Google+ Followers

torsdag 20 november 2014

VAD är det EU vill förbjuda? Plastkassar eller plastpåsar...

Snacka om att det råder allmän förvirring i media. Det är väl bara att hoppas att det inte råder samma förvirring i EU-byggnaden, utan att de har klart för sig vad de vill förbjuda. Det vore ju tragiskt om ledamöterna också lider av någon allvarligare form av Babels torn och inte kan skilja på plastkassar och plastpåsar.

Visserligen borde jag ha vant mig vid, att man kallar kassar för påsar, eftersom jag nu bott i Göteborg sedan 1991. Men ändå sätter "muttraren" inom mig igång varje gång kassörskan frågar mig förvånat:

- Skall du inte ha en påse? (dvs. hon menar i själva verket: skall du ha några kassar, att stoppa ner dina varor i, eftersom det bara är dessa som de tillhandahåller till ett gentilt pris av någon spänn/styck).

Men omkring mig har det alltid lyst tantvarning kring, när det gällt plastkassar. Ibland i yttersta nödfall hamnar det inköpta i en plastkasse, som sedan används till de få saker som hamnar i soptunnan. Resten går i återvinning och sopsortering.
Jag t.o.m. sopsorterar i stora kassar. De hänger där prydligt på väggen i tvättstugan, en för papp, en för plast+glas+"plåt" och så en för tidningar, som brukar bli så tung, att den får stå på golvet vid NIBE-helvetet, som det alltid är något fel på (för den som nu mot förmodan undrar över det plötsliga kraftspråket).

En gång för alla: en kasse har handtag och en påse har det inte!

HUR svårt kan det egentligen vara?

5:- och räcker hur länge som helst! Vill man ha något mer dekorativt finns de i mängder för ca 15:--20:-.
Det här med kasse eller påse får mig också att inse, att jag kommer från en  bygd och familj, som ännu hade kvar ett rikt språk.

I Malmberget, när jag växte upp, sa man alltid: karse. Det gamla vackra fornnordiska ordet. Men det är väl överkurs nu för tiden...


Det där med ord är faktiskt svåra saker. Därför att jag har till min stora förfäran upptäckt, att jag har börjat få ett våldsamt problem, när jag sitter och skriver manus. Då vill jag verkligen återvända till det rika språk, som jag hade innan jag flyttade till Göteborg. Men hur gör man när man inte ens kommer ihåg vilka ord det är man har raderat ur språkanvändningen.

Efter flytten urholkade jag helt enkelt min svenska. Anledningen var lika sorglig som enkel: Det blev alltför tröttsamt, när samtalen ständigt råkade ut för en tvärnit, därför att personen som jag talade med inte förstod vad ett ord betydde mitt i en mening.

Babels Torn -  Bibelillustration av Gustav Doré.
Försöket att bygga ett torn ända upp i himlen har ansetts ha bestraffats med språkförbistringen, uppdelningen i olika tungomål, så att alla människor inte längre kunde förstå varandra. -
Jag hävdar med bestämdhet, att språkförbistringen finns där ändå, även om man talar samma språk. Det är bara att jämföra sitt eget språk med politikernas, så inser man rätt snart vad det hela handlar om.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar