Google+ Followers

lördag 18 augusti 2012

Fortsättning på prylinventering i Skövde - Skövde museum..


Egentligen känner jag mig inte längre komfortabel med, att avslöja alla fina och helt unika ställen/platser, man kan hitta i vårt avlånga land. Det har trots allt kommit en oönskad effekt, som man inte kan skydda sig ifrån: de riktigt förslagna tjuvarna!

De drar sig inte ens för att skövla bland de döda. Det värsta jag nog har läst i den vägen är hur de t.o.m. hade snott en askurna från en kyrkogård.

Jag bara säger: må öknens alla kamelloppor hemsöka era armhålor! 

Jag och herr H, vi hade en riktig trevlig prylfinnardag på Skövde Museum. Tog åtskilliga timmar att ta sig igenom, även om det inte gick att se allt.

Till att börja med hade vi en gammal kartbok i bilen, så vi trodde att Museet låg där det var utsatt i kartboken, men se det visade sig vara alldeles på tok fel. Inte undra på att vi liknade norrmän i Piteårondellen, där det ett år stod nedbankat ett stort plakat med texten: "norrmän endast 14 varv". Efter att ha gett upp och hoppat in på turistbyrån hamnade vi rätt.

Jo, de djupingarna i Skövde, de hade släpat iväg hela museet till lagerlokaler på industriområdet! Jag måste säga att jag har sett många lokala museer runt om i landet, men aldrig någonsin denna rikedom av prylar. Från till golv till tak, travade på varandra huller om buller. Jag kan inte förstå att inte Skövde kommun tänker om. De har en livs levande guldgruva, som de inte på något sätt förvaltar. Allt är ihopklämt från golv till tak och dessutom en omöjlighet, att botanisera runt bland allt, som det nu är upplagt/förvarat i travar. Istället borde de satsa på att exponera hela samlingen, tema för tema.

De borde förlägga museet centralt, i närheten av något grönområdet, så att de också kunde ta vara det gamla kaféet, som finns sparat inne i museet. Med originalmöbler och originaldiskar etc. En utomhusservering sommartid, skulle nog dessutom göra kaféet och verksamheten lönsam, eftersom man då också kunde öka museets försäljningsyta. Dessutom bra sommarjobb för de unga i staden. 

Sedan en riktig gnällaspekt från vår sida: I detta dödens trista sommarställe, där man får söka sig blodig för att hitta någon mat, eller fika före klockan 17. Vi fick svaret, av en restaurangägare, som skulle öppna sitt pang om ett par timmar. Men fanns i lokalen för att fixa med något: 
- Ja men det är semestertider nu.
Jag tittade storögt tillbaka och svarade häpet:
- Jamen, vi ÄR turister!
Uppbringa en kopp kaffe på kvällen, det lät sig helt enkelt inte göras! I vart fall misslyckades vi med den föresatsen. Vi var där fel dagar! Det var tydligen kyrkans hus, som hade kaféverksamhet vissa dagar i veckan, fick vi veta av den helt sagolikt vänlige mannen på museet.  
entrén till Skövde museum pryddes av en intressant skulptur, här kan man snacka ormgrop.
Vi befinner oss på gammal historisk mark, där Sveriges mest intensiva historia en gång tog sin början. Den gode Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou visste vad han gjorde, när han förlade sin fiktiva "Arn-serie" till dessa nejder. Den här delen av museet håller en hög och intressant standard, med bildspel och rikligt med textskyltar och illustrationer. Det är nästan så man får en känsla av att de lade så mycket energi till att göra den delen så bra och överskådligt intressant, att man stupade och inte orkade slutföra resten. Men trots det är Skövde Museum verkligen besökvärt! 
Här kan du läsa mer om Skövde: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%B6vde
Många är de nutidsprofilerna, som kommer från Skövde. De finns också upptagna på samma länksida. Sedan ligger både Skara Sommarland i närheten av Skövde. Men i Skövde finns det jättestora komplexet Arena Skövde, som är en hel värld för sig.
Strykjärnsställ - en strykjärnsmästares våta dröm?
En gammal båtmotor - Penta - den är nog en fiskares värsta mardröm. Man fick dra i startsnöret så att det smakade blod i munnen tillslut. Satt man i vindriktningen så blev man yr i huvudet av ångorna.
Gamla sedlar och massor av tryckerisaker, filmapparater, kameror etc...

