Den matematiska ekvationen i köpeavtalet, som Gällivare kommun tecknat med LKAB,

- den 14 april 2012, kl 02:16

det är en förunderlig historia.

Jag känner verkligen inget större behov av att göra vågen åt det avtalet av flera anledningar.

Nog hade det varit på sin plats, att Gällivare kommun, såsom ansvarig för kommunmedborgarna hade presenterat en reell kostnadskalkyl för allt som skall ersättas/flyttas, innan man klappat i händerna för köpesumman om 430 miljoner. Men de hade väl kanske inte tänkt sig något mer vidlyftigt än när gruvbrytningen i Malmberget tog sin början för dryga 120 år sedan. Då halkade man runt på upptrampade markytor i de centrala- och bebodda delarna och bodde i patentlösningar.

Jag kan inte förstå vilka beräkningsgrunder, som har använts av de faktiska kostnaderna. I vart fall verkar det inte vara någon form av normala beräkningsgrunder som finns att tillgå. Det här verkar precis lika illa som kommunens eget fastighetsbolags ruljans.

Om LKAB räknar att bidra med 3 miljarder, kan jag inte förstå annat än att det är kommunmedborgarna, som skall stå mellanskillnaden för LKAB:s härjningar. Avtalet är dessutom utformat så att det är LKAB, som håller i taktpinnen. Sålunda ingen större skillnad från det som redan är.

Ser man då till prognosen för hur befolkningen ser ut, en trend som man får förmoda inte kommer att förändras till det bättre, ser det än mer dystert ut för den åldrande populationen. Med den bostadsbrist som redan är, är det inte utan att jag funderar över om avtalet genomsyras av en tanke om att man skall driva ännu fler människor på flykten.

Östra sidan av Malmberget, som skall bli kvar enligt LKAB. Där har bolaget skjutit sig själva i foten och visat prov på höjden av arrogans. Redan samma dag som avtalet tecknades saluterades det hela på morgonen av ett mycket kraftigt SKALV (det är bara i LKAB:s värld, som det heter "skakning"). Ett skalv som vida överskred det som är acceptabelt, trots att man uppenbarligen har stor diskrepans i sina mätningar. Skall man då lägga till damning, sprängningar, vibrationer/stötvågor och det faktum, att det finns en 200 meters gräns och som inte går att snacka bort.

Då behöver man inte vara raketforskare för att kunna räkna ut var gränsen går för att inse, att bolagets Östra Malmbergets fantasiplaner, saknar alla former av verklighetsförankring. LKAB har själva fått svart på vitt, vad som gäller i fråga om Leveäniemi dagbrott och där gällde det industri, inte bostadsområde som närmast granne. Det går väl an att låtsas som om det regnar om småsaker, men så allvarliga saker som människors hälsa, där är det inte Mammon som är högsta instans.

Det är något som ansvariga inom Gällivare kommun borde ha beaktat, innan man klappade händerna och skrev på ett avtal, som inte harmonierade med gällande regler. Tanken om att Östra Malmberget, som varit avskuret så länge, skulle kunna få någon form av återupplivningsförsök med utvecklingsmöjligheter, omgivet av den ena gruvbrytningsfyndigheten efter den andra, det är en vacker tanke.

Dock ej något för andra än verkliga drömmare, som tappat fotfästet i verkligheten. Eller så är det så, att det finns en kategori, som låter sig förföras av vackra drömmar och en kategori, som febrilt vill slippa undan så billigt som möjligt.