Sveriges kungahus, som åter är under lupp!

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 13 augusti 2009, kl 13:42

Känns rent ut sagt bedrövligt, att ens behöva uppleva.

Jag är sannerligen ingen rojalist, sett ur ett medmänskligt perspektiv, men nog är det väl ändå magstarkt att skriva:

"Grattis kungahuset - 6056 personer utan sjukvård" http://www.nsd.se/kultur/artikel.aspx?ArticleId=4791679#fank4792376

Nu kommer antagligen min salig pappa, att rotera som en propeller i sin grav över mina ord. Men jag föredrar faktiskt att ha ett kungahus, som representerar Sverige, än någon politiker som är illa påläst. Som i mångt och mycket lufsar omkring i tillvaron, som några mindre bemedlade och där det flyger den ena grodan ur munnen efter den andra. Dvs. är illa pålästa och insatta!

Någon måste trots allt göra "jobbet" och jag tycker med handen på hjärtat, att vårt kungahus gör ett alldeles utomordentligt jobb.

Tar man så detta med deras "betalning", som tycks vara det som sticker folk i ögonen. Javisst, är det alldeles åt skogen mycket pengar. Men när man lyfter blicken det allra minsta lilla och ser till bonusavtal för statliga direktörer, LO pampar etc. då blir allt verkligen "relativt". Dessutom ser jag ingen vinning i att låta en hel kulturskatt bara förfalla och gå i graven, eller som nu inte sällan sker, någon nyrik potentat leker översittare. Det finns ingen översittarmentalitet bland kungahusets medlemmar. De är sympatiska människor, i vart fall inte sämre än någon annan svensk, som ibland också görs gällande.

Hur man i en debattartikel kan skriva, att nu blir 6 056 personer utan sjukvård, tyder enbart på att man verkligen är illa insatt i hur ett "företag" fungerar. Det är visserligen en kostnad, men det är faktiskt inte enbart en kostnad. Man måste trots allt se till vilka inkomster som också flyter in. Dessa kommer att vida överträffa de totala utgifterna, som detta trots allt genererar. Alla som har huvudet på skaft kommer dessutom att kunna nå gratis vinning ur detta! Det är som man säger "det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna".

Ser man sedan på vad vårt kungahus krasst bidrar med i alla sina skapade fonder och som är till förmån för de minst bemedlade och de mest utsatta. Då förstår jag verkligen inte alls hur de tänker, som är emot hela vårt kungahus. Vad skulle ett rent politiskt styre tillföra de minst bemedlade och utsatta? Verkligen ingenting! Då är vi verkligen helt prisgivna åt okänt gränsland. Eller är det någon som sett t.ex. Marit Paulsen, eller någon annan politiker i bräschen för t.ex. sjuka, eller handikappade, eller utsatta barn på liknande sätt? Nog är det allt det egna lönekuvertet och välvilliga avtal, som de ägnar största energin åt. Det är en "jag-först-ingen-annan-sen-metalitet" som råder över lag. Medan vårt eget kungahus är "nyckelpersoner" i allra högsta grad, även gentemot omvärlden.

Sedan: handen på hjärtat. Vem av er skulle vilja bli paparazzifavorit, ständigt möta den ena amsagan efter den andra i media. Ständigt vara påpassad och inte kunna röra sig fritt. Bli fotograferad i alla tänkbara lägen. Inte kunna vända på klacken utan att det noteras. Få sitt privatliv ständigt skärskådat. Behöva sitta som på nålar, dödssjuk inför TV-kameror och intyga inför svenska folket: "det är allvarligt menat, jag älskar verkligen min kronprinsessa".

Jag tar apanaget helt sonika, som en "ersättning för sveda och värk å yrkets vägnar". Vårt kungahus är verkligen statens anställda, med hull och hår. De är t.o.m. belagda med munkavel och får inte uttrycka själva vad de tycker och tänker. Yttrandefriheten är de mao fråntagna! De få gånger vår Kung spontant uttryckt någon åsikt, har det blivit våldsamma skriverier och folk har önskat tysta honom! Nej, vad är det för småskurna jante-människor i det här landet egentligen?

Det ligger också i tidens anda, att kungahusen inte längre ägnar sig åt inavel, dvs. gifter in sig i andra kungahus och får ägna sig åt resonemangsgiftermål för "monarkins skull", eller bli ställd vid skampålen om de dristat sig att följa sitt hjärtats val. Själv har jag inga som helst synpunkter med vem de förlovar sig med, gifter sig med, skaffar barn med, eller vad de pysslar med. Inte så länge de sköter sina uppdrag och det gör vårt eget kungahus med bravur!

Däremot anser jag inte att de skall ägna sig åt tvivelaktiga affärstransaktioner. Som man lär får man allt leva. Det skulle även våra kära folkvalda och högt uppsatta tjänstemän också ta fasta på, ty där finnes mycket övrigt att önska!

Fest och glamour är trots allt aldrig fel. Dra lite på smilbanden och känna glädje för våra medmänniskor, vare sig de tillhör kungahus eller ej, är definitivt ingen dödssynd!