så kunde Herr H naturligtvis inte hålla sig. Nej, nu menar jag inte att han sprang omkring och skvättade i buskarna. Utan när vi kom hem så kom han dragandes med något mer, som jag kunde tänkas packa med på cykelturen, som jag normalt gör helt ensam. Jag kan packa med precis vad jag vill och det är bra. Det kommer nog att bli många cykelturer med min regissörsstol, rit- och målarblock, picknick, vattenflaska, kamera, extra kläder etc.
Det han visade var reklam i tidningen Allers Trädgård, en dam som satt med byxorna neddragna på något som såg ut som en potta med pip. Dvs. ett mellanting mellan en vattenkanna och en potta och det var precis det som det visade sig vara.
Han hade högläsning för mig om Guldkannan, som skapelsen visade sig heta:
- Ett sätt att sätta guldkant på miljöarbetet.
Gratis och ren växtnäring.
Enkelt: sitt, kissa, blanda med vatten.
Vattna på allt du vill skall växa!
Beprövat sedan urminnes tider. Upp till sju gånger bättre skördar. Rekommenderas av forskare på SLU för miljöanpassad gödning och hållbar utveckling.
Återanvändbar och hållbar plast.
Ergonomisk och bekväm.
För ett eget litet kretslopp i vardagen.
http://www.guldkannan.se/swedish.aspx#/V%C3%A4rldens%20v%C3%A4xtn%C3%A4ring/Guldkant%20p%C3%A5%20milj%C3%B6arbetet/
Och så lade han till, att 5-åringen hade nog haft helt rätt, eftersom han hade skvättat i hålet vi planterade det nyinköpta körsbärsträdet i, i höstas.
5-åring å sin sida hävdade i höstas, att det hade hans morfar gjort och talat om, att det blev det bra skjuts på växtligheten av, med lite kiss.
Nu ville ju 5-åringen i och för sig, att det skulle bli många körsbär för honom att plocka, som han kunde mata farfar med och så såg han ut som Karl Alfred i hela ansiktet, när han sa det.
Ja, ibland kan man hamna långt ut i periferin från samtal om cykelleder och trehjuliga cyklars praktiska användande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar