Google+ Followers

fredag 19 juni 2009

Varje midsommaraftons morgon vaknar jag till

- den 19 juni 2009, kl 12:23


vetskapen om, att nu är den stora dagen här!

Nu gäller det att äntligen "fånga dagen", eller är det kanske natten man i själva verket skall fånga?

Men så här med en hastig titt på termometern, regnmolnen som lagt sig som ett lock över himmelen: Våtdräkt är ett passande klädesplagg idag och med ytterligare en hastig blick i spegeln, inser jag att jag även i år kommer att missa hela grejen med den där midsommarnattssedan. Det kommer inte att ligga några ihopklämda "sju olika sorters killar under min huvudkudde". Medan jag själv måste nästan stå och sova och sannolikt kommer att ha nackspärr, om jag skall försöka sova och drömma sött, med en så knölig huvudkudde, som inknölandet av sju olika sorter killar lär bli.

Men visst leker tanken där fortfarande om att när morgonen randas, dra fram någon av dem jag drömt sött om. Det blir han & jag! Då skulle jag t.o.m. kunna tänka mig att göra ett undantag och gifta mig.

Mjae, kanske ändå inte. Vid närmare eftertanke. Det går bra att vara "oförgiftad" också.

Jag vet ju hur det är med den saken: "Kärleken är beständig, det är bara föremålen som växlar". Det har däremot gått väldigt dåligt med "växlingen" det senaste årtiondet och lite till, för min egen del. Det är ungefär som att spela kort. Om man fått en bra hand, då känns det helt meningslöst att byta. Jag har kommit fram till, att jag sitter allt nöjd med "hushänget".

Dessutom har jag redan givit mitt bidrag till naturvetenskapen, under så väldig många år av mitt liv, att jag nog har gjort mig förtjänt av att bli permanent entledigad. Så många grodor som jag har kysst i mina dar och även den som var en prins, förblev inget annat än en helt vanlig groda. Snacka om att ha stått där, snopen och blåst på konfekten! Men det har väl varit trevligt att kyssa grodor också... jag klagar inte!

Det var någon som påstod för en massa år sedan, att jag totalt hade missuppfattat det där med "sju olika sorters killar under huvudkudden". Det skulle vara "sju olika blomster, som skall läggas under huvudkudden, efter att man under tystnad hade passerat sju gärdsgårdar, medan man plockat sju sorters blommor". Men den idén skrotade jag redan i slutet på 70-talet! Skall man gå tills man hittar sju gärdsgårdar att kliva över, lär det bli en långpromenad. I alla fall betydligt längre än en (1) midsommarnatt. Förekomsten av gärdsgårdsgrindar är nämligen numera minimal.

Men nu är det så att jag faktiskt har testat det hela enligt konstens alla regler. Jag testade det inte mindre än tre gånger med blommor, gärdsgårdar, tystnad etc. Det funkade ändå inte! Jag har vid dessa tillfällen drömt om en flygresa, ett hav och om mormor!

Sedan finns det en anledning till att jag inte tror på det här, med att ha sju olika sorters blommor under huvudkudden. För mig låter det mer som om ett rätt säkert sätt att vakna desillusionerad, med en våldsam hösnuva. Vem vet vad man kan dra på sig om man lägger en hel blomsteräng under huvudkudden?

Dessutom är det så att jag faktiskt tilltalats av tanken, att ha sju mjälla läckra häckar och stinna 6-sexpack, att välja bland under huvudkudden. Det kan aldrig bli fel! Eller jo, det kan det.

En gång hade jag en alltför välpumpad kroppsbyggare, som jag för tillfället gick och drog på. Det var ett fastligt bestyr när vi låg där på badstranden och han skulle hålla ordning på alla kroppsdelar, för att se så fördelaktig ut som bara möjligt var, när lättklädda baddräktsdamer passerade. När samtalet hade urartat till "Nicke lilltrolls-nivå", därför att han måste hålla koll på hur han tog sig ut, problemet med att ha solglasögonen lite nonchalant i pannan och samtalet med mig. Då gav jag upp och la ner det hela. Förresten vem vill krama om en betongpelare? Inte jag i alla fall.

Av någon outgrundlig anledning brukar min sömn vara minimal när det är midsommarafton. Jag vet inte vad det beror på, men kanske det har något att göra med att jag alltid förväntar mig, att jag missar något om jag istället lägger mig ner och bara somnar.

Men det gäller väl att aldrig ge upp hoppet, om den ultimata midsommaraftonen.

Jag känner till en man, som aldrig gav upp hoppet. När jag växte upp så låg han i hårdträning för att skaffa sig både en egen image och sångröst. Han stod där ofta på scen på Nordan i Malmberget, när jag gick på läroverket. Men han höll till på Folkets Park mellan Gällivare och Malmberget också.

När han sjöng, höll han för ena örat och sångtränade allt vad tyget höll och inte lät det vackert när han sjöng falskt. Vilket han gjorde under väldigt många av sina första år från scenen.

Skam den som ger sig och efter en så där 25 år, lyckades han äntligen kränga ur sig en riktig slagdänga, utan att halka fel på tonerna. Den fick mig dessutom helt på fall och att mjukna. Ända längst ner i knävecken, dessutom! Det hade jag inte förväntat mig. Men så blev det. Lyssna och njut! Jag var rätt övertygad om att han verkligen sjöng om just "den" juli 1962, när den kom ut på skivdiskarna.



Trevlig midsommar, var ni nu än befinner er, eller tänker företa er!

Själv funderar jag på om jag trots allt inte skall gå upp på vinden och åka rullskridskor istället. Det verkar vara mindre blött. Men nu väntar familjen på att jag skall bli färdig så vi kan åka iväg.

2 kommentarer:

  1. Det finns 5 kommentarer.

    R Du får väl lägga ut "D:s samba" på U-tube. :-D

    Jomen, nu är du väl liiite orättvis mot gamle Fernström, nog har han allt blivit betydligt bättre att sjunga med åren. Slipat av och tagit fram det speciella i just hans röst. Men denna låt där är han faktiskt riktigt snuskigt bra. Hela kittet sitter som gjutet!

    Resten av hans repertoar står jag gärna över. Men han är onekligen en cool kille med ett rivit tugg och stor integritet. Jag har inte alls något emot att se honom uppträda, men jag skulle nog inte betala enkom för bara det ändamålet.

    Min mamma gillade honom jättemycket, alltså privatpersonen Erik. Vad hon gillade hans sång det förtäljde inte historien. Hon fanns bakom kulisserna på Folkets Park, när både den och hon levde, alltså i början av hans karriär.
    Anmäl >Gun (2009-06-21 17:02:27)

    Det blir som ett slags vaccum på scenen av PA-anläggningen som är riktade FRÅN dig. Därför har man högtalare riktade MOT sig, för att höra vad man sjunger. Är den volymen felmixad hör man nästan inte ett smack av vad man sjunger.
    Jag har en inspelning av mig själv sjungande "Deidres Samba" i... alla tonarter. Orkestern spelade i "A", men jag sjöng i alla tonarter. Det låter hemskt.

    Men det här med medhörning: Oftast en bortförklaring. 'n Fernström är ingen höjdare på att sjunga. Inte ens i duschen ;)
    Anmäl >R (2009-06-21 10:18:39)

    SvaraRadera
  2. R "Dålig medhörning". Hmmm...

    Nej, det visste jag absolut inte. Men det är väl mycket möjligt att det var så det förhöll sig, eftersom han på den tiden stadigt höll sig för ena örat här han sjöng. Eftersom jag "lärt mig konsten att sjunga" efter jag flyttat till Göteborg, har jag fått lite insikt om hur saker och ting funkar och borde kanske därför ha tänkt på, att det var så det kunde ha förhålla sig med Erik. Därför att ibland när vi övat har jag stuckit in ett finger i ena örat för att höra mig själv. Men även ibland haft en öronpropp instoppad i ena örat under uppträdandet, när det varit lite väl mycket "ljud" från musikerna.

    Tommy, aha, det visste jag inte. Antar att du menar KK och inte LH.
    Anmäl >Gun (2009-06-20 15:35:57)

    Hehe. Gamle Fernström. 1974, Fernström och "höger-vänster" i baksätet på en Volvo hundraförtitvå bredvid en het flicka..
    Men han sjöng falskt för att han hade dålig medhörning. Vet du väl?! :)
    Anmäl >R (2009-06-20 11:29:49)

    Jerrys bästa!! Lyssnade mycket på den, året den kom ut. F.ö. samma år som jag arbetade för din kusin, som jag också träffade på "Nunnis". =)
    /Tommy
    Anmäl >Tommy (2009-06-20 08:00:11)

    SvaraRadera