Kön till båten syns i bakgrunden bland klipporna. Man fick parera, när man skulle stiga på. När landgången var högt över hårfästet var det inte länge, men precis när vågen, båten och landgången sjönk, så att det bildades en djup sänka... DÅ var det dags att kasta sig ombord. Påstigningen på båten tog sålunda en liten stund. Jag tror jag aldrig någonsin tidigare uppskattat ett stadig hand och hjälp för att ta mig om bord, så mycket som den gången.
Damen i förgrunden, hon hade suttit på klipphällen helt omedveten om att vågorna i vilken sekund som helst, kunde göra klipporna till hav. Blöt var väl ungefär bara förnamnet. När hon gick kunde man se att de blöta trosorna hängde betänkligt där bak. Hon kunde nog vara glad över att inte vågen hade fört henne ut bland klipporna och de våldsamma vågorna. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar