tisdag 27 augusti 2013

- Hör här vilket reseerbjudande till Turkiet, som trillade ur Göteborgs-Posten idag,

mässade Herr H i lördagsmorse. 
 
Jag bara skakade på huvudet åt de fantastiska priserna, som luktade bedrägeri långa vägar. 
 
Reseerbjudandet hade legat i ett separat igenklistrat kuvert och varit med i Göteborgs-Posten, som en lösbilaga.
 
- Ja, ja, sa jag, vem är förvånad även om det nu gäller Göteborgs-Posten. Tidningen blir tunnare och tunnare och det luktar business as usual om hela tidningsbranschen i övrigt. Göteborgs-Posten är väl inte heller mer mån om sitt renommé än så här, eftersom de nu godkänt att något dylikt delas ut med deras tidning.
 
Tydligen fann Herr H det så anmärkningsvärt och oseriöst, att han hade sparat reseerbjudandet till Turkiet. Så kom det sig att han och yngste sonen förde en diskussion om utformningen av reseerbjudandet framemot kvällskvisten, när födelsedagskalaset hade börjat lägga sig. De skrattade glatt åt högen av brister, det var liksom ingen måtta på enfalden, som de funnit ut med erbjudandet. http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1955034-gp-star-inte-bakom-reseerbjudande
 
Själv orkade jag inte ta del av detta fullständiga nonsens då heller, trots att de försökte få mig att nappa på samtalsämnet. Turkiet ingår liksom inte i mina hägrande resplaner av många olika skäl.
 
Då fann jag resereportaget i Göteborgs-Postens "Två Dagar", som ÄNTLIGEN hade dragit igång igen efter långt sommaruppehåll, betydligt mer intressant för min del: Scilly Islands. Ögruppen utanför Cornwalls sydvästra udde. Den engelska ögruppen som snarare är Karibien än dear old England pga. golfströmmen som sniffar förbi.
 
Det lilla enkla och vänliga människor. Väldigt långt ifrån lyxsemesterparadis och med en livsstil som inte är märkvärdig, mer än priset förstås... Det var just detta lilla aber.
 
Den som försöker att odla sitt skrytbehov gör det förgäves, ingen bryr sig, det lät dock som ljuv musik i mina öron, som börjar bli övermätt på det mesta!
 
Kan det vara så att detta är det paradis som jag så länge sökt, utan att kunna sätta fingret på och säga: 
 
- Det här är mitt paradis på jorden, här känner jag mig hemma!
 
Eller kommer jag att förbli den där rotlösa, som gruvan och livet tog det mesta ifrån. 
PS. Tafsa inte på MIN bild med copyright! DS.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar