Google+ Followers

söndag 20 juni 2010

Mediacirkusen kring "Victoria + Daniel = Sant".

- den 20 juni 2010, kl 22:12

förstora
Ja, vad säger man. Det finns onekligen många tankar om det hela:

Regeringens middag för Kronprinsessparet på Skeppsholmen, kanske jag skulle ha bett Lars Ohly betygsätta, eller körde han med en "delikatessmiddag" ur den egna ugnen på papptallrik då också? Man kan undra om en sådan tillställning inte omfattas av den demokrati som Ohly säger sig värna om, eller tillhöra.

Till och från har jag följt några avsnitt, som varit av alla möjliga och omöjliga kungahus i SvT. Mest för att jag faktiskt är intresserad av historia, konst och samhällskunskap och däri ingår även detta. Det som är mest beklagligt i detta sammanhang är att dårpippin dvs. de misslyckade typerna som fört krig, är de som fått plats i historien, medan de som verkligen hade nyskapande och sociala idéer sköts i sank av högadeln, prästerskap och andra ränksmidare.

Jag såg även föreställningen från Konserthuset på fredagskvällen. Det var en bitvis rätt trevlig historia, även om jag kan tycka att somt hade jag kunnat avvara. Mest imponerande var dock den kinesiska balettdansösen, som dansade sviten ur Svansjön. Jag har aldrig i hela mitt liv sett något liknande. Kul var det med både Magnus Uggla och att Roxette åter stod på scenen tillsammans.

Helt rörande blev det på slutändan när Adolf Fredriks Musikskola gjorde sin entré. Roligt var det mellan dessa två arrangemang, regeringens middag och konserten, när de galaklädda gästerna, med massor av bling-bling, steg ur helt vanliga hederliga bussar, som de hade slussats med från Ericsonhallen till Konserthuset. Undra om det var första upplevelsen av en bussresa för många av dem. Kanske något att rekommendera för en viss partiledare, då slipper hon bekymmer med parkering på handikapplatser, obetalda p-böter, oskattade bilar etc.

Lördagen var nog den mastigaste TV-dag jag haft sedan "Adam var länsman". Först själva bröllopsakten i Storkyrkan. På tal om det. Det var det bedrövligaste tal jag någonsin hört på ett bröllop. Talet som ärkebiskopen höll. Man får väl bara tacka försynen, att det plötsligt hade blivit tidspress. Den landsplågan var tydligen ämnad att vara ännu mer pinsamt längre. Behållningen var fem (5) ord, en mening, som ingick i detta långa pinsamma. Resten.... phew! Vi satt å skruvade på oss i soffhörnet och undrade när det lutheranska skulle ta slut.

Kortegen sågs också. Det var riktigt intressant, att se om SÄPO-folket med sina skottsäkra västar under skjortorna, skulle ha tillräckligt med flås för att springa 10 km/H. Slingan var väl 7 km eller något ditåt.

När jag satt där och sträckte ut en hand mot den nyinköpta chokladasken for det genom mitt huvud:

- Jag hoppas nu att alla kommuner tänkt på sina gamlingar. Så att de också får ett avbrott från vardagen och får njuta någon form av "bröllopsmiddag/feststämning". Det borde de få göra ofta!

En ask, Cloettas, "The Wedding Chocolate", kostade 69:- för 12 praliner. Här följer en reaktion över smakupplevelsen:

- Men, iiisch då, var min spontareaktion på de tre olika smaker, som fanns i chokladkartongen.

Räddningen blev ett glas kall mjölk, mellan "smakupplevelserna". De tre olika smakerna var "Blåbärspralin", "Hasselnötsnougat" och "Lingonpralin". Den enda som var någorlunda acceptabel var Hasselnötsnougaten, resten var så svidande söt-sliskiga, att tungan knorrade ihop sig ett helt varv inne i munnen och vägrade i sten mer än dessa tre smakupplevelser. Men vad kan man begära för ett styckepris för 6:-? Tydligen inte mycket! Jag läste på asken och såg att de där pengar, som skulle gå till "Kronprinsessparets Bröllopsstiftelse", vars syfte är att motverka utanförskap och främja god hälsa bland barn och ungdomar i Sverige, skulle av dessa 69:- bli 1:50! Snacka om lönande business för Cloetta.

Jag borde ha läst på asken inne i affären och inte när den var inköpt. Det är precis som alla andra tvivelaktiga insamlingar, det är någon annan som gör sig storkovan, istället för det som syftet sagts ha varit. Det fick mig därför idag, att studera "Frödinge Bröllopstårta" inne i affären. På den stod det inte ens hur mycket de hade tänkt sig att skänka vidare till "Kronprinsessparets Bröllopsstiftelse". Nu skall jag säga vad jag tycker om vissa företags policy:

Om den tycker jag inte!

Efter vigselakten i Storkyrkan och kortegen, stod det andra viktiga saker på min egen agenda. De lyckliga tu ursäktar säkert. Här var det då dags för egen "icke-galamiddag", som herr H fixat ute på grillen och i köksregionen. Sagolikt gott. Sedan var det hög tid för GP-Speedway på en annan TV-kanal. GP-speedway är det bara födslar och egen död, som kan komma emellan.

Vad skrev då de olika tidningarna om sagobröllopet och allt stå-hej? Ja, det var så mycket att jag inte ens orkat läsa. Men en journalist har jag dock läst. Någon som hängt ut hakan rejält och som jag tycker förtjänar en rejäl snyting tillbaka!

Den store Jan Guillous efter-bröllopet-analys ger jag nämligen inte mycket för. Ett tag satt jag och funderade om han inte trots allt hade tullat ur det rikliga vinförrådet han äger, innan han totade ihop "kaos i dumskallefabriken" dvs. sin kolumn i Aftonbladet. På fullt allvar tror han tydligen, att en president skulle vara lösningen till att vi slapp knäppgökar, som han tydligen anser sitter på de högsta domarposterna, eftersom de inte längre skulle besättas av de mindre dugliga men av politiskt mer lämpade. Det anser han att vi skulle få om vi hade president istället för kungahus.

- EKEWAE? tänkte jag och fick läsa om hela kolumnen, ett varv till.

Men det hjälpte inte så vidare värst mycket. Jag såg ändå ut som ett livs levande frågetecken. VAD menar karl'n och varför också dilla om USA:s historia om dödsstraff, kontra vårt kungahus? Vari ligger parallellen? Är USA verkligen något till förebild? Märkligt! Men han kanske har varit så uppslukad av sin rollfigur Hamilton, som han äntligen tagit död på, att han glömt hur verklighetens eländes elände sett ut. Den store Guillou påstår vidare att cheferna för statliga verk och ambassader skulle inte längre vara avdankade politiker. Statsapparaten skulle bli mindre korrupt och fungera bättre.

- HA! ropade jag till redan första svängen jag läste det och spillde ut en slatt kaffe över tangentbordet. Vid den andra genomläsningen skrattade jag högt och tänkte:

"när fan blir gammal så blir han religiös".

Tänk den store Guillou, som påstod att Stieg Larssons romanfigur Lisbeth Salander var en korsning mellan Pippi Långstump och något annat dunkelt, overkligt. Här ter sig Pippi Långstrump och Lisbeth Salander som lightprofiler i jämförelse med vad han själv påstår: att den makt som kungen inte längre har och har försvunnit i ett mörkt hål i regeringskansliet, skulle återföras till en av folket vald president, som stod för alla utnämningar i riket. Guillou verkar helt och hållet ha missat vilken form det är som styr och ställer, jag kan inte se att det skulle bli någon reell skillnad. Vari skulle den bestå i, i så fall?

Vårt kungahus har ingen makt, de får inte ens tänka högt, än mindre rösta, eller tycka något. De sistnämnda "tycka-göra-agera-ankorna" tillverkar UD åt dem gång efter annan. Sedan verkar Guillou inte riktigt hajat galoppen vad sådana saker kostar med president, som skall kandidera och hur de pengarna "trollas fram"! Är det inte redan tillräckligt korrupt som det redan är? Pengar är fortfarande MAKT, det kan väl ändå inte gått herr Guillou spårlöst förbi?

Betalar vi inte tillräckligt med pengar till något, som redan bitvis är som en enda stor skyddad verkstad och som kostar oss ofantliga summor i skattepengar? Ty, den slutar inte bara med regering och riksdag och när de gjort sitt där, blir avdankade & pensionerade "ärkenissar" och sprätter runt med rundliga summor, gods och nyherresäten. Det hela fortplantar sig långt ut i landsting, kommuner, myndigheter och vars uppdrag man verkligen kan undra över. Inte är det då något som gagnar fotfolket, utan det är ett godtycke av guds nåde och långt ifrån likhet inför lagen!

Men den store Guillou slutar inte ens där i sin uppläxning. Han broderar vidare med att Aftonbladet (där han själv skriver kolumn) har kommenderat ut inte mindre än 70 journalister till, citat:

"självförnedrande underkastelse inför forna tiders överhet. Allt bara för att ätten Bernadotte lämnar ifrån sig kungakronan till ätten Westling".

