forts. resdag 7 september - 9 september Pisa - vidare till Firenze (Florens)

Ankmarschen med rullresväskorna från tågstationen till hotellet gick i stort sett genom gågator, som ändade ut i alla broarna över floden Aarno. Pisa är en lugn stad att promenera i, det är mycket gator som är helt fri från biltrafik.

Dessvärre har man gjort här, som i många andra städer både i Italien och Spanien, som haft farbara floder, man har låtit floden slamma igen. Tragiskt kan jag tycka. 

Under stor del av medeltiden säkrade Pisas mäktiga flotta stadens dominans över Västra Medelhavet. Det fanns handelsförbindelser med Spanien och Nordafrika. Det gjorde Pisa till en rik stad, som även ledde till en vetenskaplig och kulturell revolution, som man fortfarande kan notera i form av dess storslagna byggnader. Pisa största kris blev under andra världskriget, när det bombades av de allierade.

Utsikten från badrumsfönstret var mot ett gammalt kloster/inkl. kyrka. Utsmyckningen på väggen imponerade mig verkligen. Det var helt enkelt djupa porslinstallrikar med olika motiv, som man hade murat in i väggen.

Utsikten från hotellrumsfönstret roade Herr H. Han tyckte att jag hade hamnat på precis rätt plats. Måste kännas betryggade, som på hemmaplan, tillade han med ett flin.

Den 200 år gamla kompositören, Guiseppe Verdi, har lämnat bestående minne efter sig i precis hela Italien. Frukostvärden på hotellet var nog ungefär lika gammal, en mysfarbror som fattade tycke för oss och gav oss massor av familjär omsorg.

Kommersen kring Campo dei Miracoli, med Pisas fästningsmur längst bort i bilden och Duomo, dopkapellet och det som var meningen att bli en kampanil till Duomo, men som nu är det mest kända byggfiaskot i världen, det lutande tornet i Pisa finns här.

I de otaliga affärerna kring Campo dei Miracoli, gjorde jag lite fynd i form av stift till bläckpennor/kaligrafipennor, allt till ett mycket facilt pris. Hittade lite olika varianter i en samlingspåse, som jag inte har sedan tidigare. Fick byta till mig notstift från ett annat set. Vilket fynd! 

Det här med att skriva med bläck är nog något som avskräcker nutidsmänniskan. Men jag tillhör inte den kategorin, även om det till en början var lite trixigt, att som 7-åring lära sig det. I folkskolan fick vi bläckpenna, bläck och läskpapper, att hantera vid "välskrivning" i linjerade böcker. Ett skolämne som nu tragiskt nog är helt utdöd.

Nu för tiden lär sig inte barnen i skolan, att vare sig läsa skrivstil, eller att skriva i skrivstil. Mao är de helt pantade, när det gäller att läsa gamla handskrivna böcker och skrifter. Alla mina år på tingsrätten lärde mig, att bli lite av en expert på läsa handskrivna böcker och lära mig läsa olika handstilar. Det var ju så alla gamla domböcker såg ut. Böcker som återfinns i tingsrätters, kyrkböckers och landsarkivens hyllplan.

Italien måste nog det land där bröllopen står som spön i backen.

Dopkapellet som påbörjades på 1100-talet och slutfördes ett århundrade senare. Förseningen berodde på penningbrist. Något som man måste ha hämtat igen idag inom den katolska världen. Inträdet till Dopkapellet och Katedralen kostade 12 Euro.

Duomo har precis som alla italienska kyrkor/katedraler/basilikor etc. enorma konstskatter. Här är t.ex. bronsdörrarna smyckade med reliefer av Bosanno Pisano, dvs. den första arkitekten, som arbetade med det "lutande tornet".

Jag väljer att inte lägga in så mycket bilder och text, eftersom en resa består av egna upplevelser. Dessutom finns massor av allehanda tips i "första klass - 1 kl - reseguider" i det här fallet för Italien, liksom kommunikationsvägar, shopping, matställen, allmän info om landet etc. så att var och en kan anpassa sin egen resa på egen hand.

Förbokade resor genom reseföretag i all ära, det har jag också provat på ett antal gånger. Men jag blev nog "torsk" på eget resande redan när jag gjorde min egen första stora rundresa, en månadslång trip genom Europa på motorcykel, när flowerpower-tidsandan grasserade som värst. Kanske är det därför att jag har svårt med att komma till andra länder och bra förbli turist, även om jag vill se turistattraktioner och konst också. Ett land är ju så mycket mer än bara det.

Man knyter oerhört mycket kontakter med ortsbefolkningen, när man låter bli att ständigt trampa häl på andra turister. Reseupplevelserna blir så mycket större och mer nyanserade.

Lutande tornet i Pisa, (Torre Pendente), som på 90-talet lutade som mest: 5,4 meter och riskerade att rasa, innan massiva räddningsinsatser sattes in.

Nu riskerar tornet istället, att tappa sin egenhet...  att luta. Det är väl som pigan sa:  Alltid är det något fel, ligger man så blir man med barn och står man riskerar man att få blodpropp.

Redan när tornet påbörjades i slutet på 1173-talet på mark bestående av sand och lera, började tornet att luta redan innan den tredje våningen var klar i slutet på 1274-talet. Det lät sig inte nedslås av det utan man fullbordade tornet på 1300-talet. Tornet har lockat allsköns människor. Den berömde vetenskapsmannen Galileo, utförde sina berömda experiment med fallande föremåls hastighet från tornets krön.

