Herr H sitter vid frukostbordet och låter som om han har bomullstussar instoppade i näsborrarna,

samtidigt, som han harklar sig och läser högt ur dagens Göteborgs-Posten.

Det är Sture Hegerfors samlade O-roligheter, han läser högt för mig under ett ljudligt suckande, snörvlande och snorande. Snorandet och snörvlandet kommer sig av att Herr H, den inbitne Hallsbergaren, tror att lite sol betyder sommarväder i alltför lite kläder ute på golfbanan.

För mig är det en gåta, att den mannen inte bryter ihop av alla dålig vitsar, som han konfronteras med. Ja, alltså nu menar jag Sture Hegerfors, inte Herr H.  

Vis om mina egna talanger för roliga-historier-berättande, avstår jag mer än gärna. Därför att en god vits, eller historia förtjänar inte att dö en plötslig död i sotdöden. Det gör den om det är jag, som är den muntliga berättaren.

Däremot finns det inget jag uppskattar mer än en riktigt god vits, eller rolig, eller dråplig historia. Livet skall trots allt fyllas av glädjeämnen, det där andra får vi vare sig vi vill det eller ej.

Idag är dagen efter ett 11 års kalas. HA! kanske någon tänker nu, vad är väl ett 11 års kalas mot en lössläppt 50 års brakfest. Den som säger, eller ens tänker det, har aldrig varit på ett 11 års kalas vid den här åldern, som jag nu befinner mig. Därför att där överträffar både ljud och aktivitetsnivån det mesta. Inklusive vad som kan inträffa. Man har liksom ingen som helst aning om vad som egentligen väntar runt knuten och i de mest oväntade och obevakade ögonblick.

Aktivitetsnivån på en själv, när man slutligen hamnar hemma i soffhörnet, är lika med noll och påminner starkt om total utmattning. Det är som att ha ankrat upp i stilla hamn, efter att nyss ha kastats av och an i ett stormande hav i en herrelöst eka, utan minsta tillstymmelse till roder, eller åror, eller land i sikte.

Det konstiga är ju, att när de egna barnen var små, så betydde inte barnkalas detsamma som det gör idag. Det är som om jag för var dag som går, inser mer och mer varför den biologiska klockan sätter stopp för eget barnalstrande. 

OM man nu inte är som sir Elton Hercules John förstås, som vid 66 års ålder har en 1 åring och en 3 åring! Nu är det inte så att jag läser skvallerpress, utan jag satt och såg på Graham Norton show här om natten, när kroppen inte ville finna sig i att hålla tyst och låta mig sova.

Jag var 35 år, när jag fick mitt sista barn. Då tänkte jag, när hon är 35 år då är jag 70 år. Det kan väl fortfarande vara någorlunda ok. Jag kan tänka dylika tankar, därför att av egen erfarenhet vet jag, att det är inte roligt att vara helt föräldralös rätt tidigt i livet. Det är så mycket som förblir outtalad, osagt, oreflekterat, odiskuterat.

När Herr H:s mamma avled helt nyligen, sa jag till honom, att du kan vara glad över att du blev helt föräldralös först vid 66 års ålder. Du har i alla fall haft en rimlig chans, att göra allt det där O-gjorda.

När jag och bonusbarnbarnet brukade busa med Herr H, innan hon var borta ur tiden, brukade Herr H alltid ropa:
- Mamma hjälp!
Och då lärde jag bonusbarnbarnet, att han skulle säga till sin farfar:
- Din mamma bor i Skåne!

Nu är hon ännu längre ifrån hjälpen i underläge, vilket 5-åringen nogsamt poängterade för sin farfar vid den sista brottningsmatchen.

Resumén för gårdagens 11-års kalas måste ändock gå i glädjens tecken. 

Så vad gjorde det, att tårtan som var beställd hos Libabröd i Gamlestan, http://www.liba.se/Product.asp?CategoryId=2 hade haft en dyslektisk konditor, som inte hade kunnat stava till Gabriel, på den smaskiga prinsesstårtan, utformad i bästa fotbollsstuk och

...att 1 ½ åringen(som alltid vägrat haklapp) efter mat och tårtintaget, såg ut som om hans kläder bokstavligen hade plöjt sig igenom menyn

... och att innan själva 11 årskalaset startade, hade det "mjukstartats" med en mjukfotbollsmatch inomhus. En match som med lätthet hade kunnat slå en hel fotbollsarenas ljudnivå, ojustheter och märkliga matchinslag från deltagarna.

11-åringen som själv är ett hängivet, tillika duktigt fotbollsess, hade till födelsedagspresent bara önskat sig av oss: Att få träffa Zlatan
Ibrahimović och Cristiano Ronaldo. Slutligen det lilla enkla tillägget, att han skulle få spela en match med nyssnämnda fotbollslirare.

Vad säger man till en sådan ringa, tillika lättuppfylld födelsedagspresentönskan, mer än möjligen....

 och vad hände sedan, när du vaknade med hela kudden instoppad i munnen? Med tillägget, det där kan du fixa själv genom att fortsätta träna lika hängivet som du gör nu.