onsdag 26 november 2014

Margot Wallström skrev under order om Palme-tystnad - Sveriges i särsklass största mordutredning någonsin.

Säpo-utredaren Barrling ville vittna om den politiskt känsliga diplomatbuggningen - och kopplingen till mordet på Olof Palme. Men vittnesmålet stoppades av utrikesminister Margot Wallström, som då var biträdande civilminister.

Anmärkningsvärt är att vittnesmålet stoppades bara några minuter innan rättegången skulle äga rum och det stoppades av ett beslut som undertecknats av Margot Wallström, Civildepartementet. Det kan knappast råda några dimridåer kring att någon är med om, att fatta ett sådant drastiskt beslut.
Hur kan man som nuvarande utrikesminister inte säger sig kunna minnas en sådan viktig sak, som händelserna kring mordet på Olofs Palme. Mordet på någon som funnits i de egna politiska leden och dessutom i egenskap av tjänsteman belagt något/någon med sekretess!

Det är ingen som skall tala om för mig, att man inte kommer ihåg något så stort som mordet på Olofs Palme, eller sin egen inblandning i utredningen. Säga sig inte minns något med hänvisning till att det är 25 år sedan, det är ju bara under all kritik och får onekligen ett löjets skimmer över sig. Jag förstår det i egenskap av att ha blivit inblandad i en dubbelmordhärva å tjänstens vägnar, så selektivt minne har man bara inte, som nu Margot Wallström vill låta påskina!

Har man skrivit under ett beslut, även om man använts som murbräcka, så har man ett ansvar och nu är det på tiden, att den unkna skitlukten en gång för alla rensas! Förutom att man inte löst mordet har det kostat oss skattebetalare svindlande summor. Nu kan det räcka med den fullständiga lekstuga, som Regeringskansliet har utkristalliserat sig som.

Mordet på Sveriges statsminister äger svenska folket inte lekstugefolket, som helt uppenbart sett på för mycket spionfilmer och ständigt överskattat sitt eget navelludd i hemlighetsmakeriet. Jag ger inte mycket för den s.k. försvarsmakten, eftersom den helt uppenbart vållar oss det ena allvarliga problemet efter det andra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar