lördag 13 april 2013

Öl- och whiskymässan i Göteborg - suck säger jag åt märkliga ursäkter.

Igår vid 19-tiden passerade jag och Herr H Svenska Mässan.

- Vad i helsefyr är här på gång, sa jag, när jag körde genom tafiktrasslet vid Korsvägen.

Det var proppat med folk i kö vid Svenska Mässan, kön ringlade sig från båda håll. Både från Korsvägen i flerdubbla köer och även ner ifrån Liseberg. Att kön stod still och hade gjort det länge i duggregnet var det ingen som helst tvekan om. 

När vi kom närmare såg vi att det stod Öl- och Whiskymässa på ljusskyltarna.

- Lyckliga skitar, konstaterade jag och undrade hur man hade hamnat i en sådan kö som helt uppenbart stod still

Verkade vara som det utsiktslösa köandet till en del inneställen i stan. Sådana ställen som jag aldrig i mitt liv skulle stå och förnedra mig i. Antingen är det kö och turordning, som gäller eller inte. Men här verkade det vara rejäl tvärnit och jag har nog sanning att säga, aldrig sett något liknade till Svenska Mässan.

Så imorse vid frukostbordet läste jag om eländet. Mässarrangören Mistel Stanley Wong, borde nog ägna sig åt logistik istället för att försöka sig på en dålig ursäkt till de som köpt dyra förköpsbiljetter.

Mistel, ja, Mr, heter väl så på Mr Wongspråket, lät berätta att när mässan öppnade kl. 15 stod åtminstone 700 personer i kö, som sedan fylldes på. Tre timmar senare stoppades insläppet. Det är när resten av förklaringen kommer som det skiter sig rejält, eftersom det från kl. 15 och framåt blir kl. 18. Vi passerade kl. 19 och då kan jag käka upp min vårhatt på att de som stod där i kön hade gjort det väldigt väldigt väldigt länge.

DET tyder inte på att Mistel Stanley Wong, rör sig i sanningens gränsland, när han vill påskina att av de 6 000 förköpta mässbiljetterna borde ha fungerat om besökarna kommit som de brukar komma på mässor. 40% under de tre första öppningstimmarna...

Var det någon som fick ihop det här?

Vanlig enkel huvudräkning är inte att underskatta i vissa lägen. Skall man dessutom stå i kö för att komma in genom entrédörrarna, stå i ytterligare kö för att få ut glas och sedan stå i ytterligare en kö för att köpa provsmakningsbiljetter, då är det väl inte helt smart upplagt, förutom att här rör det sig med högsta sannolikhet om ett sedvanligt bedrägeri.

Det här osar det som blivit allt vanligare i den här branschen med diverse tillställningar för allmänheten. Det säljs helt enkelt biljetter som inte finns. 

Jag kan bara tycka väldigt synd om alla de som kostat på sig biljetter, resor, hotellrum etc. Då hjälper inte några utfästelser om att få pengarna tillbaka plus gratis biljett till nästa års öl- och whiskymässa.

Har man sålt 6 000 förköpsbiljetter och man inte får ha mer än 4 500 personer i lokalen, då måste man tro att det går att pressa in en sextumsskit i en tvåtumsledning, eller så tillhör man bedrägerifolket.

En mässa som bjuder på inte bara provsmakning, utan även utrustning och massor av utställare, den springer man inte rakt igenom. Det tar sin tid att ta sig igenom en dylik mässa, tre timmar är nog inte en alltför glädjefylld beräknad tid per besökare, även om man hade lagt upp en fungerande logistisk tanke. Vilket här absolut inte fanns minsta tillstymmelse till.

Nog börjar det bli hög tid, att man gör något åt dessa giriga människor, som till varje pris skall göra sig pengar på godtrogna människor, som tror att de köpt biljetter till något trevligt och bara möts av en rejäl besvikelse som kostat dem skjortan. 
Den enda ölprovning jag någonsin varit på ägde rum hemma i vår kök, efter uppgifter om vilket öl som var bäst. Nu skall jag tala om vilket öl jag tycker är bäst på bilden: INGET. Det enda öl jag har druckit, som var gott var ett mörkt  öl som de bryggde lokalt i Steyr, Österrike och som därför bara finns på tunna. Mörkt gott öl. Jag klarade av två halvhöga glas öl. Men så var jag också så proppmätt, att det hängde ut ur båda öronen. Jag förstår mig inte på folk som kan kränga i sig 8-10 liter och mer! För mig räcker det och blir över med ett par klunkar. Mitt öldrickade blir ingen rik på. Det sker inte ens en gång om året, utan skall nog räknas i tidsperioden en gång per decennium istället. - Whisky gör sig bäst i rymdraketer och det är min absoluta, orubbliga och bestämda åsikt!
 

6 kommentarer:

  1. Härligt Gun.Nu har vårkänslorna tagit över riktigt rejält. Med det menar jag att din humor börjar blomstra, till skillnad på en del av dina tidigare bloggtexter. Låt Herr H få anlägga sin hästsvans, han komer att klippa av sig den fort nog. Man blir less på allt hår som ligger och dräller överallt, då man inte har det fastbundet. Han kanske vill tillhöra något "västgäng"? Jag har sett t,om älgjägare med synliga västar ;-). Jag hoppas att din mumor håller i sig, trots en hel del elände du drabbats av. Tat lugnt ta en öl!

    Mvh Mad Max

    SvaraRadera
  2. Jo, du ställer en fråga på min blogg i Kuriren, och ja, troligen gör jag en egen blogg. Det är lite krångel, men en son hjälper mig med det tekniska, de unga kan ju sådant. Det nya kommentars-systemet är ju en katastrof, ingen vill kommentera lägre, och då är bloggens grundidé borta.
    Jag låter nog höra av mig när den blir verklighet.
    Tack för din vänliga förfrågan/JON

    SvaraRadera
  3. Nu hänger inte jag med Gun. Du svarade på ovanstående sätt min kommentar? Lite stavfel igen av mig, jag menar förståss din HUMOR inte mumor ;-)

    Mad Max

    SvaraRadera
  4. JON

    jag hoppas att du håller ditt löfte och gör ett inlägg i min blogg, så att jag vet när du dragit igång. Det är inte så avancerat med det tekniska med en blogg. Här på den här bloggen t.ex. är det tämligen enkla bloggverktyg, de funkar nästan på pricken som både på NSD och på NK. Även om det inte alltid är så kul med tekniken här heller. Är man som jag petimeter blir man rätt snart varse om den saken, att man får tänka om. Men det finns en support, om man nu önskar det.

    Mad Max = Non capisco cosa vuoi dire! Eller trodde du att det var jag som gjort inlägget som JON gjort?

    SvaraRadera
  5. Ja jävlar, det var ju o-observant av mig. Ok, jag skyller på syrebrist ;-).

    Mad Max

    SvaraRadera
  6. Mad Max

    Ibland är det nog så att en text/texter inte visar personens inre liv. Det är en stundens exponering inget annat.

    Jag kan nog se det burleska även i de mest tuffa situationer. Livet är inte enbart ett räkmackeåk, i alla fall har inte mitt liv varit det. Förmåga att skratta även åt det mest halsbrytande, den förmågan har jag nog faktiskt aldrig tappat. Den dagen jag känner att jag nått den nivån att jag inte kan klara den balansgången längre, då gör jag nog som de gamla indianerna gjorde. Hellre det än att lämna över mitt liv till samhällets vanvård.

    SvaraRadera