Vinnare i "bonadstexter" är nu korade,

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 30 mars 2010, kl 12:59

så här i "stilla veckan", där vi redan passerat palmsöndagen. Palmsöndagen, den dagen då Jesus red in på sin åsna i Jerusalem, eller om man nu egentligen borde säga att det var en åsna som red rakt in i stormens öga. Åsnor finns det gott om. Man måste nog t.ex. vara lite av en sådan, om man ger sig i kast med att skriva blogg under sitt rätta namn.

Så vidare värst mycket till "stilla veckan" för hönorna är det då rakt inte, eftersom det är nu hönornas inre egenskaper går på högvarv. Själv tycker jag att det är en helt fascinerande produktionsband de står för. I hönornas enda äggstock är det flera tusen äggulor som mognar med en dags mellanrum. Sedan när gulan mognat avstöter äggstocken den ner i äggledartratten. Här kan tuppens eventuella inblandning ge resultat. Men så är det inte för de allra flesta hönor, de får inga stunder att vänslas. Det här är som vilket löpande band som helst. Gulan glider så ner i äggledaren där vitan blir till. Den processen tar ca 3 timmar. På "väg ut" läggs skalet på, vilket tar ca. 20 timmar. Värpa ägget tar 5-10 minuter och ut ploppar ur samma hål, både ägg och avföring. Det är också därför alla asiater är noga med att tvätta äggen rejält innan de ens innefattar någon förvaring/matlagning med äggen. Vi svenskar är uppenbarligen av den uppfattningen att " lite skit rensar magen".

Å andra sidan är våra äggbönder lite mer under kontroll än vad deras produktion är. Här är det stämplar och förhoppningsvis även kontroll av både ägg och foder. Men skölja äggen kan vara bra av två anledningar att göra. Därför att ett ägg som ligger ner på botten i ett vattenfyllt kärl, är helt ok. Men om det flyter upp, kan man lika gärna inse att det övergått till "de sälla jaktmarkerna".

Inte har alla påskkärringar heller så vidare värst "stilla veckan". Det är mycket som skall förberedas inför alla strapatser och så resan till Blåkulla förstås. På skärtorsdag vankas det fest med honom. Honom med stort H i Blåkulla. Eller är det möjligen F eller D istället för H? I vilket fall som helst är det något märkliga fotavtryck han lämnar efter sig. För att inte tala om utseendet: med huvudgarnityret och den långa ludna svansen. Grillpinnen håller han i ett stadigt grepp. Något tangentbord ägnas inte en tanke åt, utan här trycks på andra "knappar", som får saker att ske. Ja, nu gissar jag att farbror Jalle gick igång och säkert också Tommy, som fått Mimmi att få skräp i ögonen och blinka som en Aga-fyr titt och tätt bland textraderna.

Men skall jag nu vara helt ärlig, i egenskap av enfaldig domare. Så vidare värst mycket till tävlingsfält var det väl inte. Det hela skulle nog kunna räknas till en sedvanlig flopp! OM det nu inte varit för farbror Jalle, Mimmi och Mr Vittulas närvaro, som alla tre och solklart klarat av uppgiften med "bonadstext".

När det gäller farbror Jalle förstår jag att det är ett "sagolikt kvitter uppe bland takåsarna" vid blotta tanken på Mimmi. Vars blotta närvaro tycks sporra farbror Jalle till det ena stordådet efter det andra och han har därför lyckats pricka in de flesta kategorier, som kan tänkas ingå.

Dock återstår baksidan av myntet: "Visst gör det ont när knoppar brister". Jag tvekar till det uppenbara romanskvittret från farbror Jalle, eftersom kvittret inte riktigt tycks gå i båda riktningarna. Farbror Jalle har nog att se fram emot en mycket slitsam vår. Fråga är bara om det lönar sig... Mimmi är nog en sådan som ingått i en provpanel, där testerna har varit många (och kanske rent av långa?) Det kunde man ana sig till av Mimmis första "bonadstext".

Tommy har tolkat Mimmis "bonadstexter" på ett sätt och jag ser att det finns en synnerligen dubbelbottnad historia i dem. Så dubbelbottnad att jag inte ens kan förstå till vilken kategori jag ens skall förpassa dem till. På något sätt kan jag väl därför i rättvisans namn ange utslaget till, att de dubbelbottnade bonadstexterna, stod mellan farbror Jalle och Mimmi. Jag väljer sålunda att "rösta med fötterna" för husfridens skull och med tanke på att duellen blev till ett pikant inslag, även om de nu kunde tolkas som nog så udda.


