söndag 25 mars 2012

NSD reportagen börjar fungera alldeles utmärkt, som LKAB:s propagandaapparat!

Nu börjar det bli långt mellan guldspadetagen i NSD. Istället så skottas det 
ivrigt tillsammans med LKAB:s propagandaapparat. 

Det är så ivriga spadtag, att t.o.m. en gammal 1700-tals professor skottas fram
och med lite välformulerad propaganda stöpts om och helt plötsligt så har 
historien fått en helt ny utformning. 

Man slänger sig med lite fakta i bildtexten. Citat: professor Jonas Meldercreutz,
som var en eldsjäl för gruvbrytningen i Lappland och som, i sin roll där,
titulerades Kapten, eller franska Capitaine.

Bara för att den enfaldige läsaren med åsneöronen skall svälja hela propagandabetet!


Men det är väl i och för sig inget konstigt. Det är bara att konstatera hur vän-tåtarna går korsvis på Facebook, så någon raketforskare behöver man sannerligen inte vara, för att förstå hur spadtagen gått till. Det finns väl anledning till varför kritiken inte tillåts att finnas kvar.

Säga vad man vill. Men nog är det ett alldeles UTMÄRKT reportage om hur bolaget lever med skygglapparna på och att de i själva verket inte haft en aning om hur berget reagerar. De repeterar sitt mantra om berget och är helt omedveten om, att de huserar runt mitt bland en bebyggelse, med allt vad det innebär.

I reportaget har man även lyckats med att skotta fram en gammal gruvmätare, Olle Karlsson, som intygar att en halvmeters spricka helt plötsligt en morgon fanns på den livligt trafikerade Kaptensvägen. På den tiden var Kaptensvägen livsnerven och huvudstreetan i Malmberget, ändå viftas det bara bort, som ett litet oförargligt dammkorn som av misstag råkat hamna på axeln. 


Lika ivrigt och lätt borstar man även bort problematiken med den igenfyllning av Gropen, som totalt misslyckats.

Men det är nog dessvärre inte bara det.

Den av LKAB:s propagandafullmatade journalisten, väljer jag att inte namnge. Det känns helt enkelt för sorgligt, eftersom jag själv har en sammanstrålade biografi med hennes släktingar, som var hederliga och inte fullt lika aningslösa. Men det är med sorg i hjärtat jag bara alltjämt kan konstatera, att det saknas grundläggande kunskaper och erkännande om att det saknas total insikt och kunskap om vad som sker med byggnader, ledningar och människor. 

Hur påverkan av de ständiga skalven och sprängningarna, som blivit alltmer påtagliga, i realiteten är. 50-talet skalv enbart det sista dygnet innan raset, skall tydligen gå byggnads- och ledningskonstruktioner helt opåverkat förbi. Då är inte ens tanken hur många sprängningar och skalv som år ut och år in har påverkat dma medräknat.

De vet inget heller om den ohälsosamma luftpåverkan, eller den allmänna dåliga boendemiljön. 

Nej, man har över lag ställt in tvättprogrammet på greenwashing och ser ut som byfånar i miljödomstolen. Med en axelryckning och ett nytt uppskov i miljödomstolen, funkar hela det ruttna rättssystemet väl. Man har ingen aning om vad som sker utanför industristängslet och nog verkar det som om det är lika nedsläckt bland dem, som skall stå för samhällsansvaret och tillsynen.

Malmberget börjar likna vissa utvalda ställen, där kärnkraftverkens härdsmälta
har genomkorsat historien. Den falskt skorrande glädjekören har väl ännu inte 
upptäckt vad det är för affärsverksamheter, som återstår och framförallt var 
den är belägen. Man har väl helt enkelt inte noterat, att LKAB:s tandverk (jodå,
här stavas det med e och inte med ä) gnagt ner hela samhället till ett miserabelt skick,
där instängslandet av människorna är ett fullbordat faktum.

Gamla malmbergare, som återvänder på tillfälliga besök, är djupt chockade över den syn och miljö som möter dem. 

På det hela taget så är det ett mycket rättvist reportage om hur saken hanteras. Man duckar inte ens för andra sanningar. Ändå känns det som om alla anständighetsnivåer har sprängts, när man påstår att Gropen funnits i århundraden. 

Men det ingår väl också som ett led i den allmänna indoktrineringen, nu när NSD:s journalist Marie Ridderström övergett eländet och mediarapporteringen, skall hamna i effektiv radioskugga under ledning av en icke transparent stiftelse, som leder rakt upp ända till statsministern. Dvs. LKAB:s ägare, staten. 

Nästa reportage lär det väl stå, att alla malmbergare vetat om hur utarmat deras boendemiljö skulle bli och får stå sitt kast, både ekonomiskt och även miljömässigt. 

Propagandaapparaten har tagit sitt avstamp, genom att forma om historien.

Det åsne-publika jublar och pinkar i brallan av lycka!

Åter ljuder i mitt inre, minnen från min barndom. Då min pappas sång strömmade ut från badrummet, medan han stod och rakade sig: Allting går att sälja med mördande reklam. Kom och köp konserverad gröt...

Nej, tänk inte ens tanken ut, du som läser det här. Jag kan dessvärre inte publicera detta blogginlägg i min blogg i Norrbottens-Kuriren, det skulle dröja exakt fem sekunder innan jag åter var en avstängd mediabloggare. Det är samma stiftelseägare till Norrbottens-Kuriren som till Norrländska Socialdemokraten. Men här skall den förhoppningsvis leva vidare en stund till, innan hela samhället förvandlats till ett hermetiskt tillslutet system.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar