Teknikstrulet fortsätter och ingen teknik är precis på min sida.

Helt nyligen laddades skrivaren med ny svart bläckpatron. Sen gårdagskväll skrev jag ut blanketter, som jag fyllt i via och laddat ner från nätet. Jag kopierade också ett par papper och allt var frid och fröjd. Glatt spottade skrivaren ut finfina papper och ingen antydan om att den svarta bläckpatronen var på upphällningen.

Idag på eftermiddagen skulle jag skriva ut ett rätt sidstort dokument som skulle bifogas. Den smarta tanken var att skrivaren skulle få stå och skramla bäst den ville för sig själv. Men av någon anledning blev jag kvar vid skrivbordet och hann upptäcka, att det kom ut blanka papper!

Hur jag än trixade och joxade kom det bara ut blanka papper ur skrivaren. Det där med att stå där som en fåntratt, det är inte alltid lika enkelt, att bara rycka på axlarna. Jag kunde riktigt känna hur sucken fortplantade sig ända nerifrån fotsulorna, för att mikrosekunden efteråt svälla ut i hela kroppen och slutligen riktigt pysa ut genom öronen i stora puffar!

Jag gav helt enkelt upp. Herr H och äldste sonen stegade då in i skeendet och arbetsrummet. Herr H tog plats vid stolen och medan sonen barrikaderade sig på andra sidan skrivbordet. Det enda rimliga var att det faktiskt och trots ganska ny laddning av svart bläckpatron var slut på den svarta bläckpatronen, eller?

- Den verkar ha råkat ut för en blackout, sa sonen och log hela sitt underfundiga flin mot Herr H.

Inget tecken hos Herr H. Han såg lika intelligent ut som en ko, som idisslar.

Men sedan tog det sig och man såg precis i vilket ögonblick som ett Liljeholmens hade gått upp.

- Aha... blackout.

Jag kanske skall trösta mig med att jag inte verkar vara den enda som råkar ut för blackout.