Machosistpriset gick till farbror Jalle.


Solklart vinner Mr. Vittula "det stora danspriset". Det du, Danne Backe, släng dig i väggen! Flå´t, skivfodralet, menar jag naturligtvis. På den här bloggen ägnar vi oss åt "historiska hantverk", här valsar vi inte runt med två vänsterdojor. Eller var det kanske det vi rent av gjorde? Nu vet den enfaldiga domaren, varken ut eller in. (Mer sinnesförvirrad än vanligt och det vill inte säga lite det).

Signaturen - Gun "pristagare" - är helt enkelt outstanding och tar solklart "priset i förföljelsemani". Inte egentligen bara det priset. Det måste utdelas ett följdpris, till samma deltagare, men nu i kategorin "Andarnas rus", eftersom den signaturen också sett anden av signaturen "Staffan" bland tävlingsbidragen! Jag måste erkänna att jag fick putsa läsglasögonen rejält, eftersom jag trodde att jag missat lille Staffans närvaro bland "bonadstexterna".

Så här inför stundande påsk har han inträtt med sitt riktiga namn bland inläggen i media, dock inte i denna tävling. Men alltid lika roligt när någon "kommer ut ur garderoben". Nu återstår bara att han också börjar blogga om arbetsplatsen, som han tjänstgjort så förtjänstfullt åt under 25 års tid. (Det är hans egen utsaga, inte min. Om den saken vet jag inget och då menar jag verkligen inget). Men han har så många goda medarbetare inom kommunen/politiken, som han öste galla över i något inlägg. Han verkar inte vara alltför bra påläst, vart han har sina "medarbetare/medlöpare".

Men säg inget gott som inte för något ont med sig också. Prisen för "Förföljelsemani" och "Andarnas rus", fick mina läsglasögon, att genomgå ett förvandlingsnummer från smörgåsprickiga, till bländande utsikt. Jodå, han med de smörgåsgömmande små fingrarna hade satt sina spår, när vi läste "Sagan om den lilla lilla gumman" för 98:e gången på en och samma dag.

Glasögonputsningen fick dock till följd att jag fick ett svårläkt trauma, när jag fick syn på en udda uppenbarelse där i min sminkspegeln. Jag har inte hämtat mig riktigt från den chocken ännu. Viss läkning tar nog tid innan den dukar under för jämnmodet, eller är det rent av förträning det handlar om?

Miljöpriset går till "de många länkhänvisningarna", som fick mig att minnas den tiden, när vi stod nere vid Kulleporten som barn och räknade malmvagnarna som dånade förbi. Vi hade gissningstävling om vem som kunde gissa sig till rätt antal malmvagnar.

Det i sin tur fick mig att också minnas, när busschaffisen "Svängis" körde med Gradins stora röda buss genom den ena lilla tunneln. Det var ju sport på den tiden att kryssa raggaråken genom de små hålen. Dvs. cykel- och gångtunnlarna. Som ägare av ett vrålåk, kunde väl "Svängis" den där dagen inte skilja på privatliv och vadslagningen under bussturen. Ett hårresande äventyr, enligt de som var med. Eller var det en "skröna"?

Jag vet att jag en gång tänkte, på fullt allvar, mäta gångtunneln med Gradins bussar. Men det var väl kanske inte riktigt så viktigt, därför att jag aldrig kom till skott. Men det hade onekligen så här med handen i backspegeln varit värt att veta, om det verkligen rymdes en buss i den gluggen.

Stora förvirringspriset tar dock signaturen Herman! Eller skulle det föreställa ett alltför tidigit 1 apriskämt? Den som kan gissa vilket det var, får väl grunna på det den 1 april. Jag skriver inget i bloggen då, även om det har kliat rejält i fingrarna. Men av praktiska skäl är det en omöjlighet.

Det finns en annan frågeställning som också dykt upp med de här tre sistnämnda bonadsbidragen. Duger de verkligen som "bonadstexter"?

- NEJ, säger den enfaldiga domaren.

Men det får väl bli tröstpriser till de som ännu inte har förstått, att en blogg handlar om något specifikt ämne. Men det kanske kan arta sig så småningom.

Dvs. om jag fortfarande ku... ku... kelurar här då, förstås.

Fortsatt GLAD PÅSKVECKA!