Jag läste om att Butterkakans tid är inne i Kalix.
http://www.kuriren.nu/nyheter/default.aspx?articleid=6480076
Men någon åttondels, eller fjärdedels butterkaka var det inte fråga om för eleverna, som släpade fotsulorna till Malmbergets Högre Allmänna Läroverk. Siktet var istället på en fesljummen Buttebulla, med en lika underbar fesljummen vaniljkräm. I första klass på Läroverket kostade en Buttebulla 15 öre. Året för examen var de uppe i 30 öre/ styck. Rena gangsterpriserna tyckte man då, utan att ha en tanke på vilket arbete och kostnad, som låg bakom varje bulles tillkomst.
Vid första rast var Buttebullarna klara och gick åt som smör i solsken. Det spelade liksom ingen roll hur många Buttebullar, som bakades, de var ganska snabbt slutsålda. Därför brukade jag inte helt sällan anlita ett tillförlitligt ombud, som garanterat skulle hinna få del av godsakerna. Gunilla Pettersson som gick i min klass och också bodde längs Barongatan nere i Bäcken, var en snabbsprinter av dignitet. Innan jag själv ens hunnit packa ner böckerna var hon på väg nerför trapporna och på väg mot bageriet. Något som man vissa mornar, när vi satt och väntade på att hon skulle bli klar för att knalla iväg till Läroverket, önskade att hon skulle vara influerad av då också.
Vi var faktiskt fyra flickor, Marita Eriksson, Gunilla Pettersson, Margareta Forsberg och så jag, som bodde längs Barongatan och som gick i samma klass på Läroverket.
Ja, ljuva tid. Vart tog alla människor vägen?
Ljuvliga var de första och sista veckorna på terminerna, när man kunde ligga på grässlänten vid kyrkmuren, som gränsade till Läroverket. Tvärs över gatan låg bageriet med de utsökta Buttebullarna. Vad bageriet hette har jag fullständigt glömt. Därför att det inte är bara gamla vänner, som är som bortblåsta, det är i vissa fall även mitt minne. Men också Malmberget som en gång var.
Någon rondell som blir uppkallad efter Butterbullan, lär inte heller ske i Malmberget. Rondeller i avgrundsdjup gör sig inte riktigt. Rondell som blir uppkallade efter Butterkakan, sånt kan bara ske i Kalix. Men vem vet kanske det bjuds på Butterbulla vid någon hemvändarträff i Malmberget. Den som lever får se.
Bilden. Klasskamraterna, Lars-Gunnar Falk, som döper Peter Sjöström i gräs under en långrast 3.6.1967.
http://www.kuriren.nu/nyheter/default.aspx?articleid=6480076
Men någon åttondels, eller fjärdedels butterkaka var det inte fråga om för eleverna, som släpade fotsulorna till Malmbergets Högre Allmänna Läroverk. Siktet var istället på en fesljummen Buttebulla, med en lika underbar fesljummen vaniljkräm. I första klass på Läroverket kostade en Buttebulla 15 öre. Året för examen var de uppe i 30 öre/ styck. Rena gangsterpriserna tyckte man då, utan att ha en tanke på vilket arbete och kostnad, som låg bakom varje bulles tillkomst.
Vid första rast var Buttebullarna klara och gick åt som smör i solsken. Det spelade liksom ingen roll hur många Buttebullar, som bakades, de var ganska snabbt slutsålda. Därför brukade jag inte helt sällan anlita ett tillförlitligt ombud, som garanterat skulle hinna få del av godsakerna. Gunilla Pettersson som gick i min klass och också bodde längs Barongatan nere i Bäcken, var en snabbsprinter av dignitet. Innan jag själv ens hunnit packa ner böckerna var hon på väg nerför trapporna och på väg mot bageriet. Något som man vissa mornar, när vi satt och väntade på att hon skulle bli klar för att knalla iväg till Läroverket, önskade att hon skulle vara influerad av då också.
Vi var faktiskt fyra flickor, Marita Eriksson, Gunilla Pettersson, Margareta Forsberg och så jag, som bodde längs Barongatan och som gick i samma klass på Läroverket.
Ja, ljuva tid. Vart tog alla människor vägen?
Ljuvliga var de första och sista veckorna på terminerna, när man kunde ligga på grässlänten vid kyrkmuren, som gränsade till Läroverket. Tvärs över gatan låg bageriet med de utsökta Buttebullarna. Vad bageriet hette har jag fullständigt glömt. Därför att det inte är bara gamla vänner, som är som bortblåsta, det är i vissa fall även mitt minne. Men också Malmberget som en gång var.
Någon rondell som blir uppkallad efter Butterbullan, lär inte heller ske i Malmberget. Rondeller i avgrundsdjup gör sig inte riktigt. Rondell som blir uppkallade efter Butterkakan, sånt kan bara ske i Kalix. Men vem vet kanske det bjuds på Butterbulla vid någon hemvändarträff i Malmberget. Den som lever får se.
Bilden. Klasskamraterna, Lars-Gunnar Falk, som döper Peter Sjöström i gräs under en långrast 3.6.1967.
Totalt 3 inlägg
SvaraRaderaKaptensvägen (2012-07-14 12:41:02)
Bageriet på Kaptensvägen var en matstation när man skulle vandra från skolan den långa(?) vägen hem. Bageriet ställde ut en stor ställning nygräddade bullar(blivande butterbullar) på gården för avkylning. Tacksamt "pallade" vi några bullar så att promenaden hem underlättades. Jag tror i min vildaste fantasi att de avsiktligt försåg oss med färdkost. Givetvis köpte man ibland även färdiga butterbullor till skyhöga kostnader för den tiden :).
(flagga som olämplig)
vaknar väl inatt och har kommit på det (2012-07-13 21:02:01)
Kaptensvägen ett minne blott. Det väcker många minnen till liv din butteblogg.Namnet på bageriet sitter där retsamt någonstans i bakhuvudet måste ha varit ett efternamn på innehavarna.
(flagga som olämplig)
buttebullsköparen med en spänn på fickan (2012-07-13 15:39:19)
Enligt vanligtvis välunderrättade källor kostade en buttebulla 35 öre/styck år 1967. Vad bageriet hette har däremot fallit i glömska.
(flagga som olämplig)