Tåget från Cádiz avgick kl. 11.10 vi var framme i Sevilla kl. 12:57.
När vi var på väg till tågstationen i Cádiz stod polisen och penslade en bil på fingeravtryck, som helt uppenbart hade varit utsatt för inbrott! Jag blev så imponerad över vanligt hederligt polisarbeta, att jag försökte ta en bild i smyg. Men det uppskattades inte, han hade väl ögon i nacken, som min äldste son brukar säga om mig.
Väl framme i Sevilla passade vi på att köpa tågbiljetter till Cordoba innan vi lämnade tågstationen. Vi valde de dyrare biljetterna, eftersom man var framme efter 45 minuter istället för 2 timmar och 45 minuter. För oss två kostade de tågbiljetterna 30.30 Euro, från Sevilla - Cordoba.
 | ||
| Sevilla är Andalusiens största stad och denna provins traditionella huvudstad. Klimatmässigt är Sevilla Spaniens varmaste stad med en årlig dygnsmedeltemperatur på 18,6 °C. Vi köpte en tvådagarsbiljett med Sevilla Tour, för 16 Euro per styck, ett bra och billigt sätt att ta sig runt Sevilla och samtidigt få en guidad tur i öronen, om man vill, vilket inte är helt fel. För Operavänner är Sevilla välkänt, eftersom Operorna (triologin) Barberaren i Sevilla (Rossini) http://www.wermlandopera.com/evenemang/barberaren-i-sevilla-handlingen och Figaros bröllop (Mozart) http://www.wermlandopera.com/evenemang/figaros-brollop-handlingen utspelar sig i Sevilla. Medan den sista delen ur trilogin Fidelio (Beethoven) http://www.wermlandopera.com/evenemang/fidelio-handlingen har gemensamma rollfigurer, men om jag inte missminner mig så hänger den inte helt klart ihop med Sevilla, men jag kan ha fel det är länge sedan jag såg den. Egentligen är det ett unikt samarbete mellan dessa välkända kompositörer, att man låter historien gå vidare till nästa kompositör. Nu är jag ingen klippa på operor, eftersom jag föredrar operetter (men de har de slutat att spela nu för tiden, de tillhör min uppväxt) men jag tror att det är världsunikt att man låtit storyn gå vidare och ändat ut i en trilogi. Men även operan Carmen utspelar sig i Sevilla, cigarettfabriken, som rollfiguren Carmen arbetade i, kan man ännu se i Sevilla. I handlingen förälskar sig den blyge sergeanten José i den förföriska Carmen som på dagarna arbetade i cigarettfabriken. José får en rival i tjurfäktaren Escamillo och det hela slutar tragiskt. http://sv.wikipedia.org/wiki/Carmen Annan kuriosa är att i Sevilla återfinns sjöfararen Christofer Columbus gravvård. Var hans drömmar om främmande länder startade och förverkligades, det har jag redan berättat om i samband med Alhambra, på denna reseberättelse "Rundresa Spanien". Så den som är intresserad av Sevilla, hav tålamod! Eftersom vi varit fler gånger i Sevilla, så kommer inom kort lite andra tips än vad som kommer att återfinnas här från rundresan. Jag skall lägga in en särskild etikett på just Sevilla, så snart det låter sig göras. Men rundresan först.... Om man vill förstå lite av dagens historia måste man äga förmågan att blicka tillbaka. Det finns en regelbundenhet i förändringar i världen, inte alltid nödvändigtvis till det bättre. Men en lagbundenhet, ett mönster av förändringar. Ungefär som det nu är på jorden, när det gäller landhöjningar och landsänkningar och även våldsamma klimatförändringar. Inte minst på det medmänskliga planet är det allt annat än lugnt. Snabbt kan en vän bli en fiende. Inom religion och politik är det synnerligen lättföränderligt. Jag tror i att man gör klokt i att fundera över hur den närmaste delen av vår värld egentligen har sett ut. Det enda säkra vi vet genom att betrakta historien, det är att man störtar en form av diktatur eller illa fungerande system, för att senare inse, att man bara hjälpt ännu en annan form av diktatur eller illa fungerande system till makten.
|
 |
| Så här såg Europakartan ut år 843 respektive år 1150 i det som vi idag kallar för Spanien. Men det fanns en tid då Islam stod för vetenskap, astronomi (man gjorde en tidig distinktion mellan astrologi och astronomi), alkemi (där flera kemiska processer t.ex. destillation utvecklades för praktisk användning och spreds sedan till Europa) matematik (algebra), medicin, anatomi och även filosofi. |
 |
| Torre del Oro är ett vakttorn, som byggdes under Almohaddynastin i början på 1300-talet, något av ett landmärke i dagens Sevilla. Almohadernas huvudstad låg i Marrakech, men flyttades år 1170 för en kortare tid till Sevilla. |
 |
Floden är alltjämt segelbar, vilket gör Sevilla till en hamnstad. Men floden Guadalquivir ligger där stoisk tyst och det är bara vattnets rörelser som man ibland kan höra. Man kan åka på en båttur för 16 Euro längs floden vilket vi gjorde. |
 |
| Det fiskas även här friskt från strandpromenaden, precis som man gör i Cádiz och på många andra ställen på vår jord där en å, en älv, en flod flyter fram, eller som i Cádiz där hav möter land. |
 |
| Jag är en stor älskare av allsköns arkitektur. Dock gör jag ett förbehåll för fyrkantiga betongklossar, som inte säger mig något alls än att mina tankar fladdrar iväg till fantasilösa byggnader, som inte kan skapa någon harmoni. |
 |
| Det här är en utsikt som jag minns redan från den tiden jag och min mamma var i Italien, när jag var mycket ung. Jag tänkte då att en sådan uteplats skall jag ha när jag blir stor. Jag har inte kommit drömmen så mycket närmare, än att jag idag har en kökspergola med två olika sorters vildvin (en får gula blad och den andra röda blad till hösten) och som täcker taket, tillsammans med en Japansk träddödare, Kameliontbuske och en Humle, som börjar släppa fram det som ursprungligen planterades där i det hörnet: en Pipranka. Men jag siktar på att låta den polska vindruvssorten, som tål ner till -40 grader, att den skall bilda tak på en annan uteplats, eftersom jag nu vet att den funkar, att bilda ett tjockt tak. Dock blir det inte som här på bilden ett tillskott på frukostbordet. Med de druvor som funkar i Sverige ser man ut som en 110-års tandlös tant i munnen om man försöker att förstärka matbordet genom att sträcka upp handen. |
 |
| Här skulle det vara skönt att ha en hängmatta eller utemöbel placerad under. Livet rätt använt är underbart, när det ges tillfälle till det... vill säga. |
 |
| Härligt eller hur.... |
 |
| Bouganvillea hör växtligheten i Sydeuropa till. |
 |
| Det ser rätt bra ut, när man kikar in på bakgården..... |
 |
| men så sänker man blicken och inser, att här har det blivit för mycket av småkrukor på marken. Jiiises vilken salig blandning! Nåja, var och en skall ha det man upplever som vackert. |
 |
| Under just hur många trädsorter det egentligen finns på jorden bara av varianten lövträd. |
 | ||
|
 |
| Man får lite köplust när man ser alla de glada färgerna, men sedan när man väl skall välja ut något, då går man slutligen därifrån tomhänt. |
 |
| I Sevilla hade jag bokat in oss på ett hotell i gamla stan: Santa Cruz, som inte hade frukost på rummet dock kylskåp på rummet och en salig hög kackerlackor visade det sig, det gällde att hålla taklampan tänd på toaletten hela natten och lägga på minnet att vidta säkerhetsåtgärder vid hemkomsten. Frukosten intog vi på diverse ställen i Santa Cruz, som här t.ex. i ett hål i väggen, där man fick bre´ sin egen rostade macka med det man önskade ha till... |
 |
| alternativet hade varit att ta en av dessa Tapas... En annan dag träffade vi en kanadensare, som jobbade som kypare och han lärde mig att caffelatte hette på spanska Manchado, men uttalas i norra Spanien "Manschado" och i Södra Spanien "Mansjau". Han visade oss runt i hotellet som hängde ihop med baren och där var ett livs levande museum. Vi bestämde oss för att återkomma och bo där i framtiden, vilket vi också kom att göra en resa senare, se kommande etikett "Sevilla". Det roliga var att han berättade för Herr H, att Moussolini ägde hotellet, de skrattade båda två åt skämtet, problemet var bara att Moussolini "himselves" helt plötsligt stod bakom dem. Stackars kanadensaren, som var i desperat behov av ett jobb, egentligen var han bartender och inte servitör. |
 |
| Det här är vårt första besök i skoaffären MAYO, här kan man beställa sina egna måttbeställda skor och det skall jag berätta mer om i den kommande etiketten "Sevilla".... Den här gången kom jag dock hem med två par skor, ett par svarta och ett par röda högklackade skor, som klarar av att knalla omkring på Göteborgs stenbelagda gator, utan att få klackarna söndertrampade. Mao: Flamencoskor! De passar nog också bra som överfallsskydd ;) Båda de handgjorda alltigenom läderskorna kostade tillsammans 1 335:- i svenska kronor. |
 |
| Ett stenkast längre bort så botaniserade vi runt i den här hatt och klädaffären.... |
 |
| Den hattmodell som de inte hade var nog inte ens värt att tänka ut. |
 |
| Prydligt för herrar.... |
 |
| och för ännu mindre herrar.... |
 |
| det är lite klassiska snitt som man kan få.... |
 |
| En svensk skall nog inte klämma in sig i en spansk herrstorlek, de motsvarar inte varandra... |
 |
Ibland undrar man var det får namnet ifrån, som de döper sina gator och platser.
