måndag 3 september 2012

När livet står still som i en sumptjärn.

(ett ojdå, utdelas till de som idag igen, hann läsa mitt nya blogginlägg innan jag hann rätta. Ibland så funkar inte armarna, som de borde och ändrad text blir inte ändrad överallt i tempusformer. Då blir det som det blir, tills det blir rättat. Nu är de värsta grodorna rättade, tror jag....)

Jag lyssnade för någon tid sedan på en uppgiven ung person, som var helt utanför både jobbmarknad, bostadsmarknaden och skolruljansen. Hörde inte till någonstans helt enkelt.

Man kan väl förstå, att det skall gås på jobb-coaching, skriva CV-coaching, förverkliga sig själv-coaching. Helt enkelt hitta på sysselsättningar, med totalt meningslösa förflyttningar av skattepengarna. Men vore det inte bättre att få något vettigt att syssla med. 

Alla varken kan eller vill bli acceleratorforskare i Cern. Hur konstruktivt är det egentligen att lära sig att framställa sig själv i bra dager, när det i slutändan inte finns några jobb ändå. VAD fasen är det här för vansinniga resursslöserier?

Det klagas också över att det inte går att få invandrare i jobb, hur de kostar att ta hand om. 

T O T A L T obegripligt!

Jag slår vad om att de inte satt och rullade tummarna och fick pengar insatta på sitt konto i sina forna hemländer, eller kunde vända rumpan upp i väders fem gånger om dagen i någon fri form av förtäckt religionssponsring av det kommunala och statliga. 

Det är väl inget som hindrar att det röjs och rensas, tas hand om gamla, finns till i skolor på olika sätt. Städer, samhällen etc. ser ut som rena rama oskottade soptipparna. Skogarna växer igen, ledningarna rasar vid minst lilla snöpåverken, jordbruk, hantverkskunnandet är nere på noll i princip. Den inhemska tillverkningen flyttas utomlands, där enbart lönedumpning är det som hägrar för det här nya snyltgardet, som är så fina i kanten såååå....

De senaste dagarna har de kört en hel del vettiga program på TV, ni vet de där kanalerna som skall vara utan reklam, men som nu börjar bli lika j-la eländiga mellan programmen, som de mest pinknödiga reklamavbrottskanalerna. Det här statliga radio- och tvföretaget, som nu också förväntar sig en personalfest med nollorna bakom första siffran och som hellre skickar ut Börje Salming med dotter, Maria Lundqvist med son m.fl. till någon exotisk expedition för utrotningshotade djur. Istället för att skicka dit några, som varken har råd, eller ens sett nästa samhälles busshållplats. 

Det är inte så att jag har något emot dessa kändisar, som studsar omkring i TV-rutan i tid och otid. De är nog säkert bra människor de flesta av dem, men nog borde det väl ändå vara svenska folket, som får ta del av det som kan erbjudas. Inte det som redan har hela häcken full och kan fyra av av egen förmåga och börs. Det är trots allt våra tvångsinhämtade pengar som de flödar fram på. Jag tror fullt och uppriktigt att Nils Karlsson i byxkrok kan ha precis lika intelligenta och roliga tankar, som vilken av de här kändisarna som helst har. Jag tror t.o.m. att det vore mer värdefullt, att se livet från en helt annan och icke tillrättalagd synvinkel. Mer verklighet och mindre tillrättalagd yta!

Den dagen som folket på Sveriges Radio Television, nappar tag i någon hemlös, eller någon ensamstående pappa eller mamma, som inte ens kan erbjuda sitt barn en skolutflykt. Som istället åker på dylika resor eller upptåg, den dagen tror jag att mycket är nått. Den dagen de nappar tag i personer som är handikappade, har hamnat utanför arbetslivet av någon anledning (sjukdom eller något annat skäl), eller har viktproblem och de inte råkar ut för förnedrings-TV, utan där det finns ett genuint och äkta människovärde bakom till förändring. Den dagen tror jag mycket är vunnet.

Konstigt nog har det varit både Bananbolags framfart i TV-rutan: Doyle och någonstans i bakvattnet från min tid i Malmberget, minns jag också Chiquita. Därav mitt ställningstagande, att aldrig någonsin köpa en banan, som inte är rättvise- och Fairtrademärkt.

Men konstigt nog också om JP Morgan och bankväldesherrarna, som ställt hela världen på näsa. Turerna kring investmentbolaget Lehman Brothers m.fl. drogs igenom, liksom att man bjöd på film baserad på hela skiten. (ursäkta uttrycket, men kan man annat säga).

Jag vet inte hur det står till med resten av maktfolket i varje land på det här jordklotet, men om de inte förstår att de måste återupprätta de mänskliga förutsättningarna för ett liv för alla människor. Då måste i alla fall jag utgå från att de är totalt urblåsta under hatten, eller fullständigt i knäna på den verkliga maffiaeliten. 

Hur kan det ens få lånas pengar till att föra krig? Hur mycket är den amerikanska statsskulden nu uppe i, där det enbart lånas till att kunna fortsätta att kriga världen över? http://www.libertysilver.se/kc/article?id=88 Ser man då alla som blivit hemlösa i USA pga investmentbolag och dålig kontroll på fördelningen och utkomsterna, där man förött den egna inhemska markanden. Där snylteliten har försatt den egna befolkningen rakt ut på gatan, då blir åtminstone jag väldigt betänksam. Jag vet inte om de gått så mycket framåt sedan de tyckte, att alla med olika hudfärg, inte skulle få vistas i samma rum som de vita.

Det var länge sedan en bank,någonstans på denna jord, tja, förutom kooperativa banker, gjorde och hade i uppdrag för det som de förut hade. Numera ägnar de sig åt att sko sig själva. Ingen nämnd men sannerligen ingen heller glömd.

De och makteliten har faktiskt undergrävt varje form av mänsklig överlevnad. Men hur kan det få fortgå? Vad är det för pappskallar vi röstar på egentligen?

Det parti som skulle införa skolor, även yrkesinriktade med lärlingskomponenten, som är villiga att stoppa den multinationella idiotins framfart och återinföra varje lands regionala och lokala jordbruks, hantverks- och industriverksamhet, det partiet skulle direkt få min röst. 

Nu är jag less på alla storföretag, banker etc. som bara innebär elände och tar ifrån alla länders och dess folk möjligheten till ett normalt leverne. Som det är nu, är det enbart de besuttna, som kommer att kapa åt sig en allt större del av tillvaron. Det finns inte ens längre kvar några möjligheter för en överlevnad för alla människor och alla länder.

För någon dag sedan skrev jag i min blogg i Norrbottens-Kuriren om SÄPO: s Jamesbondsfestnota. Men samtidigt också om den spanska borgmästaren och facket som gick ut och rånade stora livsmedelsföretag på baslivsmedel för att ge till de svältande och arbetslösa folket, som är ett resultat av hela systemet, som råder överallt på det här jordklotet. Antingen är jag jädrans dålig på att framföra eländet, eller så är folk så avtrubbade att de inte förstår hur allvarligt världsläget är.

Däremot skrev jag två rader om LKAB, då var jag kölhalad och slängd över bord. Dvs. både älskad och hatad på en och samma gång. Det är bara att titta i den här bloggen, som är överförd från NSD-bloggen. Klicka upp LKAB & samhällsomvandlingen. Tidvis var jag illamående, när jag satt och förde över NSD bloggens kommentarer till denna blogspot. Illamående och beklämd över alla kommentarer, som inkommit om min person, inte vad det hela handlade om utan min person. Dvs. min psykiska hälsa etc. Som den värsta pissränna helt enkelt. Medan boven i Allers den svenska statens eget gruvbolag tillsammans med kommunpolitiker utarmade en hel kommun!

Nej, jag ser fram emot när maffiafolket har avskaffats. När det åter finns lokala bryggerier, skomakare, tillverkning av skor och kläder från den egna lokala eller regionen. När del av vinsterna oavkortat går tillbaka till det samhälle där man har förött tillvaron. När chokladen inte längre är Finsk, tysk, eller något annat företags trillade praliner. När kafferosteriet inte längre har ägare på andra sidan plurret. När jag slipper någon kedja av typen MC Donalds, Starbucks, Seven Eleven, Lidl etc. etc. När jag slipper gå klädd i samma kläder som man gör i södra Spanien och hela vägen längst upp i norra Sverige. När jag slipper hitta samma mat i södra Europa, som jag lika gärna kan hitta i norra Sverige. När jag köper mat dvs. det som förmodas vara mat, men på långa vägar inte är det. När närproducerat är det som är förhärskande. När bullarna eller kycklingen jag käkar inte längre, vare sig är jäst och trillats i Polen, kycklingen inte tagit sig en tur till Thailand för att landa i någon skolbespisningsmatsal. När räkorna som är fångade utanför västkusten inte gjort sig en skalningsrunda runt halva jordklotet innan den återkommer.

När idioti blir idioti. Dvs. när man slutat upp att sitta på miljömöten världen runt och diskuterat, fastän facit hänger och dinglar mitt framför näsan!!!

Samtidigt som jag förväntas byta ut alla mina glödlampor för att spara energi, men istället får kvicksilver, som nästa miljökatastrof istället. Slår jag dessutom sönder en glödlampa måste jag vädra minst en halvtimma, försiktigt föra över skärvorna på ett papper och transportera det, som hälsovådligt miljöavfall.

Nej, fy farao, hela livet står still som i en sumptjärn, medan det läppförstorade, botoxinsprutade folket byter hårfärg, lyfter ögonen så att de inte ens kan vare sig skratta eller blunda, opererar in bröstproteser för att se vackrare ut (!!!???), klär de små barnen i stringtrosor och har infört porrindustrin i det vanliga livet! 

Maktens små män, de är i mina ögon enbart löjeväckande. Inte ett skit vare sig sexiga, eller mer attraktiva, eller mer intressanta. Enbart idiotiskt löjliga!

De sitter där förnöjda, räknar sina bonusar och förväntar sig att få något nytt tillskott i börsen. Skiter i att det är någon annan längre ner i näringskedjan som fått stryka på foten. Förstår inte att allt det här som de har tillförskansat sig i nästa ögonblick, blir totalt värdelöst, att både ha och äga. Mot döden står sig inget pund! 

I ett visst läge i en människas ytliga liv, blir det kristallklart vari det verkliga värdena sitter.

Jag blir bara sur, när jag tänker efter hur korkade människorna blivit! 




 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar