Google+ Followers

söndag 13 maj 2012

Magnus Betnér TV 5 i fredags - Ämne: curlingföräldrar.

- den 13 maj 2012, kl 12:19
förstora

Jag tror inte att det finns något ämne i vuxenvärlden, som diskuterats så mycket som just curlingförälderns. Själv har jag varit tämligen oengagerad i debatten, eftersom jag tror starkt på sunda förnuftet.

I Magnus Betnérs program fanns fem föräldrar, inklusive han själv. Sålunda fem helt olika förhållningssätt till sina barn. Fem olika livsförhållanden och förutsättningar. Vad som är rätt eller fel, är väl någonstans upp till var och en att bestämma, både som förälder och det barn man en gång i tiden själv har varit. Det som är rätt för en förälder är fel för en annan, rätt i en tidsepok är fel i en annan.

Tiderna har onekligen förändrats med allt vad det innebär. Det går aldrig att plocka något ur ett sammanhang. Jag behöver inte gå längre än till jämförelsen vilket rörelsemönster och tillåtande jag själv hade som barn, till hur mina egna barn har haft det och ytterligare ett steg hur barnbarnen i den nya tidsandan har det.

När jag lyssnade ett tag på vad man egentligen menade med curlingföräldrar, förstod jag att jag alltid varit och alltid kommer att vara en curlande förälder, hur gamla mina barn än blir. Därför att det är stor skillnad på att uppfostra sina barn till att bli odrägliga och fostra sina barn till största möjliga trygghet och med den största omtanke, som man som förälder kan erbjuda.

Det som finns i begreppet curlande förälder, anser jag inte vara något curlande alls. Det är normal omvårdnad och omtanke. Som förälder står man på något underligt sätt ändå alltid med en underlåtenhetsskuld och hoppas att det skall gå vägen ändå.

Istället borde omvärlden vara betydligt mer oroade över alla dessa barn, som inte har curlande föräldrar. Barnet som har förälder som inte kan, inte får, eller orkar ta ansvar. Förälder som har så fullt upp med sig själv, att den inte kan fylla uppgiften.

Alla dessa ocurlade barn som är ensamma, osedda, vilsna och saknar fast förankring i livet. Barn som får vara förälder till sin egen förälder. Det är dessutom inget nytt fenomen.

Inte sällan möter man barn och föräldrar där det gått över styr och där den ömsesidiga respekten inte finns. Vem som i det fallet är mest odräglig, eller skyldig det kan var och en fundera en stund över.

Vara mamma, det är min viktigaste "titel" jag någonsin har fått och någonsin kommer att få. Den skulle jag under inga som helst omständigheter kunna tänka mig, att inte försöka leva upp till. Inte ens idag när de är vuxna skulle jag kunna tänka mig, att inte finnas där, när helst de behöver mig, eller vill att jag finns där.

Det är en genomgående ömsesidighet och den saken förstår man med handen i backspegeln, när man har ett längre perspektiv att blicka tillbaka på. Barn föds som små livsfilosofer och man kan verkligen fundera över vem som egentligen fått mest utbyte i slutändan, barnet eller föräldern.

Jag tänker fortsätta curla mina barn och barnbarn. En sak till: jag tänker dessutom fortsätta, att njuta och uppskatta curlandet.

Vad väger du själv in i ordet curlingförälder? När är det curlande och när är det bara självklart sunt förnuft?

1 kommentar:

  1. Totalt 2 inlägg

    Gun Ek (2012-05-16 21:58:58)

    Antar att du menar att hon har blivit curlad.

    Tja, det har väl VARJE ensamstående småbarnsmamma i kylen... så rika som de är. So what?

    (att ha, tomater i kylen är rätt punschigt gjort, eftersom tomater skall förvaras i rumstemperatur för att smaka något, men skall man göra sig märkvärdig så skall man väl).

    (flagga som olämplig)

    det nya folket som skall föreställa förebilder (2012-05-16 00:10:46)

    Länk http://www.yourlife.nu/lasvart/alexandra-pascalidou-ny-bloggare-pa-yourlife

    3 saker som alltid finns i ditt kylskåp?
    – Champagne, kalkon och körsbärstomater.

    (flagga som olämplig

    SvaraRadera