- HA! och ännu mer kaffestänk på tangentbordet! Är det månntro den "svenska avundsjukan" herr Guillou lider av?

Den store Guillou kallar också dvs. än så länge majoriteten av svenskarna för "rojalistiska dumskallar" och förklarar i bästa "besserwisserstil", att ett demokratiserat system med vald statschef inte längre innebär halshuggning av kungafamiljen. Utan kungafamiljen kan fortsätta att klippa band och hålla tal ungefär som nu.

Snacka om att förminska kungafamiljen och familjen Westling och sitta på egna höga hästar och tro sig vara förmer, herr Guillou.

För egen personlig del skulle jag uppskatta om denne "besserwisser med dumstruten tättslutande uppe på huvudet och väl neddragen framför ögonen" kunde lyfta lite på dumstruten och vara lite mer påläst vad kungahuset har för sysslor, åtaganden och vad de lägger sin tid/ engagemang på. Jag kan svårligen tänka mig att någon av de demokratiskt folkvalda: Mona Sahlin, Göran Persson m.fl. skulle lägga två fingrar i kors i vad kungahuset nu gör. Den som då står ännu mer till vänster och är republikvänlig, är det ett bättre val då? Nej, jag kan verkligen inte tycka det. Därför att får man t.ex. i egenskap av medlem i Sveriges Riksdag en inbjudan till ett kungligt bröllop, dvs. det statsskick som vi i laga demokrati har och tackar nej, kan jag inte tolka det på annat sätt än, att det inte bara är fråga om dålig attityd och dålig uppfostran, man kan undra om man verkligen skött sina åtaganden. Är det inte i demokratisk anda, som Sveriges Riksdag skall verka?

Är något som redan är så föråldrat, som republik, en bra lösning? Skulle det inte bli samma erbarmliga utbud, som det nu i många stycken är? Eller tror den store Jan Guillou, att en helt "ny stam av styrande" skulle se dagens ljus? Jag misströstar på den punkten och tror att det skulle vara samma garde. Jag hade nog hellre fördragit en ny lösning, som vår kungs valda ordspråk tycks andas: "För Sverige - i tiden", dvs. "rätt man på rätt plats". Det innebär naturligtvis att även kvinnor kan vara "rätt man", inte som det är nu, en minoritet kvinnor.

Personligen har jag aldrig hört talas om att någon ur de socialdemokratiska, vänsterpartileden, eller någon annan partipolitisk inriktning: ömma för barns rättssäkerhet, hemlösa, eller alla andra kategorier av utsatta människor som vi faktiskt har i vårt land, eller värna och förvalta vår nationalskatt. Av någon oförklarlig anledning tycker republikivrarna, att det är demokrati att fullkomligt negligera dylika saker. Det är så betydelselöst, att man inte ens gitter ta till orda, eller stå upp för saken!

Nej, den som tror att ett system med republik/president är lösningen, borde sova på saken rejält och fundera på, om de trots allt inte jagar "en fantasivärld". Än finns det tillräckligt med skräckvälden och enorma orättvisor i vår värld, som rullar på just med s.k. folkvalda presidenter. Det är faktiskt mer än man kan lägga vårt kungahus till last och på det sätt som Sverige av idag styrs av. Visserligen är mycket tokigt i vårt land, men värre kunde det allt ha varit när man börjar jämföra.

Den enda analys som jag överhuvudtaget kan hålla med "Den store Guillou" om i hans kolumn är, när han anser att BP:s Carl Henric Svanberg bevisat att svenska direktörer inte har på världsmarknaden att göra.

Ställa sig upp och göra ett sådant uttalande efter ett möte i Vita huset, utan att ha förberett det på korrekt engelska, dvs. bett om hjälp där de egna tillkortakommandena är helt uppenbara. Det är för mig ännu bara ett till tecken på en del av den svenska direktörsandan, som i många stycken lider av hybris.

- "We Care About the Small People", sa Svanberg när han uttalade sig om den gigantiska katastrof som BP förorsakat med oljeutsläppen. Det verkar mer som om även han, likt Jan Guillou, håller på att fila på en helt ny karriär. Svanberg kanske skall bli romanförfattare och filar på en romanfigur av Hober-karaktär och med romantiteln "Vi går till botten med oljan".

-----------

Nu har den kommit upp på U-tube, (Svansjön) från konserten på fredagen. Ni som inte såg den kan väl göra det och börja träna hemma i vardagsrummet.

1 kommentar:

  1. tur att det finns något att glädjas åt i det här konungariket Sverige. Inte bara en massa dötrista politiker utan ambitioner. Deras livsuppgift verkar vara att fylla på den egna plånboken

    SvaraRadera