämpade för sitt folk som led.

Vad jag förstått så kunde han inte ens lita på sin mor. Det verkar ha varit en mycket turbulent tid, eftersom hans dödsfiende var hans halvbror,
Henrik av Trastámara, som var lierad med adeln. Henrik var ett resultat av fadern Alfons XI av Kastilien och dennes älskarinna Eleanor av Guzman utomäktenskapliga äventyr. Det var slutligen halvbrodern som tog livet av Peter I av Kastilien, efter mordet på halvbrodern besteg han själv tronen, men var anledningen till ännu ett av historiens alla krig.

Det blev därför lite vilsamt att komma ut ur skottlossningens krutrök och intrigernas järngrepp, ut i trädgården som omger byggnaderna och murarna. Det lustiga var att så snart jag hade kommit ut i trädgården kändes det som om det saknades vissa delar där och det visade sig vara helt riktigt: stora delar av Alcázar hade genom en jordbävning, som hade sitt epicentrum i Portugal, blivit ödelagt.



Har du någon gång varit på en plats/platser där du slagits av
Déjà vu, hela den här rundresan var kantad av just dylika inslag. Det var bara kring Gibraltar och solkusten, som det var alldeles främmande, helt blanka kort. Men att gå omkring och söka saker som jag visste borde ha funnits där och i vissa fall även finna spår av det, eller rent av veta vad som var signifikativt för platsen, det blev en återkommande företeelse, som inte låter sig förklaras i brådrasket och fick mig att fundera: Kan man motta minnen som dröjt sig kvar på något förunderligt sätt, eller vad handlar det hela egentligen om.

 Egentligen är det nog inte bara människan, som är ett förunderligt och oförklarligt väsen, ser man sig runt i naturen blir man ständigt påmind om den saken. Jag undrar fortfarande vad det här trädet hette, där det pågått en hel svulstig historia kring den del, som är förbunden närmast marken. Det fick mig att fundera över hur det egentligen såg ut under jord, det verkar vara våldsamma rötter i det fördolda. Kanske det är så med människan också.

Vilket det nu än är var det här ännu ett fascinerande träd, med en rot och nederdel som inte går av för hackor.

Mer än så här bjuder jag inte från trädgården, eller byggnaderna. Det får var och en utforska själv och det finns mycket att upptäcka i Sevilla.

Efter rundvandringen i Alcázar gick vi till det Arabiska badet (Banos Árabes), Hammam.
Det var lite svårt att hitta dit första gången, eftersom det ligger i den vindlande gränderna i Santa Cruz (gamla stan). Det är något av ett favoritställe och jag missar inte att återkomma dit vid varje besök i Sevilla. Men det finns på fler ställen: Granada och även Córdoba, kanske fler platser men dessa känner jag inte till. Där kan man välja mellan 40, 36 eller 16 grader i vattnet, ört-ångbastu, bubbeljacuzzi, men bäst av allt är saltbadet längst ner i källaren. Lagom varmt vatten och där fläktade det in frisk luft runt huvudet. Men på en klar andra plats är nog ändå oljemassagen....eller

http://www.airedesevilla.com/movil/aire_de_sevilla_gallery
 kanske den stora bassängen, där är underbart vackert. Vacker musik och endast levande ljus till, intill denna, som rymmer flera rumsindelningar så finns även kallvattenchockbassängerna, den kallaste förmådde jag mig inte att gå ner i mer än till fotknölarna, där tog det stopp! Måste vara som att bada i ishavet....
Text kan också vara en vacker väggdekoration, speciellt när det är arabiska bokstäver.
 
Efteråt kan man sitta i caféet på mellanplan och dricka & äta något till i bästa arabisk stil.

Vad var det jag sa om märkliga tak, i caféet fanns ännu ett.....

Hallen på nedre plan på väg ut eller in.... Priset överlever man också: 20 Euro inkl. oljemassage.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar