- den 14 november 2010, kl 15:09
Kapitel 4. (tidigare kapitel publicerade 4.9.2010, 18.9.2010 och 7.10.2010)
Han stod framför spegeln och betraktade sig själv. Skulle de vara kamouflerade?
Kamouflerade med vadå?
Morsans borddukslager?
Äh, skit i det, vem fan skulle ens lyfta vänstra ögonbrynet i detta döda gudsförgätna rövhål. Mörkret dög gott. Inte en käft skulle ändå lägga märke till dem. Det där jävla stängslet som höll på att sättas upp av Lokala Kanon Aktiebolaget skulle stänga av det enda lilla lufthålet som fanns fram till någon form av liv för alla de som inte ville bege sig på en regelrätt pilgrimsvandring varje gång. Det var en enkel match att fixa stängslet, det hade de varit överens om. Bara mörkret föll skulle det inte innebära några problem.
Så mindes han plötsligt scenen i filmen "Pulp Fiction". Den där skithäftiga scenen där allt plötsligt gått åt helvete. Rejält åt helvete. Hånflinet hängde nu i ena mungipan medan han betraktade spegelbilden av sig själv lite mer ingående. Skulle det här också gå åt helvete?
Han log åt sig själv när han insåg, att fantasin hade skenat iväg. Vad fan skulle kunna hända med en bultsax?
Klippa fingrarna av sig? Yla hem och be om lite Salvekvick? Be morsan att blåsa på det onda, precis som han gjort när han varit en brakskit hög?
Knappast!
Han kunde för sitt inre se bossen på Lokala Kanon Aktiebolaget, när han fick höra talas om stängslet som hade klippts ner. Bossen iklädd kostym med rövslickarfrilla. Själv skulle han stå där precis som han var. Till spegelbilden av sig själv sa han högt:
- I'm gonna make him an offer he won't refuse. Okay?
Han log ett hångrin mot spegelbilden. Rummet dånade nu av musikvideon på YouTube av Metallica, "One"
Han mimade till texten på musikvideon, han kunde den utantill nu. Hade hört den åtskilliga gånger bara den senaste veckan. Musikvideon var precis som farsan och han. Vad fanns kvar av allt det där som farsan hade snackat med honom om, när han var liten: demokrati. Inte ett skit. Gubben själv satt där nu med nedsänkt blick, knäckt och trampad av bolaget. De var inte något annat än försökskaniner åt dessa penninggalningar. De såg verkligen till att sko sig på andras bekostnad, men han skulle nog fan visa dem att de kunde få motstånd. Här skulle inte knäckas, eller gå med ryggen kurad för överhögheten. Politikerna de var inte heller ett jota bättre. De gjorde inte ett skit, mer än snackade en jävla massa skit. Stack in dolken i ryggen på en och vad gjorde folk? De lät det bara ske!
Nej, inte skulle det heller bli något tillfredsställande svar av rövslickarfrillan.
Nähä, men okey då!
KAPOFFFFF....
KAPOFFFFF....
landmine has taken my sight
taken my speech
taken my hearing
taken my arms
taken my legs
taken my soul
left me with life in hell.....
Stängslet skulle falla meter för meter och det skulle bara vara början.
****
När de trampade runt där i snön med bultsaxen kunde han åter höra musikvideotexten inom sig igen:
darkness imprisoning me
all that I see
absolute horror
I cannot live
I cannot die
trapped in myself
body my holding cell
Ja, visst fan var det så det var. Det skulle inte bli gratis för bolaget att skövla, stäng in, stänga av, stänga ute, kapa av, amputera, förnedra. När det skulle sprängas hos de där stockholmsjävlarna för någon ynka City-skitbana, då skulle det inspekteras och riggas upp massvis av mätinstrument så det hela mer liknade en snårskog, då var det minsann annat ljud i skällan. Berra som jobbade där hade berättat hur de hållit på i evigheter och förberett det hela och ändå var det långt kvar tills arbetena drog igång. Här var det fan i mig fritt fram att härja och skicka pengarna till de där glidarna med kotlettfrillorna i regeringskansliet. Vad fan visste de om Sprängkullen? Inte ett jävla skit! Hela den här jävla rövhålan började likna en krigszon, som sakta men säkert höll på att sjunka ner i alla jävla håligheter och det gick fan inte att sova längre, här ersattes inte ett enda skit om det så höll på att ramla ihop.
Så skulle det inte vara för de där stockholmsjävlarnal! Slummen och alltfler övergivna hus bredde ut sig i Sprängkullen. Vad visste de där bortskämda stockholmsjävlarna om hur det var att bo i ett rövhål som detta hade blivit. Vad fan trodde de att de var, de där glidarna på Lokala Kanon Aktiebolaget. De skulle minsann få se, att här pissades det inte helt gratis och utan protester. Det skulle trappas upp om de inte förstod den första varningen med det nedklippta stängslet.
- HA!..... Yeah right!
*****
De hade halsat ur en helflaska, när de återvänt ifrån klippandet av bolagsstängslet. Helröret hade varit någon dynga, som polarens morsa hade släpat med sig från sista semestern. Šlivovica hade det stått på flaskan. Men klippa så mycket stängsel, det var fan inget kärringgöra och kylan hade fått dem att hacka tänder och känslan av att tungan hade fastnat i frysfacket hade han inte lyckats befria sig från. Fötterna var helt avdomnade efter trampandet i snön. Men klippt var det nu. Nu skulle han bara försöka att sova. Gud så trött han var. Men tanken att dricka mer flygfotogen med plommonsmak var inte att tänka på.
Det vete fan vad de andra hade haft för sig när de hade återvänt. Drag var det i alla fall och ingen hade lagt märke till hur stelfrusna och snöiga de var, när de åter hade ramlat in genom ytterdörren. Alla var så påtända att det inte fanns någon redig tanke bakom något. Själv hade han försökt att sälja sina tjänster till en brud, som tycktes ha missförstått det där med Yuccapalm, eftersom hon hade haft en utförlig pole-dance med den, just precis när han hade slagit sig ner i soffhörnet och känt hur flygfotogenen med plommonsmak hade börjat sprida en värme inom hans frusna jag.
Det hade utbrutit en Catfight bland brudarna sedan han med ett halvt gillande hade slängt ut sitt förslag till Yukkapalmsbruden. Han hade betraktat eländet en stund, skakat på huvudet och tänkt, att det var inte någon stil på knarkbrudar. Inte gick det heller att begripa sig på deras tankeverksamhet. Tydligen var det något brott mot mänskligheten, att ha muttan full i blomjord efter att ha haft en utförlig pole-dance med en Yuccapalm.
Själv hade han lessnat på skiten efter en kort stund. Fan, vad brudar kunde skrika och gå an. Han hade dragit sig in i badrummet för att inventera polarens medicinskåp. Vart fan hade han gömt grejorna... Här då... Imodium Plus är indicerat för symtomatisk behandling av akut diarré hos vuxna och ungdom över 12 år när diarrén är förenad med obehagskänsla i buken till ... Neej men vad faaan! Jag vill bara sova, tänkte han. Tillslut hittade han en karta Nozinan, som han svalde tillsammans med den flaska whisky, som han hade hittat nedtryckt i ena soffhörna medan Catfighten pågick som bäst. Han lade sig på sängen i det enda rummet som inte var nedlusat av skrikande hysteriska pundbrudar med kläder som mest liknade en öststatsbordell. Han hade stängt dörren tyst om sig och låg nu och hörde musikdunket och rösterna genom väggen.
Creep shit.... var det inte en uggla som satt där i rummet och stirrade på honom?
Det kändes som om han föll baklänges. Bara för att i nästa ögonblick åter känna hur han föll baklänges. Han föll och föll och föll, om och om igen, innan mörkret och tomheten spred sig i hans hjärna.
*****
När han vaknade misstänkte han att en katt hade bajsat i munnen på honom under natten och huvudet kändes som om det hade hotats av Hamas och snart skulle sprängas i nästa terrordåd. Han låg och klippte med ögonen och försökte fixera väggen.
Det var helt tyst och inga röster eller musikdunk hördes längre.
Vart fan var det han var nu?
Satt den där ugglan inte där och stirrade på honom igen?
Lysande! Det var väl själva fan att vakna med en uggla som satt och stirrade på sig!
Åter dunkade musikvideon inom honom:
hold my breath as I wish for death
oh please God, wake me
now the world is gone I'm just one
oh God, help me hold my breath as I wish for death
trumvirvlarna svepte genom hans hjärna och det dånade nu:
Oh God. Help me S O S. Help me.
*****
Samtidigt vankade en man fram och tillbaka och granskade fotspåren i snön vid det nedklippta bolagsstängslet. Det såg ut som det var barnvagnsspår, eller var det möjligen rullatorspår i snön också....
Det hela utvecklade sig understundom till en riktig "Lokala Kanon Aktiebolaget-deckare". Därför att hos bolaget trodde man att det inte låg något småpojksstreck bakom det, att stängslet har rivits ner. Enligt dem måste det ha varit betydligt äldre personer som har med sabotaget att göra. Denna slutsats kom sig av att Lokala Kanon Aktiebolaget kommit fram till att man måste haft tillgång till en större bultsax.
Utlåtandet i den lokala dagspressen lät kort och gott:
- Inget som småpojkar brukar promenera omkring med i alla fall.
Mannen som gått fram och tillbaka och vankat bland fot- och hjulspår i snön, skrev genast ett inlägg i lokalpressens webbilaga, att han skäligen misstänkte pensionärer med rullatorer som möjliga stängselmarodörer. Det hela fick ett löjets skimmer över sig. Men allvaret var större än så. Än en gång hade Lokala Kanonaktiebolaget bara helt utan förvarning och med kort varsel kringskurit befolkningen i Sprängkullen med ännu en ny sträckning med nytt industristängsel och nu skulle alltså en helt ny vägsträcka göras mitt i vintern. Frustrationen gick inte att ta miste på, när man också hade förvarnat om att befolkningen på Herrmansgatan skulle behöva evakueras och hus utrymmas. Men flytta vart då?
Det var som om en stor jätte tuggade i sig Sprängkullen systematiskt, gata för gata, kvarter efter kvarter, hus efter hus, mark efter mark. Det hela pågick obönhörligt. Men på det hela taget hade det gått smidigt tillväga, eftersom Lokala Kanonaktiebolaget bara hade bjudit kommunalrådet Roland Byström på ännu några snittar och kaffe vid de sedvanliga morgonmötena, där Lokala Kanon Aktiebolaget talade om vad de förväntade sig av kommunalrådet. Ytterligare ett till steg av uppgivenhet spred sig i Sprängkullen. Vad kunde man göra annat än finna sig i det som hände, sade man. Medan somliga gick där med handen knuten i byxfickan.
Kyrkoherden i Sprängkullen satt och såg ut genom fönstret i sitt tjänsterum. Där ute singlade snöflingorna ner och bäddade in hela naturen till en lång vintersömn. Själv hade han haft svårt att sova de sista månaderna pga. de otaliga skalven och de nattliga och våldsamma sprängningarna. Men det var bara att finna sig i det som skedde. Ty Herrens vägar voro outgrundliga och Svenska Kanon Aktiebolaget visste nog vad de gjorde, dessutom skulle de säkert bekosta ännu en flytt av kyrkan så kyrkoherden hade nog inget att oroa sig för.
Men hela tiden när han gått omkring i kyrkan den sista veckan hade han tyckt sig se ett förunderligt skimmer, som lyst in genom ena kyrkfönstret. Det var nästan så han övervägde möjligheten, att det verkligen fanns en Gud, som såg ner på honom. Inom sig kände han en annalkande olustkänsla, som han inte kunde göra sig kvitt. Det var som om om den upphängde lidande Jesus på korset tittat ner på honom och sagt honom om och om igen:
"Och det blev kväll och det blev morgon den sjätte dagen".
Vad var det nu som var så olycksbådande med den sjätte dagen, undrade kyrkoherden irriterat.
Han stod framför spegeln och betraktade sig själv. Skulle de vara kamouflerade?
Kamouflerade med vadå?
Morsans borddukslager?
Äh, skit i det, vem fan skulle ens lyfta vänstra ögonbrynet i detta döda gudsförgätna rövhål. Mörkret dög gott. Inte en käft skulle ändå lägga märke till dem. Det där jävla stängslet som höll på att sättas upp av Lokala Kanon Aktiebolaget skulle stänga av det enda lilla lufthålet som fanns fram till någon form av liv för alla de som inte ville bege sig på en regelrätt pilgrimsvandring varje gång. Det var en enkel match att fixa stängslet, det hade de varit överens om. Bara mörkret föll skulle det inte innebära några problem.
Så mindes han plötsligt scenen i filmen "Pulp Fiction". Den där skithäftiga scenen där allt plötsligt gått åt helvete. Rejält åt helvete. Hånflinet hängde nu i ena mungipan medan han betraktade spegelbilden av sig själv lite mer ingående. Skulle det här också gå åt helvete?
Han log åt sig själv när han insåg, att fantasin hade skenat iväg. Vad fan skulle kunna hända med en bultsax?
Klippa fingrarna av sig? Yla hem och be om lite Salvekvick? Be morsan att blåsa på det onda, precis som han gjort när han varit en brakskit hög?
Knappast!
Han kunde för sitt inre se bossen på Lokala Kanon Aktiebolaget, när han fick höra talas om stängslet som hade klippts ner. Bossen iklädd kostym med rövslickarfrilla. Själv skulle han stå där precis som han var. Till spegelbilden av sig själv sa han högt:
- I'm gonna make him an offer he won't refuse. Okay?
Han log ett hångrin mot spegelbilden. Rummet dånade nu av musikvideon på YouTube av Metallica, "One"
Han mimade till texten på musikvideon, han kunde den utantill nu. Hade hört den åtskilliga gånger bara den senaste veckan. Musikvideon var precis som farsan och han. Vad fanns kvar av allt det där som farsan hade snackat med honom om, när han var liten: demokrati. Inte ett skit. Gubben själv satt där nu med nedsänkt blick, knäckt och trampad av bolaget. De var inte något annat än försökskaniner åt dessa penninggalningar. De såg verkligen till att sko sig på andras bekostnad, men han skulle nog fan visa dem att de kunde få motstånd. Här skulle inte knäckas, eller gå med ryggen kurad för överhögheten. Politikerna de var inte heller ett jota bättre. De gjorde inte ett skit, mer än snackade en jävla massa skit. Stack in dolken i ryggen på en och vad gjorde folk? De lät det bara ske!
Nej, inte skulle det heller bli något tillfredsställande svar av rövslickarfrillan.
Nähä, men okey då!
KAPOFFFFF....
KAPOFFFFF....
landmine has taken my sight
taken my speech
taken my hearing
taken my arms
taken my legs
taken my soul
left me with life in hell.....
Stängslet skulle falla meter för meter och det skulle bara vara början.
****
När de trampade runt där i snön med bultsaxen kunde han åter höra musikvideotexten inom sig igen:
darkness imprisoning me
all that I see
absolute horror
I cannot live
I cannot die
trapped in myself
body my holding cell
Ja, visst fan var det så det var. Det skulle inte bli gratis för bolaget att skövla, stäng in, stänga av, stänga ute, kapa av, amputera, förnedra. När det skulle sprängas hos de där stockholmsjävlarna för någon ynka City-skitbana, då skulle det inspekteras och riggas upp massvis av mätinstrument så det hela mer liknade en snårskog, då var det minsann annat ljud i skällan. Berra som jobbade där hade berättat hur de hållit på i evigheter och förberett det hela och ändå var det långt kvar tills arbetena drog igång. Här var det fan i mig fritt fram att härja och skicka pengarna till de där glidarna med kotlettfrillorna i regeringskansliet. Vad fan visste de om Sprängkullen? Inte ett jävla skit! Hela den här jävla rövhålan började likna en krigszon, som sakta men säkert höll på att sjunka ner i alla jävla håligheter och det gick fan inte att sova längre, här ersattes inte ett enda skit om det så höll på att ramla ihop.
Så skulle det inte vara för de där stockholmsjävlarnal! Slummen och alltfler övergivna hus bredde ut sig i Sprängkullen. Vad visste de där bortskämda stockholmsjävlarna om hur det var att bo i ett rövhål som detta hade blivit. Vad fan trodde de att de var, de där glidarna på Lokala Kanon Aktiebolaget. De skulle minsann få se, att här pissades det inte helt gratis och utan protester. Det skulle trappas upp om de inte förstod den första varningen med det nedklippta stängslet.
- HA!..... Yeah right!
*****
De hade halsat ur en helflaska, när de återvänt ifrån klippandet av bolagsstängslet. Helröret hade varit någon dynga, som polarens morsa hade släpat med sig från sista semestern. Šlivovica hade det stått på flaskan. Men klippa så mycket stängsel, det var fan inget kärringgöra och kylan hade fått dem att hacka tänder och känslan av att tungan hade fastnat i frysfacket hade han inte lyckats befria sig från. Fötterna var helt avdomnade efter trampandet i snön. Men klippt var det nu. Nu skulle han bara försöka att sova. Gud så trött han var. Men tanken att dricka mer flygfotogen med plommonsmak var inte att tänka på.
Det vete fan vad de andra hade haft för sig när de hade återvänt. Drag var det i alla fall och ingen hade lagt märke till hur stelfrusna och snöiga de var, när de åter hade ramlat in genom ytterdörren. Alla var så påtända att det inte fanns någon redig tanke bakom något. Själv hade han försökt att sälja sina tjänster till en brud, som tycktes ha missförstått det där med Yuccapalm, eftersom hon hade haft en utförlig pole-dance med den, just precis när han hade slagit sig ner i soffhörnet och känt hur flygfotogenen med plommonsmak hade börjat sprida en värme inom hans frusna jag.
Det hade utbrutit en Catfight bland brudarna sedan han med ett halvt gillande hade slängt ut sitt förslag till Yukkapalmsbruden. Han hade betraktat eländet en stund, skakat på huvudet och tänkt, att det var inte någon stil på knarkbrudar. Inte gick det heller att begripa sig på deras tankeverksamhet. Tydligen var det något brott mot mänskligheten, att ha muttan full i blomjord efter att ha haft en utförlig pole-dance med en Yuccapalm.
Själv hade han lessnat på skiten efter en kort stund. Fan, vad brudar kunde skrika och gå an. Han hade dragit sig in i badrummet för att inventera polarens medicinskåp. Vart fan hade han gömt grejorna... Här då... Imodium Plus är indicerat för symtomatisk behandling av akut diarré hos vuxna och ungdom över 12 år när diarrén är förenad med obehagskänsla i buken till ... Neej men vad faaan! Jag vill bara sova, tänkte han. Tillslut hittade han en karta Nozinan, som han svalde tillsammans med den flaska whisky, som han hade hittat nedtryckt i ena soffhörna medan Catfighten pågick som bäst. Han lade sig på sängen i det enda rummet som inte var nedlusat av skrikande hysteriska pundbrudar med kläder som mest liknade en öststatsbordell. Han hade stängt dörren tyst om sig och låg nu och hörde musikdunket och rösterna genom väggen.
Creep shit.... var det inte en uggla som satt där i rummet och stirrade på honom?
Det kändes som om han föll baklänges. Bara för att i nästa ögonblick åter känna hur han föll baklänges. Han föll och föll och föll, om och om igen, innan mörkret och tomheten spred sig i hans hjärna.
*****
När han vaknade misstänkte han att en katt hade bajsat i munnen på honom under natten och huvudet kändes som om det hade hotats av Hamas och snart skulle sprängas i nästa terrordåd. Han låg och klippte med ögonen och försökte fixera väggen.
Det var helt tyst och inga röster eller musikdunk hördes längre.
Vart fan var det han var nu?
Satt den där ugglan inte där och stirrade på honom igen?
Lysande! Det var väl själva fan att vakna med en uggla som satt och stirrade på sig!
Åter dunkade musikvideon inom honom:
hold my breath as I wish for death
oh please God, wake me
now the world is gone I'm just one
oh God, help me hold my breath as I wish for death
trumvirvlarna svepte genom hans hjärna och det dånade nu:
Oh God. Help me S O S. Help me.
*****
Samtidigt vankade en man fram och tillbaka och granskade fotspåren i snön vid det nedklippta bolagsstängslet. Det såg ut som det var barnvagnsspår, eller var det möjligen rullatorspår i snön också....
Det hela utvecklade sig understundom till en riktig "Lokala Kanon Aktiebolaget-deckare". Därför att hos bolaget trodde man att det inte låg något småpojksstreck bakom det, att stängslet har rivits ner. Enligt dem måste det ha varit betydligt äldre personer som har med sabotaget att göra. Denna slutsats kom sig av att Lokala Kanon Aktiebolaget kommit fram till att man måste haft tillgång till en större bultsax.
Utlåtandet i den lokala dagspressen lät kort och gott:
- Inget som småpojkar brukar promenera omkring med i alla fall.
Mannen som gått fram och tillbaka och vankat bland fot- och hjulspår i snön, skrev genast ett inlägg i lokalpressens webbilaga, att han skäligen misstänkte pensionärer med rullatorer som möjliga stängselmarodörer. Det hela fick ett löjets skimmer över sig. Men allvaret var större än så. Än en gång hade Lokala Kanonaktiebolaget bara helt utan förvarning och med kort varsel kringskurit befolkningen i Sprängkullen med ännu en ny sträckning med nytt industristängsel och nu skulle alltså en helt ny vägsträcka göras mitt i vintern. Frustrationen gick inte att ta miste på, när man också hade förvarnat om att befolkningen på Herrmansgatan skulle behöva evakueras och hus utrymmas. Men flytta vart då?
Det var som om en stor jätte tuggade i sig Sprängkullen systematiskt, gata för gata, kvarter efter kvarter, hus efter hus, mark efter mark. Det hela pågick obönhörligt. Men på det hela taget hade det gått smidigt tillväga, eftersom Lokala Kanonaktiebolaget bara hade bjudit kommunalrådet Roland Byström på ännu några snittar och kaffe vid de sedvanliga morgonmötena, där Lokala Kanon Aktiebolaget talade om vad de förväntade sig av kommunalrådet. Ytterligare ett till steg av uppgivenhet spred sig i Sprängkullen. Vad kunde man göra annat än finna sig i det som hände, sade man. Medan somliga gick där med handen knuten i byxfickan.
Kyrkoherden i Sprängkullen satt och såg ut genom fönstret i sitt tjänsterum. Där ute singlade snöflingorna ner och bäddade in hela naturen till en lång vintersömn. Själv hade han haft svårt att sova de sista månaderna pga. de otaliga skalven och de nattliga och våldsamma sprängningarna. Men det var bara att finna sig i det som skedde. Ty Herrens vägar voro outgrundliga och Svenska Kanon Aktiebolaget visste nog vad de gjorde, dessutom skulle de säkert bekosta ännu en flytt av kyrkan så kyrkoherden hade nog inget att oroa sig för.
Men hela tiden när han gått omkring i kyrkan den sista veckan hade han tyckt sig se ett förunderligt skimmer, som lyst in genom ena kyrkfönstret. Det var nästan så han övervägde möjligheten, att det verkligen fanns en Gud, som såg ner på honom. Inom sig kände han en annalkande olustkänsla, som han inte kunde göra sig kvitt. Det var som om om den upphängde lidande Jesus på korset tittat ner på honom och sagt honom om och om igen:
"Och det blev kväll och det blev morgon den sjätte dagen".
Vad var det nu som var så olycksbådande med den sjätte dagen, undrade kyrkoherden irriterat.
Debatten startad av Fabian
SvaraRaderaStartad: 2010-11-15 02:17:40
Det finns 2 kommentarer.
Det är så bedrövligt att NSD valt att inte uppdatera sig till ÅR 2010.
En blogg är ett sätt att skapa debatt. Men om kommentarerna till bloggaren publiceras ett dygn senare efter att dom skrivs, ja då är det väl ingen ide att ha bloggare överhuvudtaget!
Anmäl >NSD vill antagligen lägga ner sig själv! (2010-11-15 23:32:08)
Så seg som denna vår egna tidning är med att ta in inlägg, skulle jag bli mycket förvånad om dom ville nåt, tänk om dom ville ha kvar sig själva,då kanske man kunde få en tidning som var nåt att betala för?Fruktansvärt lång mening...Ursäkta NSD.
Anmäl >Kan NSD upprätthålla sig själva? (2010-11-15 02:17:40)
Debatten startad av Fabian
SvaraRaderaStartad: 2010-11-15 02:17:40
Det finns 2 kommentarer.
Det är så bedrövligt att NSD valt att inte uppdatera sig till ÅR 2010.
En blogg är ett sätt att skapa debatt. Men om kommentarerna till bloggaren publiceras ett dygn senare efter att dom skrivs, ja då är det väl ingen ide att ha bloggare överhuvudtaget!
Anmäl >NSD vill antagligen lägga ner sig själv! (2010-11-15 23:32:08)
Så seg som denna vår egna tidning är med att ta in inlägg, skulle jag bli mycket förvånad om dom ville nåt, tänk om dom ville ha kvar sig själva,då kanske man kunde få en tidning som var nåt att betala för?Fruktansvärt lång mening...Ursäkta NSD.
Anmäl >Kan NSD upprätthålla sig själva? (2010-11-15 02:17:40)