En gammal Halda skrivmaskin. Min pappa hade en nyare variant i grönt. Jag hade gett mycket för att ha den skrivmaskinen, den är signifikativ med många minnen av min pappa. Det hade varit roligt, att veta vem som egentligen var familjens snabbskrivare: han eller jag. Jag vet att jag var suverän redan på handelsskolan. Men om någon skulle fråga mig var tangenterna ligger, blir det krångligare. Nu har ju den omprogrammeringen fått ske många gånger redan i livet, eftersom nya modeller fått förändrat tangentbord, men ändå så sitter det inprogrammerat i huvudet och har glömts bort. Hade varit bra att ha pappas gamla knackskrivmaskin, strömbehövande skrivmaskiner är inte användbara överallt.
Gamla anrika N W E Juhlins konditoris inredning finns bevarad inne i museets inre rum och bland alla lagerhyllor/förvaringshyllor. Men fiket består numera av en plastkanna saft, en termos kaffe, thepåsar och delicatorasistbollsplagiat i plast. Men vi slog oss ner, det kändes välbehövligt när vi nådde fram dit. Då hade vi tillbringat åtskilliga timmar inne bland hyllorna och den mer vidlyftiga inledningen av museet. 
Bland alla möjliga läromedel från den egna skoltiden, solsysemet illustrerat med snurrmekanism och planerana, vikter, kurslitteratur, planscher odyl. fanns dessa korksimdynor med hög igenkänningsfaktor. Det var sådana som min mamma hade, när hon om somrarna hade simskola i LKAB:s varmdamm ungefär där Gunillaskolan i Malmberget ligger i dag. I alla fall en stund till.
Vid återseendet av gamla planscher och skolmaterial var det som om min gamla småskolefröken Phyllis Strömqvist helt plötsligt var väldigt närvarande. Tänk att inom sig helt plötsligt höra en röst, som jag inte hört på 51 år, vid återseendet av bokstäverna, som hon brukade plocka upp på flanellografen! Heliga morötter och vilda makaroner!!!
Gamla pedagogiska mått & vikter, gjorde att man förstod. Tillsammans med den nog så viktiga gångertabellen, lärde man sig konsten att räkna ut och även sköta sin egen ekonomi.  En liten tragisk solskenshistoria från det jag hade ansvaret för den pedagogiska verksamheten på kriminalvårdsanstalten. En morgon hamnade jag i en diskussion med en av de ledande knarklangardamerna, som för tillfället var inne och gjorde en ny volta i fängelset. Mattelektioner var skit, helt värdelöst, varför skulle man överhuvudtaget medverka i anstaltens skolundervisning. Själva fan flög i mig den här morgonen och jag sa: - Jag slår vad om att du inte ens kan sköta dina knarkaffärer, du blir lurad, därför att du inte kan räkna i förhållande till olika vikter. Skall vi slå vad? - Vadet blev antaget. Jag bollade hit och dit med olika vikter kontra pengar och parti och värde pga. mängdrabatter gram, hekto, kilo etc. Jag drev upp tempot ju mer jag såg att det saknades basala grundkunskaper. Jag bollandet mellan olika vikter och summor och partikostnader. I slutet när vi kontrollräknade vad vi hade haft för oss. Kan jag säga att matematiklektionerna inte heller längre var ifrågasatta. Ibland får man dra saker och ting till sina ytterligheter för att förståelsen och vikten av egen kunskaper skall finna god jord.
Jodå, sånt här är vi som växte upp på 50-talet vana vid, DDT-sprutor för att ta död på flugor i köket och ladugård. Snacka om att staten stod för Hedenhös. Sedan dröjde det inte så länge innan det totalförbjöds!
EP konvolut och gamla radioapparater.

En sån här gammal Volta dammsugare hade vi, fastän i rött. Det var sug i den dammsugaren, hela skalpen höll på att försvinna när man råkade få munstycket i närheten av håret, när man skulle dammsuga trappan upp till övre våningen. Nutidens dammsugare kan man lika gärna bjuda hem fyra norrlänningar och be dem böja sig ner och kika under soffan och fråga är det damm under soffan? -ooosch...svarade de då och saken är fixad!


herrarnas avdelning, men var fasen hade de Vackra Vera (Aqua Vera)?



Nu tar vi lite paus i rundturen på Skövde museum.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar