Google+ Followers

lördag 5 maj 2012

Björnanfall eller enbart ett infall?

- den 5 maj 2012, kl 22:27


Där är det är långt till den sotiga kaffepannan på den öppna elden i skogsgläntan, medan långkalsongernas korviga benlängder förstulet stoppas ner i skoskaften. Doften av röken sprider sig lustfyllt i den svala luften, medan fingrarna trevar sig ner i ryggsäcken, efter den där knövliga limpskivan med osten på.

Elden sprakar till och korvskivan, som ligger vid glöden måste åter vändas. Två sekunder bort, så har ena kanten av korvskivan blivit lite för svart. Kniven åker fram och det sotsvarta skavs bort, innan korv möter mun. Smaken når de inre regionerna av medvetande och blicken är långt bort i fjärran, när kaffedoften breder ut sig.

Det är lustigt hur länge dofter, smaker och känslor kan sitta kvar i sinnesvärlden.

Ibland längtar jag väldigt mycket efter det simpelt enkla i tillvaron. Men omgiven av eldningsförbud och inhägnade områden låter sig inte saken så enkelt göras. Det är väl priset man får betala när färdriktningen blivit inställd på söder istället för norr. Storstadsregion istället för vildmark.

Den där stilla lunken i vildmarken har också ersatts av surrande motorljud och doften av avgaser. Sålunda är inte vildmark längre synonymt med den stilla lunken i min sinnesvärld.

En som däremot inte haft någon stilla stund ute i naturen, är han som imorse påstod sig ha blivit anfallen av en björn i Gävletrakten. Det var en vådlig historia som först berättades av mannen och som kablades ut i media.

Det var en rolig felskrivning till att börja med på Text-TV. Det stod att det var hustrun till björnen, som berättade hur björnen hade blivit riven och biten. Då undrade vi förstås samstämt hur björnen mådde efter sammandrabbningen. Sedan kom ändringstexten och helt plötsligt var det inte längre fru Björn, som uttalat sig, utan frun till den rivna och bitna mannen.

Men så har det tagit sig allt eftersom timmarna gått. Nu har sakkunniga granskat fotografier av skadorna på den rivna och bitna mannen. De sakkunniga har kommit fram till att skadorna inte har orsakats av björn, inte heller av något annat djur.

Nu råder stor förvirring, vad var det han stötte på där i skogen om det nu inte är skador från något djur?

Förvirring tycks också råda om det är så, att någon har blivit bötfälld för att ha kört omkring med dubbdäck i det vinterväglag, som fortfarande råder i norr. 

http://www.kuriren.nu/nyheter/default.aspx?articleid=6405999
Kanske är det så att vi just nu är inne i förvirringens tid och inte i sedvanliga hänryckningens tid.

1 kommentar:

  1. Totalt 4 inlägg

    Gun Ek (2012-05-06 21:15:12)

    Nu skall vi väl inte tro att han varit ute på olovligheter...

    Han har väl blivit rädd för något och fått för sig att det varit en björn. Studsat upp i ett träd och på flyktvägen fått rivskador. Hundarna har tydligen markerat på grävling, men inget tyder på någon som helst strid.

    Grävlingar kan ju vara tuffa. De viker inte undan. Utan väser och fräser som bara den. Men sticker man bara därifrån så gör de ju inget. Mötte en stor och aggressiv grävling, när vi kom cyklande en mörk kväll för ca 20 år sedan i koloniområdet. Då var jag glad att vi kunde cykla därifrån fort som attan. Grävlingar kan vara illmariga typer.

    (flagga som olämplig)

    Inge Bra (2012-05-06 14:27:39)

    han kanske inte tordes komma hem och tala om sanningen för frun, utan fick dra till det där om björnen som krypte till en enmeters typ

    klös och bitmärken kan inte alltid vara så lätt att förklara

    (flagga som olämplig)

    Gun Ek (2012-05-06 13:54:28)

    Nej, då en liten beskedlig bähäää, som inte är från Gävle. Men väl i samma uppgivna björnstorlek, sedan måttet krympt!

    (flagga som olämplig)

    Djurälskare (2012-05-05 23:15:15)

    Trevligt djur på bilden, det är väl inte från Gävle?

    (flagga som olämplig)

    SvaraRadera