Läste ett väl så tänkvärt inlägg i ordkriget, som utbrutit i NSD om LKAB och stadsomvandlingen i Kiruna.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 27 augusti 2011, kl 14:34

Det var ett inlägg av signaturen "lasse", som skrev:

Man borde ta tillvara alla gamla byggnader som går och bygga ett kirunas "gamla stan" nära tuolla. LKAB får skylla sig själv om dom måste stänga gruvan. Dom har vetat om detta i 30 år. Inget medlidande. Hoppas gruvisarna blir utan lön så får dom känna hur det är att leva som vanliga människor.

******

Jag tänkte åter på det inlägget, sedan jag kikat på det som "hushänget" hade upptäckt i vår trädgård. Det var en så underfundig sak, att jag var tvungen att prata med en god vän som är rätt bevandrad i botanik. Hade han någonsin hört talas om, eller upplevt något så märkligt? Därför att här var det sannerligen inte fråga om att det hakade upp sig, eller att man inte visste vad som skulle göras, eller vad som krävdes. Men att det också fanns ett klart och tydligt symbiosförhållande.

Det hela utspelar sig på klätterrosorna, som egentligen skall prunka över hela valvet vid gånguppfarten till vårt hus. Men det vet de tydligen inte om, att de skall göra även i år. Den ena rosen är dessutom stendöd efter sista årets stränga vinter. Runt stammarna nertill på den kvarvarande klätterrosen har något verkligen intressant hänt.

Det verkade som om någon har murat upp en "byggnation" en bra bit upp på stammarna. Inte av den jord som ligger runt rosen, utan av den stenkross som "hushänget" sopat ner mellan gatstenarna som han lagt, som gånguppfart till huset. Den stenkrossen ligger en bra bit ifrån, sett ur en myras synvinkel.

Kan myror verkligen bygga upp dylika och hålla löss, som husdjur innanför byggnationen? undrade jag till vår gode vän. Det verkar faktiskt så, fortsatte jag. Därför att när "hushänget" provade att peta lite försiktigt på "byggnationen", rörde sig både löss och myror på sig upp längs rosstammen. (Det kanske inte syns här på bilden i NSD, men tittar man på fotot här hemma, ser man verkligen det).


Visst hade vår vän sett det tidigare, i sin egen trädgård och på en fläder. Men aldrig på rosor. Å andra sidan erkände han att han nog kanske inte heller direkt hade tittat efter. Han hade också kommit fram till att myrorna måste hålla någon form av "ladugård" med lössen, som de mjölkar och att lössen inte hade något emot att vara i "ladugården", som verkade rätt ombonad.

Dottern lade till yrvaket, vid frukostbordet, ytterligare en aspekt:

- Det är något annat det, än när Göteborgstrafiken bygger om. Klart år 2014 och en massa byggtid där allt bara är avspärrat och påbörjat, sedan görs det inte så värst många knop under massor av tid och skapar bara en väldig oreda för alla som måste vistas i dess närhet. För att inte tala om hur det ser ut under tiden. Mao allmän förvirring över åtaganden och total avsaknad av planering.

När jag betraktar och tänker på myrornas byggnation är jag rätt övertygad om, att vi människor har mycket att lära av myror och löss, som lever i symbios. Rosen verkar inte heller ha något emot det hela. Den har sakta men säkert börjat repa sig från den stränga vinterns umbäranden.

Myrorna de klarar av allt på ett nafs:

Från uppkommet behov, till utfört. Fastän de högst sannolikt har burit gruskorn för gruskorn, avsevärda sträckor till den nya byggnationen. Där har det sannerligen varit "tummen ur", utan bonusavtal och löneförmåner, dessutom.