fredag 12 augusti 2011

I sommar har jag smygfluktat på en ung man.


- den 12 augusti 2011, kl 22:54

Det hela började som ren och skär nyfikenhet, när jag brukade sitta utanför sjukhuset på parkbänken och hade smugit på mobiltelefonen för att ringa hem. Då kom han ofta släntrande i sitt tomatröda hår i snitsig indianfrillamodell. Ni vet den där med mittbenan lång och håret rakat på sidorna.

Skinnpajen som han bar, trots den extrema och tryckande värmen, hade han uppenbarligen fixat till själv. Det skrivna budskapet på ryggen i kladdig målarfärg, kunde absolut inte missförstås. Där stod kort och gott: "Fuck you!"

Okey....

Men vad var det där synnerligen handmålade tecknet i rött och vitt på skinnpajen? Det såg ut ungefär som en dålig cirkel i vitt, som gick ihop med ett rött A (möjligen). Jag funderade om det kunde vara fråga om en ny hangaroundgrupp till Hells Angels, som inväntade att bli fullvärdiga medlemmar i en fjärran framtid. De skulle bara passera ett par steg, från apostlahästar till styrstång av någon variant och slutligen till HD med västbeteckningar.

Garnityren i övrigt bestod av ett gäng uppstående nitar, Heavy Metalnitar på skinnpajen. En del nitar stod högt och svajigt medan andra var mindre.

Om frillan och skinnpajen onekligen var en upplevelse, var det inget mot hans sätt att befinna sig i världen. Gången var sagolik. Här gick en yngling som visste vem han var och framför allt hur han skulle ta sig genom världen. En människa som det är fullständigt omöjligt att inte lägga märke till.

Som 60-åringt tantämne blir man sannerligen fascinerad där man sitter på parkbänken och dinglar med benen i skuggan. Dvs. dragit sig undan den gassande solen och den tryckande hettan och får intresset väckt.

Sista dagen på sjukhuset såg jag honom inte mindre än två gånger i korridorerna medan han höll på att städa.

När han dök upp för tredje gången, nu i min korridor, tänkte jag, bära eller brista och så tog nyfikenheten överhand och jag sa:

- Du ursäkta min nyfikenhet, men jag är typen som inte gillar idén att dö nyfiken. Vad betyder det här tecknet på din jacka? Ja, Fuck You, det behöver du inte förklara det vet jag vad det betyder sa jag och hissade sakta upp mittfingret. Han såg överseende ner på mig.

Den rödhårige drasuten, sa med ett sällan skådat förakt, ungefär som om det var en liten myra, därnere någonstans i undervegetationen som hade tilltalat honom:

- Det är det internationella tecknet för anarkisterna.

Han stirrade på mig som om jag var just den Alien, som jag antagligen såg ut att vara. Med en tofs på svaj i en röd burrig snodd på ena flajen av huvudet till mina plirande ögon bakom röda glasögonbågar. Någon som inte kände till världens mest självklara sak!

- Aha, är det så det är, sa jag andäktigt och tänkte efter en smula. Men vad är det som ni vill omstörta världen med, undrade jag lite försynt.

Han såg på mig och tycktes växa ungefär en si så där 10 meter. Samlade luft, ungefär som om han skulle blåsa upp en luftballong och tog till orda:

- I N G E N skall komma och tala om för MIG vad JAG skall göra! Lagar och sånt skit behövs inte, sa han och svängde till med vagnen så att både moppar, dammvippor och tantämnen nu insåg, att det nog var bäst att ligga lågt på frågefronten.

Han lämnade mig i bakvattnet och forsade fram med städvagnen framför sig.

När vi var på behörigt avstånd från varandra, dit ingen mopp kunde nå mig, hörde jag plötsligt min egen röst ropade jag till honom:

- Hur tänker ni då med alla människor, som älskar att föra krig och döda andra människor?

Inget svar. Är det oförskämt att fråga tänkte jag, för att i nästa stund inse att alltid lär man sig något nytt. Jag har varit på "kortkurs" i anarkisternas värld helt oväntat! Jippi!

