torsdag 7 juli 2011

Leif G W Persson om Appojauremorden.

- den 7 juli 2011, kl 02:33


Vore det hela inte så djupt tragiskt, hade jag kunnat rent av le åt den käre kriminologprofessorn, när han mässade på inför TV-kameran igårkväll.

Okey för inledningen och slutsatser i ett dubbelmord, som redan är preskriberat. Men när han på fullt allvar vräker ur sig att personen ifråga var i 30 årsåldern, när personen ifråga begick morden. Då börjar det bli lite väl mycket kristallkula över det hela. Snacka om gärningsmannaprofil som heter duga för en roman.

Det var nästan så jag halvliggandes där i TV-soffhörnan förväntade mig, att han skulle fortsätta kristallkulegärningsmannaprofilen med:

"Gärningsmannen besvärades av liktorn på vänster lilltå, gick ofta omkring i en brun och en svart socka, udda veckor, när sista söndagen inföll före annandagpingst mellan klockan 6.37 - 6.43."

http://www.kuriren.nu/nyheter/Default.aspx?articleid=4984967

Den här 30 års träffsäkerheten i hans gärningsmannaprofil, den är häpnadsväckande. Den är i samma kaliber, som när Leif G W Persson i sin bok, "Den som dödar draken", beskriver hur polisen beger sig ner i ett bankfack och en av dem lägger beslag på en del av pengarna som finns i bankfacket, genom att stoppa upp dem i något gudsförgätet ställe. Det är väl inget konstigt med det, kanske du tänker. Nej i och för sig inte. Men när man på fullt allvar tror att omgivningen är alldeles puckad, då går det för långt. Det finns nog inte en enda bank, som tillåter att ett bankfack låses upp, utan att en banktjänsteman är närvarande och upprättar en förteckning vad som finns i bankfacket.

Jag kan svårligen tänka mig att det skulle vara några andra bankfacksrutiner vid ett dödsfall, även om så hela Rikspolisstyrelsen, SÄPO och alla höjdarna från Kronobergskvarteren på Kungsholmen stod där i egen hög person och talade om att nu var "farbror blå" intresserad av innehållet i bankfacket efter den mördade. I samma bok sveper han också med sig själv i egenskap av landets enda kriminologprofessor.

Samma raljans var det när han drog om "Palmemordet" i TV.

Då kallade han alla andra som gjort en egen slutsats åt vissa håll, för "knäppgökar", eller något ditåt. Än värre uttalande blev det om spekulationerna kring "familjedrama", där uttalade han sig så korkat, att man häpnade. Det vet nog även Sveriges ende kriminologprofessor, att det är det första där man söker för att kunna utesluta. För att det här nu var en statsministerfamilj, betyder inte det att det hade kunnat vara precis lika troligt som i vilken annan familj och vänskapskrets som helst.

Det som blev så lustigt med hans tvärsäkerhet, var att han själv i slutändan kom att tillhöra det här gänget "knäppgökar". Det finns trots allt inte så vidare värst många tänkbara scenarier för mordet på Olof Palme. Fråga är väl snarare bara vem som hann först.

Men är det något som berört mig personligen ända in i grundvalarna, så är det Appojauremorden. Fortfarande händer det att jag funderat över alla de oförklarliga händelser, som inträffade i mitt och barnens liv, sedan uppgifter hade läckt från polishuset och helt plötsligt fanns i pressen. Vad som varit vad, är svårt att ens våga sig en kvalificerad gissning på.

Hur Leif G W Persson och även hans vapendragare Jan Guillou, gjort sig till talesmän för denna mordutredning, när det gäller Thomas Quick, det är nästintill svårbegripligt. I synnerhet som de båda herrarna år 2002 köpte genom firman Guillou & Persson Research var sitt ex. av Dan Larssons bok "Mytomanen Thomas Quick". Kanske lider Leif GW Persson av lillebrorssyndrom gentemot Jan Guillou och därför har han bestämt sig för att ge stjärnglans åt just Appojauremorden. De andra av Thomas Quicks mordfall, är minst lika tragiska för de anhöriga, att han dömts.

Vad jag menar är, att det blir lite väl udda, när de som gått i täten och hävdat att de aldrig trott på Thomas Quick, aldrig har synts till på någon av de sju rättegångarna. Speciellt den i Piteå 1994 samt 1996 angående Appojauremorden. Det finns mycket tragik kring alla de här rättegångarna och mordutredningarna, det förstår man också när man läser Dan Larssons bok. Det enda som överhuvudtaget inte går att tvivla på är att åklagaren, Christer van der Kwast, gjorde egen kometkarriär på Thomas Quick. Han drog sig inte ens för att "frisera" bevisningen och belade sina utredande poliskollegor för regelrätta order, där de inte fick skriva vad de hade kommit fram till. Avhoppen var många under mordutredningens cirkusår.

Christer van der Kwast, lade energi på att utse Quick till massmördare tillsammans med Ku Kux Klan på rättspsyk där Quick var inskriven, med fri tillgång till tunga droger. Ju mer Thomas Quick erkände desto mer matade man honom med det han ville ha i pillerväg. Man lade tillrätta hans berättelser och hjälpte honom, när han vallades och inte kunde göra rätt saker.

