Vi började med frukost på centralen, vilket är en liten knivigare historia för mitt vidkommande. Helst verkar det vara 5 km bröd som skall intas, eftersom det växt upp hur många Subway som helst inne på Centralen. Det är American Style med lite fett och rena rama sockerbomben, där man också skall ha en foderlucka, som vida överstiger mina mått hur mycket jag än gapar. Vi valde därför ett helt annat frukostalternativ på Espresso House.
Oftast när man passerar inne i Centralstationen vet man inte riktigt vad man kommer att mötas av, förutom det rätt vanliga:
 |
| Man vet inte om de väntar, eller bara sovit över. |
Har man kört fast med att förnya sig, när det gäller blomsterarrangemang är det ett bra tips, att gå in på deras hemsida och kolla i bildgalleriet. Speciellt så här till jul, när man kanske vill förnya sig lite och hemmet, alltid rinner en och annan ljus idé upp i huvudet.
 |
| Ett lok med vagn och en blomvariant av den kända statyn "Non-Violence" föreställande en revolver med knut på pipan, av Carl Fredrik Reuterswärd. |
 |
| Bakom loket stod en trivsam grupp i samma stil, dock kanske inte direkt sitt- eller brukvänlig. |
 |
| Vid den gamla dricksfontänen, som numera är fylld av blandad grönska, står sedan en tid tillbaka en staty, som inte kunde ha hamnat på bättre plats är här. Den heter "lek eller allvar?" Dessvärre har jag glömt bort namnet på konstnären, fy mig! |
Därför att på väg ut till bilen, som stod på centralstationens "superbilliga" parkering, mötte vi ambulans med saftblandarna på och en polisbil som följde efter hack i häl.
Några lediga p-platser fanns naturligtvis inte vid Radisson Blu, så vi fick vackert ta oss till P-huset. Men man skall väl kanske inte klaga, även om knäna gör det. Där kostar det i vart fall inte skjortan, som det gör vid Centralstationens parkering, där den fria företagarandan har tagit över, sedan åtskilliga år tillbaka. Det är djungels lag som råder i Göteborg på alla tänkbara sätt.
Jag och dottern trodde att vi gjort ett smart drag, när vi anlände så pass tidigt till Stämpel och Scrapmässan eftersom den skulle pågå ända till kl. 17.00, men det var massor av människor som slagits av samma ljusa idé. Tja, nu skall jag väl i ärlighetens namn säga, att männen lyste med sin frånvaro. De var lätträknade. Jag tror inte att jag fick ihop till ens en handfull män inkl. han som satt och delade ut biljetterna och en annan som stod i en av försäljarnas kassa.
Herre min skapare vad det shoppades, papper, stämplar, tillbehör och gudarna vet allt vad de hade till försäljning i de två stora lokalerna. Det måste vara rena rama guldgruvan, att vara försäljaren inom denna bransch. Där ser man, ytterligare något nytt som jag lärt mig idag.
Vi fann dock några små dekorationstingestar, som vi genast såg en helt annan användningsområde för. Men någon rolig stämpel hittade jag inte, att förnya min post med. Jag får fortsätta att köra med min gamla vanliga hederliga stämpel, som jag stämplar alla mina snigelpostkuvert med: "Jag behöver inte inledas i frestelse, jag kan gå själv".
Egentligen hade vi tänkt att göra ett nedslag på Symässan på Kviberg, som också pågår under hela helgen, men ibland kan man bli fort mätt på det världsliga. Jag frågade dottern om hon hade något emot att åka hem istället. Hon påstod att hon inte skulle utgjuta alltför stora tårar om vi hoppade över Symässan. Det fick bli ett hastigt besök i blomsterhandeln istället.
Konstigt, när vi satt och åt kunde jag inte se skymten av en endaste tår i hennes ansikte, hon såg istället fullständigt glädjestrålande ut. Jag kände att mina knän också log där under byxtyget.
Fanns det några workshop på scrapmässan?
SvaraRaderaTyvärr inte, de har väl inte så stor vana av mässor. Symässan t.ex. där får man prova på både det ena och det andra. Hade Herr H med mig på en av symässorna och han var fascinerad av tekniken, han broderade bl.a. en spindel i nät med en maskin.
SvaraRaderaDet hela gick ut på att sälja sälja sälja på den här stämpel och scrapmässan. Det fanns en enda som gjorde några påsar, som hon gjorde utifrån det att hon stämplade ut blad. Sedan var det en visning vid 11-tiden, en som visade hur man kunde använda vattenfasta färgpennor för färgläggning. Men hon/det företag hon företrädde hade inte ens med sig de smala stiften till försäljning, som man kunde trä på "tuschpennorna" och som hon satt och målade med....???
Det hade mao behövts en sådan som Biggan där, som kunde visa upp sina alster och vad hon gjort dem av, var och en av dem, precis som hon förklarar på sin hemsida: ttp://bigganed.blogspot.se/
Mässutställarna hade gärna istället fått fylla det långa bordet, som stod där helt outnyttjat.
Hade varit trevligt om en sådan inspirationskälla som Biggan kunnat sitta där och arbeta, så folk hade fått sig en uppfattning om hur hon gör. DET hade varit betydligt trevligare än budskapet som jag nu tyckte mig känna: köpa köpa köpa. Jag undrar hur många fler det var än vi, som egentligen inte kan så mycket om den här genren.
Jag gick tex omkring och undrade var de fick de hårda kartongliknande pappret, som de gjorde två/tredimensionella bilder på, dvs kort på. Inte en skymt av det så långt ögat nådde i detta väldigt hav av en massa papper och stämplar.
Jag skulle köpa en samling stämplar, som present till en musikalisk dam, men jag tappade suget, när det tog liiiite för lång tid för att få ett svar vad de kostade. Sådana rop från kassan som "jag TROR att de kostar" uppskattas inte, inkl. att det var många inblandade innan man fick veta priset och en förklaring till den som försökte hjälpa till så gått det nu gick och helt uppenbart inte ens hade blivit upplyst om den mysko priskoden, som inte ens den mest insatte kunde ha förstått! MYSKO märkning, som de som skulle hjälpa till inte hade blivit informerade om, är man verkligen seriös då?