För den som är klättersugen och inte är under 8 år (vill jag minnas att det var), är det fritt att betala och göra en hisnande upptäckt. Jag avstod även här. Det var begränsat hur många man fick gå upp i tornet samtidigt. Undra just varför....

Själva dopfunten i Dopkapellet. När vi var där steg ett gäng körsångare in och sjöng. Vilken akustik!

Eftersom jag inte hade återhämtat knäet ordentligt efter först knäoperationen, avstod jag att gå upp i trapporna till planet där man har översikt över hela dopkapellet. Det är Herr H som fotograferat mig där jag sitter längs ena väggen och har min vita cardigan i knät. Här kan man snacka om fågelperspektiv, inget för den med svindel.

- Du vet väl att om du dubbelklickar på bilderna så kommer de för sig i en egen bildsvit och i förstoring.

Förkärleken för "helgon" tar sig lite olika uttryck inom den katolska världen. Inte helt sällan upptäcker man, som här, kvarlevorna i glaskista, eller bland skattkammarens gömmor.

Även i Duomo finns en hel del konst av kända konstnärer, inte enbart själva mosaikutsmyckningen, som är från 1300-talet. Kejsaren Henrik VII:s grav finns bl.a. i Duomo.

Camposanto (kyrkogården) är den fjärde komponenten i Campo dei Miracoli. De långa arkaderna som kantar den långa, rektangulära byggnaden påbörjades i slutet på 1200-talet av Giovanni di Simone. Den påstås omges av jord från Det heliga landet.  Andra världskrigets bombningar fick till följd att idag återstår bara fragment av "Dödens triumf" av fresksviten i Composanto.

I närheten ligger Orto Botanico, en av Europas äldsta botaniska trädgårdar.

Vi hann nog utforska det mesta av Pisas ytterområden, här utsikt från en av alla broarna över Aarno, eftersom Herr H anförtroddes vägvisarsysslan en superhet dag. Tillslut fick jag rycka kartan till mig, ändå hann det bli en em i solfrossa.

Oj, bilderna har hamnat huller om buller igen. Begriper mig inte på bloggverktygen, som kan göra en snabbt gråhårig. Utsmyckningen på - dopkapellet med alla "gubbarna" är lite imponerande.

Sista hela dagen i Pisa slog vädret om något och det var inte lika tryckande varmt längre. Kallt, tyckte Herr H och uppenbarligen katten, som lagt sig på den varma motorhuven, perfekt väder, tyckte jag däremot.

Även om Italien anses vara pizzans förlovade land, så har man helt enkelt fått nog på denna Trattoria della Faggiola. Det står NO PIZZA på en lapp på den stora trädörren.

På Piazza dei Cavalieri finns en av Pisas mest ansedda läroantalter: Scoula Normala Superiore. Byggaden är ritad av Vasari på 1500-talet och är täckt av svarta och vita sgrafito-dekokrationer, dvs. mönster som skrapats in i våt puts. Byggnaden har också tjänat som högkvarter för Cavalieri di Santo Stefano, en riddarorden grundad av Cosimo I på 1500-talet. Imponerade många byggnader kan man spåra till riddarorden kring den här Piassan.

Riddarordenkorset syns på allsköns byggnader.

Det är nog bara här man kan finna så många byggnader (tror jag), som bär tydliga spår efter riddarkorset, förutom på Malta då: "Tuitio

Fidei et Obsequium Pauperum"

Den som nu mot förmodan tror att ordensväsendet är utdöd har misstagit sig. Riddarorden fortfarande existerar och har sina återkommande sammankomster. En gång i tiden var jag väl påläst om alla ordnar och förvecklingar i div. herrklubbar även de som sträcker sig in i det här landet och i allra högsta grad överlevt.

Men numera börjar all info jag lagrat läggas i backupen har jag lagt märke till...kanske känns det inte längre så viktigt. Men jag vet att jag någon gång skrivit någon blogg om just ordensklubbarnas små förborgade hemligheter.

Jag imponeras av Europa som tar hand om sina gamla byggnader, de har inte råkat ut i den rivningshysteri som Sverige alltför länge har befolkats av.

På väg ner till tågstationen för att ta oss vidare till Firenze, eller mer känt av oss svenskar som Florens, gick jag in på banken för att fylla på kontantkassan. Banken var helt uppenbart välbevakad från bron av skrupelfria personer, som trodde ha luktat sig till lättfixade pengar. Herr H stod utanför med våra rullresväskorna och väntade utanför luft- och säkerhetsslussen till banken.

Väl kommen upp på bron så var det ett gäng rånare, den ena utklädd till gravid kvinna, den andra förhärdade unga damen spelade med som förvirrad turist, som ville ha hjälp med att peka ut på kartan... De trodde väl att den här smått grånande tanten, som kom vandrande över bron med sin rullresväska, skulle bli ett lätt offer att muddra handväskan på pengar i skydd för den utvecklade kartan. Så de blev nog ganska förvånade över händelseförloppet som följde, liksom de flesta andra blivit, som försökt sig på samma sak både tidigare och även senare, bara med lite olika trix. Det tar trots allt inte så lång tid att utvärdera läget och handla/agera snabbt, sedan man vidtagit nödvändiga försiktighetsåtgärder.

De här rånardamerna i Pisa, de har nog kanske lärt sig, att man inte skall döma katten efter håren, att vänlighet inte innebär enfald och att det inte är så lätt, att springa i högklackat ifrån det tilltänkta rånoffret. Den gravida kvinnan med sin lösmage, kan nog vara väldigt glad över, att hon fick behålla båda trumhinnorna intakta.

TOWANDA!!!