Rundresa Spanien Dag 9 -10 Cádiz.

Cádiz (arabiska): قادس, Qādis) är en av världens äldsta sjöstäder, anlagd omkring år 1100 f.Kr av fenicierna. Cádiz invånare kallas för gaditanos.

Här syns stadsporten, Puerta de Tierra in till den gamla delen av Cádiz där gränderna är så smala att bilister helst håller sig till kustvägen.

 Gamla delen har präglats av allt från romare till morer under sin 3 000-åriga historia. Nya delen är modern och typiskt spansk.

 Egentligen är det rätt märkligt att inte fler turister hittar hit, därför att sandstranden är nästan en mil lång och mycket välordnad. Hela strandpromenaden är fylld av tapas-stråk, havsdelikatesser för några fjuttiga euros, flamenco och livemusik på otaliga barer, och sol, sol, sol och åter sol 3 016 timmar om året. Trots det verkar de flesta turister insnöade på Barcelona och Costa del Sol. Överhuvudtaget är det en helt annan atmosfär här. Det är mer bykänsla här än vad det brukar vara i städer. Vill man inte som vi vara på lite rundresa, finns flyg till närliggande Sevilla eller Jerez de la Frontera.

Första heldagen i Cádiz fick vi frukost med massor av färsk frukt och ett frukostbord som kändes befriande i jämförelse med den engelska frukosten. En ung frukostvärd frestade mig med en riktig gammaldags hemgjord choklad (som är någon form av tjockare drickchoklad med riktig kakaosmak) till det serveras Churros - spanskt friterat bakverk, att doppa ner i chokladen. Dessutom gjorde han varsin äggröra åt oss, det var bara att önska fritt vad han kunde stå till tjänst med. Tänk vad det där lilla extra av omtanke gör stor skillnad på hur välkommen man känner sig.

Skomakaren i Cádiz, som fanns runt hörnet till hotellet, han bytte ut hälsnoddarna på mina sandaler, eftersom den ena hade gått av. Han förstod precis vad som var grundproblemet med sandalernas konstruktion, det var som att knalla runt i friheten på fötterna efter modifieringen av sandalerna.

Tja, fråga inte mig inte hur detta fågelskrov har anknytning till Cádiz. Men Herr H var eld och lågor och tyckte att det här påminde mycket om  rondellerna i Saudiarabien, som varit spektakulära. Skillnaden är väl möjligen att det här inte var någon rondell.

Går man i den riktningen dit pilarna visar och fortsätter att traska på har man en hel del att upptäcka. Visserligen passar det bra med åtskilliga stopp, men vem har bråttom genom livet, när man inte behöver det.

Park intill de gamla bastionerna.

Dagen innan, när vi hade anlänt till hotellet undrade jag varför man kopierade våra pass, när vi checkade in. Det hade jag inte förstått tidigare att man hade gjort på hotellen. Något som hotellen överlag gör vilket land man än kommer till tydligen. Jag fick då svaret, att man överlämnade det till den lokala polisen. Hur det stämmer överens med den fria rörligheten inom EU det kan man fundera en stund över.
Men det betyder också att man som medborgare inom EU är allt annat är fri att röra sig var man vill. Sedan att det finns restriktioner om hur länge man får vistas inom ett land, utan att söka särskild tillstånd, det kan jag förstå, eller att man får ansöka om spanskt personnummer om man skall vistas i landet under längre tid, det kan jag också förstå. Men varför man följs ända in i fotknölarna över hur man rör sig, det kändes inte bra att veta och det här gäller nog faktiskt inte bara Spanien.

Vid hemkomsten till Sverige fick jag av en uppmaning av statens egna bank, att jag skulle redovisa mina utländska konton! Det kravet förpassade jag direkt ner i papperskorgen. Jag deklarerar och det får faktiskt räcka! Eftersom vi nu rest en hel del på egen hand och det är jag, som bokar hotellrum etc. så börjar jag förstå, att känslan av att vara kontrollerad ingalunda bara är någon diffus känsla, det är en verklighet. Tänk att det skulle ta sådan tid innan jag förstod det. Det här måste väl bara vara en lightvariant av att man vid ankomsten måste anmäla sig hos polisen, men någon större skillnad är det ju absolut inte.

Så här enkelt kan man göra ett fönster, ser ut som om man använt sig av en jättestor pepparkaksform.

När vi var på väg mot tågstationen för att kolla upp tågbiljetter vidare på vår rundresa blev vi uppraggade av Cádiz City Tour, eftersom vi hade åkt på andra sightseeing i andra städer hade vi 10% tillgodo och betalade 13:50 Euro per person. Det är rätt skönt att bli guidad runt via en fläktande busstur. Här går färden längs strandpromenaden. Vi åkte hela varvet runt och steg av vid Museo de Cádiz, som har gratis inträde som en hel del museer i Spanien har.

Träd, lövträd har alltid fascinerat mig. Här var bara ännu en sort som jag lagt bakom örat.

Helt otroligt!

Här har vi tagit oss runt på andra sidan av strandpromenaden.

Här stod man och fiskade & metade och som synes var det gott om fisk i vattnet.

Siesta på en parkbänk. Det kan man också förstå, när det är 33 grader i skuggan trots mitten av oktober.

En jättestor park vars granne är havet också längs strandpromenaden, men här längs Av. Doctor Gómez Ulla

Jag kände igen kvittret och såg upp och fann massor av fågelbon i träden.

Innanför grottan... svalt och sköööööönt!

Ljuvlig liten fontän med vattendropparna singlande ner från paraplyet.

..... Cádiz. Ja, jag tror att jag vill återvända dit det är en annan stilla lunk där, trots att det här är en känd universitetsstad, som också betyder en annan form av puls. Hela Strandpromenaden kring Cadiz är en oas, men det finns också en hel del parker, att fly undan den allra värsta brännheta solen, om man nu inte väljer att bli som spanjorerna förnuftigt gör: tar siesta.