Numera går de under namn som "33-åringen", eller "51-åringen" och på sin höjd "känd skådespelare".
Annat var det på den "gamla goda tiden".
Då var det lite Robin Hood över det hela, som i Bildsköne Bengtssons fall, som stod på de fattigas sida mot myndigheterna. Men så gällde det inte mord precis, utan förmögenhetsbrott.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bildsk%C3%B6ne_Bengtsson
http://www.nemo.nu/bb/
Det finns en hel del brottslingar, att fördjupa pannvecket och läslusten i.
Tillfället gör tjuven hette det förr i tiden.
Det kan man i allra högsta grad även tänka, när det gäller en av våra mer litterära skurkar: Frank Heller, pseudonym för Gunnar Serner. Kärt barn hade dock många namn. Det förstår man, när man läser om hans smått självbiografiske svindlare och äventyrare Filip Collin, alias Professor Pelotard.
I dåtidens studentliv fanns förlagan till CSN i form av studentväxlar, som var den tidens studielån. Studenterna ägnade sig inte helt sällan åt att förfalska växlarna åt varandra, helt enkelt för att överleva. Ibland gick de iland med det hela, men ibland kunde det bli som i Gunnar Serners fall: det hela gick käpprätt över styr.
Man kan tycka och tänka vad man vill, om den uppluttrade moralen, men hans biografi är en fascinerande historia om hur vanlig, blir skurk, för att åter bli rumsren:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Frank_Heller
Det som är lite lustigt är:
* att idag sponsrar det banksystem, som Gunnar Serner en gång svindlande, utgåvorna som Frank Hellersällskapet varje år ger ut.
* att det är en högt uppsatt jurist, som varit en av initiativtagarna till att bilda Frank Hellersällskapet.
I år bär medlemsresan av i Frank Hellers fotspår till Rivieran och sannolikt är det så, att jag inte har möjligheter att följa med i år heller.
Annat var det på den "gamla goda tiden".
Då var det lite Robin Hood över det hela, som i Bildsköne Bengtssons fall, som stod på de fattigas sida mot myndigheterna. Men så gällde det inte mord precis, utan förmögenhetsbrott.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bildsk%C3%B6ne_Bengtsson
http://www.nemo.nu/bb/
Det finns en hel del brottslingar, att fördjupa pannvecket och läslusten i.
Tillfället gör tjuven hette det förr i tiden.
Det kan man i allra högsta grad även tänka, när det gäller en av våra mer litterära skurkar: Frank Heller, pseudonym för Gunnar Serner. Kärt barn hade dock många namn. Det förstår man, när man läser om hans smått självbiografiske svindlare och äventyrare Filip Collin, alias Professor Pelotard.
I dåtidens studentliv fanns förlagan till CSN i form av studentväxlar, som var den tidens studielån. Studenterna ägnade sig inte helt sällan åt att förfalska växlarna åt varandra, helt enkelt för att överleva. Ibland gick de iland med det hela, men ibland kunde det bli som i Gunnar Serners fall: det hela gick käpprätt över styr.
Man kan tycka och tänka vad man vill, om den uppluttrade moralen, men hans biografi är en fascinerande historia om hur vanlig, blir skurk, för att åter bli rumsren:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Frank_Heller
Det som är lite lustigt är:
* att idag sponsrar det banksystem, som Gunnar Serner en gång svindlande, utgåvorna som Frank Hellersällskapet varje år ger ut.
* att det är en högt uppsatt jurist, som varit en av initiativtagarna till att bilda Frank Hellersällskapet.
I år bär medlemsresan av i Frank Hellers fotspår till Rivieran och sannolikt är det så, att jag inte har möjligheter att följa med i år heller.
Totalt 3 inlägg
SvaraRadera(2012-03-19 07:52:05)
Det sistnämnda är viktigt sagt, och också min erfarenhet. Deras lurvighet var ett socialt fenomen, men deras personer var sårbara, ganska ömsinta. Inga brutala sällar som det stod i böcker förr.
Och även detta en erfarenhet från den tid jag tjänade levebrödet i sjukvårdens inrättningar./JON
(flagga som olämplig)
Gun Ek (2012-03-19 00:02:06)
JON
Ja, även Tumba Tarzan har ju begåvats med litterära verk. Dessutom så sammanstrålar han och Bildsköne Bengtsson tillsammans för evigt med konstapel Björk på en bänk i statyform.
Undra om det var den "brödkavlepickige brorsan", som intervjuades i samband med Göteborgs Film Festival, när dokumentärfilmen om Tumba-Tarzan visades.
Det hade varit bra om TV kunde sända lite av dessa juveler. Istället för all förnedrings-TV. De här med de spektakulära namnen, de hade väldigt ofta verkligen fått känna av förnedrings-TV i sina liv, minus TV-program förstås.
Förvånansvärt ofta slutade de sina liv, som ömsinta personer har det slagit mig. Måste ha funnits där redan från början.
(flagga som olämplig)
JON (2012-03-18 18:07:45)
Det kanske inte hör hit, men jag har vårdat Tumba Tarzans brorsa. Det var på det Stockhomssjukhus jag arbetade och han hade blivit liksom perforerad av en ovän eller vän och av en kniv. Femtio små hål i kroppen, fem liter blodtransfusion, men han överlevde.
Hoppas jag inte bryter någon tystnadsplikt nu.
Minns att han var prickig, ungefär som en brödkaka man pickar mönster i. Tja, om detta har någon bäring eller betydelse vet jag inte, men den gången hade jag anledning att lära mig vem brorsan var, vilket mina arbetskamrater mer än gärna berättade.
(flagga som olämplig)