Han tyckte nog inte detsamma om mötet med den frågvisa groende tantvärlden. Nu hade han fått nog. Imbecilla gamla kärringar stod det skrivet i hans ansikte där långt bort i korridoren. Städvagnen försvann in på ett rum med ett ljudligt skrammel, som angav att nu var den dumma frågestunden definitivt till ända.

Jo, jag vet. Men det hjälps inte, jag blir helt uppslukad av sånt jag inte känner till. Vill verkligen veta hur saker och ting hänger ihop.

Var jag den enda som detta gått spårlöst förbi?

Men när "hushänget" hämtade hem mig från sjukhuset, visade det sig att han faktiskt inte heller kände till att det fanns en internationell organisation anarkister, med egen symbol och hela faderittan. "Hushänget" som inte förnekar sin härkomst från Hallsberg, undrade vad anarkisten tyckte om att få order om att städa, eller att någon skulle komma och tala om för honom vad han skulle ha för lön, eller om man inte gillade honom, var det ok att slå ihjäl honom då om det nu var så att man skulle skapa sina egna regler?


Jag behöver sålunda förkovra mig på anarkistfronten. Nog har jag träffat många yttringar av olika varianter i mina dar, men anarkister det var faktiskt en helt ny bekantskap för mitt vidkommande. Hittills har det bara varit en tes för min räkning. En sorts "i den bästa av alla världar" för min del.

Men så abrupta sanningar fick hela mitt huvud att ställa sig på högkant. Är det verkligen den bästa av alla världar de företräder? Jag vet faktiskt inte ännu och inser att jag behöver läsa på.

Hur har du det? Bor det en liten anarkist inom dig?


1 kommentar:

  1. Det finns 5 kommentarer.

    Zoidberg: Anarkister och feminister(för att ta något annat exempel)är lika ologiska i sitt synsätt och tänkande. Något som sällan eller aldrig fungerar IRL, utan bara i teorin.

    /TT
    Anmäl >TT (2011-08-14 09:10:59)

    Någon som hittat något på nätet om en världsanarkistsammanslutning?
    Anmäl >Nyfiken (2011-08-14 00:37:00)

    TT

    Ok, tack för din långa gedigna motivation till varför det är så. Hur har anarkisterna tänkt att denna världsordning skall infinna sig med tanke på att de inte vill ha ett styre med uppsatta lagar? Är det en tanke om att anarkism kommer att väljas frivilligt av alla? Att världen till slut kommer gå mot en revolution där mänskligheten sluter upp bakom anarkism? Det låter lite långsökt om det är så. Om du nu kunden påpeka att jag hade fel så kan du säkert också fortsätta argumentationen och tala om hur de vill få det att fungera. Upplys mig. Jag tycker om att lära mig.

    Du påpekar att mannen i fråga inte var anarkist utan helt enkelt förvirrad. Hur så? Utveckla gärna. Är det så att du inte tycker om anarkister i sig, eller människor som felaktigt utger sig för att vara anarkister?
    Anmäl >Zoidberg (2011-08-13 13:01:58)

    Gun: det var ingen anarkist du mötte, utan en mycket förvirrad ung man.
    Fel Zoidberg!
    Finns en tydlig objektiv skillnad mellan vad som är rätt och fel resp. gott och ont.
    /TT
    Anmäl >TT (2011-08-13 09:14:59)

    Om jag minns rätt så är väl en form av anarkism framvuxen ur marxismen. Det handlar om att skapa ett klasslöst samhälle där det inte existerar auktoritet över huvudtaget. Rent praktiskt måste det dock finnas representanter som verkställer folkets vilja. De kan däremot fråntas sin position direkt vid missbruk. Att ingen får forcera lagar över en annan människa låter lite som värdenihilism-lite. Moral är subjektivt och alltså finns det ingen objektiv skillnad mellan rätt och fel, god och ond, bra och dålig. Däremot så måste ju anarkismens samhälle vara uppbyggt på vissa fundamentala värderingar som t.ex. alla människors lika värde. Jag gissar att en anarkistisk värld är tänkt att drivas av en resursbaserad ekonomi där alla arbetar för samhällets bästa i den allra vidaste bemärkelsen.
    Anmäl >Zoidberg (2011-08-13 00:52:45)

    SvaraRadera