torsdag 24 juli 2014

Häromdagen var det tre år sedan massmorden farbricerade av Anders Behring Breivik ägde rum..

Egentligen borde väl inget längre förvåna, när det gäller de här udda människorna som tar andra människors liv, som om det vore deras fulla rätt att göra så. Men ändå är jag, trots ålder och yrkesgebit, inte tillräckligt luttrad, eftersom jag fortfarande kan slås av förvåning över hur de tänker.

Nu är Anders Behring Breivik, så missnöjd med fängelset, att han polisanmäler fängelseledningen för.... sitter du stadigt nu? "brott mot mänskliga rättigheter."



Jo, de är snygga de här juvelerna, som tagit sig rätten över andra människors liv. Säga vad man vill, men de skarpaste knivarna i lådan är de i alla fall inte. Jag undrar vari alla hans egna gärningar inte var något brott mot mänskliga rättigheter, där ingick även kvalificerad och raffinerad tortyr. Jag kan inte låta bli att undra, till vilken instans skall alla hans offer vända sig och vilken jurist skall föra deras talan på statens bekostnad.


Jag tycker någonstans att Anders Behring Breivik skall var djupt tacksam, att han sitter i fängelse i Norge och har tillgång till tre olika celler, en för att sova i, en för träning och en för studier. Han har med andra ord betydligt större friheter än t.ex. en åldring, som slitit hela sitt liv för att mänskligheten skall få det bättre.

Istället gnäller han likt en bortskämd barnunge: han vill ha Playstation 3 istället för sitt Playstation 2 och spela mer vuxna spel, än de som är anpassade för barn. Han vill ha en del friheter både på internet och att fritt kunna kommunicera och umgås med andra fångar. Jag undrar vari friheten ligger hos alla hans offer, där övervägnade var unga människor, som inte ens hunnit fram till ett vuxenliv.
Det finns enormt mycket människor bara i Europa som inte har några mänskliga rättigheter.

Jag är inte för dödsstraff, men i hans fall skulle han få utstå det vi andra fick göra under minneshögtiden från Oslo, där varje offer fanns med bild, namn och ålder. Det var rena rama tortyren, att se på den långa rader människor som han tagit livet av. Jag har skrivit det förr men det tål att upprepas, som ett led i hans rehabilitering, därför att det är trots allt det som våra fängelser är avsikten med. Han borde konfronteras med resultatet med sina handlingar, eftersom han nu är en samhällsomstörtare med obegripliga inslag. Han borde få konfronteras dagligen med minnesgudstjänsten, som var ett resultat av hans gärningar.
En människa som tillåts vifta omkring i sina felval blir det ingen bättring med.


För egen del kan jag tycka, att han överhuvudtaget inte skulle tillåtas att spela Playstation. Det är ingen rehabilitering, utan ytterligare en verklighetsflykt, som inte främjar någon mänsklig utveckling överhuvudtaget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar