Google+ Followers

måndag 6 juli 2009

Man skall inte klaga,

- den 6 juli 2009, kl 15:06


sägs det.

Vem är det som hittat på ett så korkat uttryck?

Det är i alla fall inte någon som dygnet runt befinner sig i ett bastuliknande tillstånd. Dvs. i den tryckande värmen som varat lite för länge i min smak. Det är så kvalmigt att jag tittar längtansfullt upp mot de mörka molnen och tänker:  

"Men herre gud hur lång betänketid behövs för att slänga ner lite regn så att man kan andas igen?"

Just precis när jag tänker:

"Nu kan det inte vara långt borta tills regnet faller", då sticker solen fram igen och allt hopp rinner av mig längst ner i skoskaften. Så var det med den saken.

Utlovat regn har de gjort flera dagar på den lokala väderleksrapporten.  

"De bara lovar och lovar", tänker jag.

Men jag vet nog när det ösregnet kommer. Antagligen ikväll när vi står där på Liseberg och tänkt sälla oss med resten av den nygamla flugan, att sjunga allsång. Det vankas ett helt pärlband av sjungande damer, Lotta Engberg, Agnes, Charlotte Perrelli och Sarah Dawn Finer. Något som "nöjesoraklet" på Nöjesbloggen i NSD borde glädjas åt, eftersom hon nyss "kräktes" över all gubbmaffia som uppträder på scenerna runt om.

Märkte ni något vid uppräkningen. Det är en som saknar efternamn! Agnes. Hon är efternamnlös!

Det är den nya flugan att inte heta något i efternamn. "Jag håller nog på att bli gammal", tänker jag ibland, därför att så här kan det låta, när telefonen ringer en sen kväll och det är jag som dragit den korta stickan och svarat, därför att resten av latpottorna vägrar att röra på sig:

- Hej Gun, hur mår du?

Jag står där och ser ut som ett levandes frågetecken och tänker: "Men vem är det, jag känner inte igen rösten?" Men med lite uppfostran i bagaget (JA, jag skrev lite), svara jag lydigt:

- Jo, tackar som frågar. Vem är det som frågar?

- Det är Patrik.

Patrik??? säger jag och ser nu ut som ett livslevande frågetecken medan jag tänker:  

"Tänk nu din klåpare, så svårt kan det väl ändå inte vara att minnas någon som heter Patrik och låter så där!"

Men så pågår samtalet en liten stund och jag får klart för mig, att det är någon som vill kränga något och man lider inte av total minnesförlust, därför att man känner verkligen inte personen som ringt upp. Alltså är det inte att undra på att man inte haft en susning om vem det så klämkäckt presenterat sig som Patrik. Då harklar jag upp mig, vänligt men bestämt, därför att de försöker faktiskt bara utföra ett jobb mot tvivelaktig betalning.

- Jodu, Patrik, tack för att du ringde, men nu är det så att vi har NIX-tjänst på den här telefonen och jag behöver nog inte det som du har att erbjuda.

När jag lagt på telefonluren tänker jag igen:  

"Du håller på att bli gammal, eftersom du hakar upp dig på att folk inte presenterar sig med hela sitt namn och varifrån de ringer".

Men det är likadant när jag ringer någon myndighet, eller what ever, de heter aldrig något i efternamn de heller. Det är den nya eran som råder på de allra flesta ställen. Kanske ett utslag av "nånannannismen"?

Egentligen rätt fiffigt att inte ha något efternamn. Om man har dötråkigt någon dag, kunde man kanske sätta på sig en ögonbindel och slå ett telefonnummer på måfå och se vart man hamnar. När någon svarar säger man bara lite klämkäckt:

- Hej det är Gun! Om du undrar vilken av dem, så skall jag ge dig en liten hint. Gun ligger på 56:e plats på statistiklistan, alltså inte jordens mest eftertraktade namn. Men det här valkyrianamnet bärs av 34 655 personer, varav vi är 21 626 stackare, som tilldelats det som tilltalsnamn. Alltså är vi rent procentuellt 62,4 uthängda, som inte kan gömma det namnet bland något annat namn, som vi kanske haft turen att också tilldelas. Men nu undrar jag, hur mår du?

Låter inte det uppiggande trevligt så säg?

Nej, jag har nog fått värmeslag....

Jag skall nu rada upp hela raden av drycker, som jag haft stående framför mig dessa olidligt kvalmiga dagar. Det är rena orgien i drycker och familjen tittar på min samling framför mig och undrar om jag väntar gäster, som skall sitta i mitt knä:

ett glas vanligt isvatten
ett glas citron och myntavatten
ett glas isté
en rejäl balja kaffelatté.

Lite kaffe skall enligt dagens tidning förhindra förlust av minnet, så man skall inte klaga!

1 kommentar:

  1. Det finns 2 kommentarer.

    nickNick.
    Jodå, så är det allt. Jag fick nyss ett telefonsamtal från Koskullskulle och där håller man på att frysa "ett visst onämnbart ställe" av sig, enligt uppgiftslämnaren.

    Men det blev som jag trodde igårkväll,kl. 19.30 öste regnet ner! Men det blev ju trevligt ändå och idag kan vi glädjas åt "normal" sommar dvs. luften står inte längre still. Allt frid och fröjd och njutbart igen.
    Anmäl >Gun (2009-07-07 12:26:15)

    Det finns alltid någon som har det värre...
    Anmäl >nickNick (2009-07-07 07:15:20)

    SvaraRadera