Vandra runt i gamla stan, eller de judiska kvarteren, där det på 1600-talet bodde av Sevillas överklass, där kan man verkligen finna sina egna favoritplatser.
|
 |
| Katedralen i Sevilla (formellt namn Catedral de Santa María de la Sede) är världens största romerska-katolska katedral (Peterskyrkan i Vatikanen är större, men det är en basilika och inte en katedral). Katedralen i Sevilla tog nästan två århundraden att bygga och stod klar först i slutet av 1500-talet. Här skymtar 1100-talsklocktornet Giralda fram, som är den ombyggda minareten från moskén, som låg här före katedralen. Den höga tornspiran byggdes av de kristna och finns nu på Unescos Världsarv, mer om den intressanta byggnaden återfinns i kommande etikett "Sevilla"- Den kommer att bli särskilt omnämnd därför att där satte jag personbästa i klättring, vid en annan resa till Sevilla! |
 |
| Det här skulle det finnas på alla trafikljus i Göteborg, så slapp man riskera hälsenorna och livhanken. Man ser direkt hur många sekunder det är kvar till det slår om till grönt och det är också nedräkning, när det är grönt. Man VET alltså när man kommer att få hälsenorna avkörda. DET vet man däremot inte när man går över en gata i Göteborg. |
 |
| Lite kakelplattor kanske? |
 |
| En liten blomsterhandel med snitsiga spanskt takpannor och toppen kröns av en... tja, vadå... toppspira? |
 |
| Strandpromenader det ingår i mina favoritflanörstråk... |
 |
| Jag älskar att kika in genom fönster och på bakgårdar.... |
 |
| Det finns en tjurfäktningsarena i Sevilla....Här en stolt matador, som blickar ut över soptunnor och.... |
 |
| den här byggnaden. |
 |
| Spanska sockerchocker i tårtmodeller... |
 |
| man kan undra vad fyllningen är gjord av. |
 |
| En gång före alla operationer var jag helt inställd på att ensam gå från Sevilla till Santiago de Compostela, en ca 100 mila lång vandring med enbart de egna apostlahästarna till hjälp. Så lite man egentligen vet om vad framtiden för med sig i sitt sköte och tur är väl det ibland. Men jag hade noga planerat för att inte behöva bära med mig tung packning, som jag inte kan bära, efter det som hände mig på tingsrätten. Här utanför pilgrimscentrat träffade på en ung kille, Mikael L...., som visade sig ha svenska vänner i Långås med postnummer som började på 311, alltså kunde det inte vara alltför långt ifrån oss. Han var på väg att gå den pilgrimsleden, han skulle bara får sin första stämpel i pilgrimspasset och väntade tills de skulle öppna efter siestan. Han hade samma karta som jag hade printat ut från internet, men hade hittat fler övernattningsplatser på http://www.jakobus-info.de/Hans ryggsäck vägde 10 kg och jag undrar hade han verkligen vatten med sig i de kilona. Sedan behövde man inte betvivla att han hade gått pilgrimsvandringen ensam innan, därför att han hade en sällsam frid över sig. Jag har undrat så många gånger hur det gick för honom, därför att naturkatastrofer var bara förnamnet på vad som väntade. Något svar på hans mail fick jag nämligen inte och det gjorde mig inte lugnare precis. Han hade gått till Santiago de Compostela tidigare, men då den franska vägen. Han hade låtit göra en tatuering "el Camino" på vänstra benet till minne av den vandringen. Många var mycket undrande varför jag skulle gå den vandringen och jag hade bara ett enda svar: det hade sakta men säkert utkristalliserat sig till en visshet, att det här var något jag måste göra. Man funderade ofta hur jag rent praktiskt skulle klara av det, men jag svarade att det måste ha funnits bra många pilgrimer genom århundradena, som varit betydligt mer i illa form än jag och dessutom inte hade tillgång till dagens möjligheter både i matväg och annat och hade klarat av det. Säkert var det många som dog under vägen, men det kändes inte som om det skulle bli mitt öde. Dock såg jag skepsisen lysa i mångas ögon och visst kunde jag själv tvivla ibland på att jag skulle ro det iland. Men jag resonerade, att då hade det inte varit värre än att sätta sig på första bästa buss och ta sig vidare till närmsta flygplats. |
 |
| Så här såg min planerade vandring ut år 2007, det är allt mellan 11 km och 35 km på det längsta stället. Jag hade flera kontakter med en kille som hette Stefan Krantz på Vandra i Stockholm, http://vandra.se/om-vandra/ eftersom jag funderade på om det skulle gå att få någon form av bistånd för att kunna genomföra det hela, p.g.a. att jag inte redan då kunde bära packning och var långt ifrån säker på att jag skulle kunna klara av spartanska övernattningar för kroppens skull. Jag hade många tankar om hur jag skulle lyckas omsätta det här i praktiken ur alla synvinklar. Men jag hade också planerat in att bunkra upp ett par dagar med jämna mellanrum på hotell för att vila kroppen. Det här skulle vara min stund på jorden. Mina barn och Herr H var nog glada när det inte blev av. Barnen ville inte ha sin mamma irrande runt i Spaniens ödemarker och funderade hur de skulle göra, om de skulle placera en GPS sändare på mig, så att de såg att jag rörde mig. Men jag tyckte inte att idén var särskilt bra, med tanke på att jag kanske skulle träffa en eldig spanjor längs vägen. Skämt å sido, idéerna om solcellsladdning i hatten och allt annat som de tänkte ut var nog faktiskt riktigt bra. Själv fördjupade jag i sidenets underbara tämligen viktlösa värld. |
 |
| Det var inte helt lätt att hitta ingången till Pilgrimscentrat i Sevilla och jag tänkte på den förskräckliga värmen det var den dagen vi var där och nu var det i slutet på oktober. Skulle jag verkligen klara av att gå den vägen i detta stekheta, även om våren är bästa tänkbara tillfälle att starta långvandringen på, den första biten är där man spelat in alla dollarfilmerna med Clint Eastwood i Extremaduro. Skulle jag kanske starta redan i april för att klara värmen, men regnet då...vad skulle jag leva på under vandringen? Vatten (hur mycket väger en 2 liters flaska vatten?) + bröd och den iberiska skinkan och Pata de Negra, som görs av grisar som bara fått äta ekollon. |
 |
| Man kanske får satsa på tjurfäktning istället? Vara som tjuren Ferdinand, som bara sitter och luktar på blommorna och är såååå lycklig... |
 |
| Men jag var väl kanske inte den enda, som tagit mig vatten över huvudet. Man kunde lära sig att paddla kanot, eller heter det kajak i Guadalquivir. Efter det här säger jag bara: Tacka vet jag en eka! |
 |
| Ibland blir det omöjliga möjligt med lite bistånd.... |
 |
| och färden går vidare under överseende av proffset. |
 |
| Lugnare då att sitta och käka här istället, inte lika vått som i floden. Oh, nej jag avstod trampbåtarna, som också gick att hyra och trampa sig fram med på det här stället. |
 |
| Det här Hostels passerade vi varje dag och varje gång så log jag åt texten: whith smell of orange blossom and rosemary. De hade glömt att lägga till and cigarette smoke, därför att det stod alltid någon av hostelspersonalen ute och bolmade i den trånga gränden. |
 |
| Parisparkering i Sevilla. |
 |
| Dadelpalmerna fulla av stora klasar av dadlar är en imponerande syn. Men det är inte dadelpalmerna som Sevilla är känt för, utan för sina Sevilla-apelsiner, som inte alls är några apelsiner. Det bara ser ut så. Jag lärde mig i alla fall att älska en tapasrätt, som är utan dess motstycke, under den här resan och just här i Sevilla på en liten Tapasbar i Sankta Cruz, Bar Giralada på Mateos Gago, som jag åt "Tapa Lonjostinos Al Aj" : räkor i vitlök med ost till en kostnad av 4 Euro. Den och ett glas vitt kallt vin till, mums! |
Kära idioter från Nigeria, nu låter ni min blogg vara ifred ifrån diverse hockuspockusinlägg, i annat fall kommer ni inte att "kunna återställa ert hem". Den där idioten som ni försöker hitta kunder till får göra det från annat håll än från min blogg!
SvaraRadera