Kan verkligen åklagaren Christer van der Kwast gå helt fri ifrån det han fabricerat har många undrat. Ja, jag tror det. Så mycket stake lär inte det finnas i det här sk. rättssamhället. Dessutom lär man även i hans fall skylla på att eventuella begångna brott redan är preskriberade. Ingen utpekad medhjälpare till mord, eller någon annan som drabbats oförskyllt, lär heller kunna få ersättning för vad de har fått utstå i det här s.k. rättssamhället. Det är ju det stuket på både JK och annan rättsordning.

Domaren i Appojauremålet, lagmannen Roland Åkne, gav sig t.o.m. ut i debatten i SvD. Högst anmärkningsvärt med tanke på bevisningen i målet och då det överhuvudtaget inte är brukligt inom rättsväsendet.

Tyvärr var det inte första och enda gången som Gällivare tingsrätt inte var vaken, när det gällde Appojauremorden. Därför finns en ej namngiven rådman med i Dan Larssons bok, men också lagmannen Roland Åkne i egenskap av domare i målet. Jag enbart i de delar jag fanns med i utredningen, som hört vittne i tjänsten och om ett annat förhållande på min arbetsplats, som då var just tingsrätten. I boken finns många av de människor som funnits/finns i samhällena namngivna. I berättandet håller sig Dan Larsson enbart till faktauppgifter och där fungerar han som bokskrivare.

Appojauremorden grundmurade Thomas Quick, som en seriemördare. Det behöver man inte vara raketforskare för att förstå. Vore jag i Dan Larssons kläder skulle jag göra nytryck av boken. Den är om något ett systematiskt uppradande, men även utförligt berättande av hur det gick till, när ett helt rättssamhälle rasade i småbitar.

Är Thomas Quick verkligen skyldig går flera personer fria som mördat och hjälpt honom att utföra morden.

Är han oskyldig har han och andra förlett ledamöterna i flera domstolar, att döma en oskyldig för mord. Då har de verkliga mördarna gått fria.

Personligen hade jag istället varit djupt tacksam, om Leif G W Persson hade lagt ner energi på den bibban handlingar han fått sig tillsänt för bara länge sedan till sitt sommarställe och som han utfäst löfte om.

Någonstans i det här landet sitter ett par förtvivlade föräldrar vars dotter togs av daga av sin make, som hon ville skiljas från. Han hade många gånger varit en mycket våldsam natur och misshandlat henne.

Han hängde henne i ett träd i skogen, där fick hon hänga ett bra tag därför att där fanns en polis, som tyckte att det inpinkade reviret gick före sökandet efter den försvunna kvinnan.

Mannen påstod att kvinnan hade hängt sig själv, trots att hennes glasögon återfanns hemma och hon själv inte ens kunde klara sig i sitt eget kök utan glasögon. Ta sig åtskillig sträcka till en skog, in i skogen, för att där klättra upp i ett träd, ankra tåtar och sedan hänga sig, faller på sin orimlighet.

Efter mordet på hustrun, såg mördaren till att avskärma barnet från sina morföräldrar, det skedde redan vid jordfästningen. Polisen är och har alltid varit övertygad om att han är mördaren. Idag är flickan totalt hjärntvättad, inte bara av fadern. Det finns frivilliga krafter som bistått flickans fortsatta elände och mot bättre vetande. Den här morddagen förlorade hon inte bara sin mamma, hon förlorade även sina morföräldrar, som sedan dess för en kamp om att få träffa sitt barnbarn. En riktig pappa misshandlar inte sitt barns mor, mördar inte sitt barn mor och får inte hjälp av samhället, att förstöra sitt eget barns liv och framtid genom att avskärma barnet från en hel släktsida. Det är något allvarligt fel på en dylik person.

Skärpning Leif G W Persson, här är ett mord som inte är preskriberat. Bara inte så fullt spekulativt och skapar inte heller några rubriker för en kändistörstande kriminologprofessor, med sinne för underfundig humor.

2 kommentarer:

  1. Det finns 5 kommentarer.

    skvaller skall inte trasa sönder en mordutredning och människor

    Chefsåklagare i Gällivare var på den tiden Anders Nyström.
    Anmäl >Gun (2011-07-09 13:09:05)

    Förvånande få kommentarer. Det här måste ha berört många personer, ett helt samhälle har blivit uthängt.
    Anmäl >observant (2011-07-09 10:08:54)

    Länk http://www.kuriren.nu/arkiv/2009/05/25/Lule%E5/4896652/Quick-var-i-Appojaure-fel-dygn.aspx

    inläggen är intressanta.

    Länk http://advbyra.se/index.php

    precis som Pelle Svensson poängterar
    Anmäl >justitiemord? (2011-07-08 00:04:03)

    SvaraRadera
  2. Läste Dan Larssons bok om Thomas Quick. Framkom att det varit många läckage från polishuset i mordutredningen. Minns turbulensen om de första bilderna som kablades ut. Det var också läckage från polishuset. Ännu konstigare att man inte löste mordet.Vem var åklagare på den här tiden?
    Anmäl >skvaller skall inte trasa sönder en mordutredning och människor (2011-07-07 18:12:40)

    programmet gav varken till eller från. SVT kan använda licenspengarna till något bättre. vad blir skillnaden på åklagaren som gjorde karriär på "massmördaren" eller professor Persson?
    Anmäl >som vanligt en bra analys av det sjuka samhället (2011-07-07 10:14:37)

    SvaraRadera