tisdag 15 juli 2008

Nyheter på gott och ont & var sak har sin tid.

- den 15 juli 2008, kl 14:57

Det är inte utan att jag denna gråmulna dag, funderar över hur lyckat det egentligen är på sikt, att vi jämt och ständigt kan nås av "bruset" utifrån vida världen. Vi har blivit "tillgängliga" nästintill till det absurda. Vi blir ständigt snabbt uppdaterade. Det är dessutom nästintill ofrånkomligt.

Det är av samma anledning det finns en irritation hos mina anhöriga över att min mobiltelefon sällan och aldrig är påslagen, eller ens med när jag är ute på "turné". Kort eller lång. Jodå, "rymmartendenserna" består, de ränderna går aldrig ur. Jag har ett behov av att bara stänga av och bara vara i själva "varandet", fortfarande är jag likadan.

Bibelns ord om "var sak har sin tid" har helt plötsligt fått en ny innebörd för en sådan ateist som jag. Sällan vet jag vad dagen skall bära med sig, det får bli som det blir av den disponibla tiden, som inte är intecknad av alla nödvändiga "måsten", dvs. då kroppen orkar hänga med min påstridiga vilja.

Livet bjuder onekligen på ständigt nya överraskningar, men är samtidigt ett bevis på att jag inte är som ett "järnspett". En vetskap nog så god, med tanke på att jag ständigt funderat över mitt eget varande, där ordet UFO hängt och blinkat ovanför mig. Min sambo, sedan dryga 12 år tillbaka, sitter vid frukostbordet och läser Göteborgs-Posten varje morgon. Något som jag aldrig i hela mitt liv trodde, att jag skulle vare sig kunna uppskatta, acceptera, eller finna att det fanns något fördelaktigt med det.


Med tanke på min egen uppväxt i Fawltey Towers, där pappa ständigt satt med uppslagen tidning vid matbordet. Han var rödkommunist, politiskt aktiv och läste Norrskensflamman! Jag och min syster döpte om Norrskensflamman, sedan den en dag hamnade rakt ner i blåbärssylten, den gick efter denna händelse under '"intern"beteckningen "Blåbärsposten". Men den hade lika gärna kunnat heta "Kaffeposten" eller "Ljusnytt" eller vad som helt som utspelade sig i Fawltey Towers och det var mycket det!

Men nu sitter min pappa i sin himmel, sedan länge och säkert läser han ännu "Blåbärsposten", de ränderna lär aldrig gå ur! Min egen matbordsutsikt har sedan länge bytts ut mot något betydligt lugnare och behagligare. Nu sitter min sambo alltså där och sedan många år tillbaka gör han en resumé av det han läser i tidningen. Lugnt och stilla gör han det. Dvs. han sköter "inrikes och utrikespolitiken" i familjen och det är i en helt annan kaliber än under Fawltey Towerstiden i mitt liv.

Min sambo gallrar rejält i vad han "klämmer fram" till mig och dottern, som sitter där som två zombies vid frukostbordet. Han blandar bra, det är positivt och negativt och han undslipper ibland även sina filosofiska funderingar, som han inte heller pådyvlar någon runt matbordet! Jag och dottern vi är lika "morgonalerta" båda två och är av den åsikten, att det skall vara lugnt och stilla vid frukostbordet. Det har varit samma med sönerna på den tiden de ännu bodde hemma.


Storebror sa för något år sedan, när han var på besök: att det var så skönt att äta frukost med lillebror, han förstod precis vad man ville ha skickat till sig. Inga stora gracer, inga stora åtbörder, det är innerligen skönt när livet kan få vara som man själv vill ha det.

Det är bara ibland som det sker försök att hetsa oss på morgonen, men det brukar liksom komma av sig. "Platt fall" är nog en bra beteckning. Det är svårt att få morgonglosögda zombies att reagera, som inte är med på noterna. Sedan är det fortfarande så att "kvinnas list övergår mannens förnuft".


Min sambo å sin sida påstår att "vi är två hjärnor och en mun" eller att "fruntimmer är så zoologiska". Vad vi säger om det? Tja, det är inte lätt för honom. Det är två mot en, utom när sönerna är närvarande, då är det annan kaliber.


Eventuell lunch tillsammans, vilket bara inträffar vid ledigheter och helger och middag försöker vi att hålla "helig". Vi har inte anammat den nya trenden. Men där är det något helt annat vid matbordet. Då har vi liksom varvat upp och det är då vi luftar dagens händelser kring matbordet och planer görs upp och diskuteras. Ibland blir det därför ett riktigt eldprov för "musculus gluteus maximus".
Däremot när det gäller nyheterna ifrån norr, får jag läsa dem själv och via datorn. Såsom varandes ursprungen ifrån Hallsbergs mylla har min sambo inget intresse i/av/ur Malmberget, eller Gällivare kommun. Ibland tänker jag att det vore bra om han skötte censuren även där, därför att ibland är det "svårtuggat", att se vad som händer däruppe med ortsbefolkningen.


Jag gläder mig åt roliga nyheter och sörjer de som känns tunga, speciellt allt som nu rört sig kring människornas tillkortakommanden mot både kommunen och LKAB.


Sedan har jag liksom alla "gamlingar" gör, trots att JAG inte är gammal, börjat läsa dödsannonser/jubileum/vigslar/födda. Det retar mig att just de sidorna med familjenytt blivit himla dåliga i förhållande hur upplägget var tidigare på nätbilagan. Allt blir inte precis bättre med tiden kan jag konstatera, även om det mesta faktiskt har det.


Det slår mig också när jag läser om 50, 60, 70 åringar etc. eller ser foton av någon hur de ser ut idag och då tänker jag: "Va? har hon/han gått och blivit så himla gammal?" Nej, jag behöver inte upplysas om anledningen. Jag tror att jag vet det. De har väl gått och blivit så himla gamla, att de väl antagligen inte ens känner igen mig, eller har svårt att känna igen mig! *i*


Idag blev jag sittandes en liten stund, sedan jag läst nyheterna via Internet från norr och tänkte på det som sambon i resumé förmedlat, under den sista dagarna och det jag själv inte undgått. Tankarna var lika tunga som de tunga molnen, som ligger som ett tättslutande lock på himmelen. Vinden dansade runt i Goliatpopplarna utanför arbetsrummets fönster och de stora löven vinkade glatt ändå.


Naturen har sin egen gång, medan eländet fortsätter med Gällivare kommun, LKAB och ortsbefolkningen i Malmberget. När skall sunt förnuft enbart få råda?


I Afrika pågår något som är fullständigt obegripligt, alla dessa folkmord. Lärde de sig inget av det som slavhandeln förde med sig? De är ju faktiskt 100 snäpp värre mot sig själva än slavhandlarna.


På Rhodos är det en död efter jordskalvet, som var starkt och skedde ute i Medelhavet. I Kina har det regnat oavbrutet i 5 veckor nu. Jag tänker på att jorden uppvisar tydliga tendenser på att något allvarligt och dramatiskt är under uppsegling. Naturligtvis har vi påskyndat och även varit ansvariga för en del av utvecklingen. Men det är nog dessvärre inte hela sanningen.

Glaciärerna smälter och jordens magnetfält har förflyttat sig rejält, strömmarna har ändrat färdriktning. De gamla sanningarna som jag fick lära mig i folkskolan om att vår del av "trygga världen" dvs. att vi tillhörde en gammal bergskedja i Skandinavien, är fullständigt nonsens.


Det insåg jag den dagen jag upptäckte, att det finns varma källor överallt i Europa, som är behagliga att sänka sig ner i. Ett besök på Island där kontinentplattorna glidit isär, blev också en bra tankeställare. Men skandinavien trygg?

Knappast!

Av allt att döma kommer vår lilla "trygga" blindtarm, att utplånas inom kort. Jordklotet är en plats där det ständigt puttrar på överallt och jorden sänks och försvinner under vatten, medan andra ställen stiger upp ur vattnet. Hela vår jord är som en enda stor in och utandning och det är egentligen väldigt lite som vi egentligen vet om vårt klot. Ändå så tar vi på oss ett förstånd, som vi inte svarar upp till.

Nu har "musculus gluteus maximus" fått sitt för idag och även mina alltjämt snabbskrivande fingrar. Jag skall gå ut i min trädgård och binda upp lite av det nya utskjutande skotten, som kommit till i det hav av rosor som finns i pergolan. Det växer så det knakar i naturen och den bryr sig inte om någon form av katastrofer. Ty, var sak har sin tid. Naturen den är klok, den har vi mycket att lära oss av.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar