onsdag 6 juni 2012

Nationaldagen idag, fastän i mina tankar heter den ännu Svenska Flaggans Dag

Jag trodde nog att jag hade nött pall färdigt på barnidrottsevenemang, men då trodde jag fel.  Jag hade glömt det där lilla, att av barn blir/uppstår det nya barn.

9-åringen spelade fotbollsturnering i + 15 grader och en jädrans snålblåst. Ett stort mörkt moln vägrade att flytta på sig och de få sekunder som solen sprack igenom, blev man hastigt upptinad. Men så drev molntäcket ihop sig igen och då var det lika eländigt. Snacka om att frysa häcken av sig! 

Som tur var hittade jag ett par kvarglömda fingervantar i capefickan, i annat fall hade nog fingrarna klirrat runt som istappar.

"Hushänget" gjorde sig en snabbtur hem för att hämta upp en brassestol till sig. Själv satt jag parkerad på min superlätta regissörsstol, med kryckorna korslagda över stjälkarna. Utan den stolen är en fotbollsturnering inte att tänka på i mitt fall. 

Jag måste säga att "hushänget" skötte sig riktigt fint, därför att när han kom tillbaka hade han inte bara brassestolen, utan även tre ullfiltar, en termos kaffe och kaffemuggar med sig! 

Gissa om jag och yngste sonen hade hela tandraderna synliga, vid det trollerinumret. Vi hade just precis innan han dök upp konstaterat, att vi antagligen skulle frysa ihjäl. Båda iklädda 3/4 byxor! Smart val av klädsel mao.

Jo, jo äpplet faller inte så långt från trädet. Men bara i det fallet beträffande klädvalet.

Herre Gud, vad yngste sonen satt och hojtade till sonens fotbollslag:

- På bollen! Passa! Var inte rädd för bollen, på den! Bryt igenom! Det är bra!

Jag bara stirrade på honom och sa:

- Herre Gud, vad du går an. Så där gjorde jag aldrig när du idrottade. Jag satt helt tyst och möjligen utstötte jag något tyst ljud för mig själv.

"Hushänget" och sonen bara flinade och påstod att ungarna behövde peppning.

- Det är det som de har idrottsledaren till, svarade jag.

Frusna var dock inte fotbollslirarna, de var svettiga och rödrosiga med sina medaljer runt halsen. 

Nog värmer det allt hjärtat, att se gemenskapen som de har:

Men de där planerna att åka in på något Nationaldagsfirande, det avstod vi från. Vi hade frusit nog för idag. Det fick räcka med att fasadflaggan viftade på från ena pergolastolpen.

2 kommentarer:

  1. Härligt Gun, fortsätt med din ofta roliga och i nästa stund lite självironiska stil. Alltid lika trevligt att läsa dom. Ha en bra väntan på den riktiga sommarvärmen, den kommer tro mig.
    //Mad Max

    SvaraRadera
  2. Oh, tack för det värmande "smöret", så här i livets snålblåst.

    Känns inte som om du har rätt beträffande sommarvärmen, satt och frös häcken av mig idag igen på nya fotbollsmatcher.

    SvaraRadera