- den 28 mars 2011, kl 12:24
Nåja, jag medger att så långt ter sig min betraktelse, som en tämligen avslagen pilsner. OM... det nu inte hade varit för resten.
Som vanligt pågick en väldig debatt inne i köksregionen mellan "hushänget" och dottern, som för dagen skulle stå för middagen. Jag låg utsmetad i soffhörnet och hade kopplat ur hela hjärnan och hörde därför bara skvättvis vad som avhandlades ute i köket. Dock känner jag mina löss på gången. På något sätt kan jag ana mig till när gonggongen, inte kommer att ljuda i första taget.
Väl inropad till middagsbordet, fick jag syn på en himla massa fat, där "hushänget" hade pillat ur tomatfrön på. Köket liknade ett laboratorium. De olika faten hade försetts med tomatfrönas namn.
Insläpad på ett bananskal, undrade "hushänget" om jag hade något tips om hur han kunde skilja tomatfrön ifrån "gôret" som fröna omges av. Han hade redan gjort ett test för dryga månaden sedan och jag visste resultatet. De fröna satt fast på de olika faten han hade pillat ut dem på. Mina tips om hur han skulle få lös dem, hade inte fallit i god jord sas.
Ja, nu är det så att jag en gång för alla har fostrat tre barn, som haft en enorm experimentlusta, varit/är likadan själv, har en skolad pedagogisk utbildning och vet att uppfinningsrikedom, eller experimentlusta är det sista man skall ta död på här i världen. Man kan aldrig så noga veta när ett till synes nederlag byts ut i en seger.
Men hade jag nu blivit tillfrågad, då kunde jag öppna foderluckan och delge mina funderingar om hur han skulle få lös enbart fröna, utan att de satt fast på något annat ställe. Jag svarade att jag skulle nog ha testat med att hälla i hela "gôret" i en betydligt större behållare i glas och spola på rejält med vatten och helt sonika skaka loss/separera fruktköttet från fröna. Sedan var det väl bara att sila ut det hela genom något finmaskigt, så att fröna inte riskerade att försvinna ner i avloppet. Återstod bara att låta dem torka på vanligt sätt.
Efter god avslutad middag, tackade tomatlaboratorieföreståndaren för tipset.
Naturligtvis började han skramla runt bland skåpen och i lådorna, efter sånt som jag INTE hade rekommenderat honom att använda! För att bibehålla min enda hjärncell intakt, valde jag därför istället att föra in den glurpiga elräkningen på Internetbanken och svara på lite mail. Efter en stund kom "hushänget" in i arbetsrummet, slog sig ner på andra sidan skrivbordet, startade sin PC och var starkt koncentrerad på bildskärmen.
För kräsna, eller i övrigt känsliga personer, går det nu bra att klicka över till något annan läsning. Ty en hel del samtal som pågår på den här bostadsadressen, de kan man ibland fundera över, om det trots allt inte borde stå en varningstext redan ute vid infarten.
Helt plötsligt hörde jag honom skratta till och säga högt:
- Jag får nog anta Elisabeths erbjudande ändå med tomatfröna. Hör bara här: För att tomatfröna skall gro, måste de ha passerat en djurmage. Det hela följdes av en suck. Sedan fortsatte han: Det är precis som med den där kaffesorten Kopi Luwak, du vet.
- Vad var det jag sa! ropade dottern skadeglatt från sitt rum och tillade: Hur skall du ha det nu, skall du slå till på mitt erbjudande?
- Aha, så då menar du att du utgår från, att hon funkar som ett mårddjur? undrade jag.
- Ungefär så, svarade han.
För den helt oinvigde på kaffefronten kan jag upplysa, att det var jag och "hushänget" också till för något år sedan. Det vi visste var väl i princip vilka kaffesorter/kaffemärken och rostningar som vi gillade och inte gillade. Men så var vi på en "kaffekväll" på Kahls Kaffe. Där vi fick lära oss allt om världens olika kaffesorter, olika kaffebönor, växtställen, rostningar etc. Det fanns ett kaffe som starkt skilde sig från övriga kaffesorter: Kopi Luwak. Ett kaffe som jag absolut skulle avstå, om det så var de sista återstående kaffet på vår jord och jag var aldrig så kaffesugen!
Kopi Luwak slog enligt uppgift t.o.m. det mycket exklusiva kaffet "Blue Mountain", ett kaffe som odlas på Jamaicas högplatå och är en mycket raffinerad Arabica.
Kopi Luwak, heter på engelska "Civet Coffee". Hela skapelsen - för vem kan väl drista sig att förneka att det är en riktigt skapelse - är en mycket dyr sort av kaffebönor. Den "skördas" i Indonesien och på Filippinerna. Ja, skördas och skördas, den kommer inte direkt från kaffebusken. Nej, Kopi Luwak, "utvinns" istället ur spillningen av det kattliknande djuret indisk Palmård. Den här lille kanaljen, det är en riktig finsmakare, därför att den sätter bara i sig de allra bästa sorterna av kaffebären. Efter att hela härligheten kommit ut som slutprodukt ur Palmmårdens "akter" plockas kaffebönorna ur avföringen för rengöring och rostning.
Detta exklusiva kaffe kan man köpa tillsammans med ett rör plomberad skit, från Palmmården, bara för att visa att detta är äkta vara från början till slut. Allt är vackert förpackat i svindyr presentbox.
Hur dottern hade presenterat för "hushänget" hur tomatfröna skulle "förädlas", hanteras, "förpackas", levereras, eller planteras, det vill jag helt enkelt inte ens veta. Men jag kan gissa mig till hur debatten i köket gått.
Som vanligt pågick en väldig debatt inne i köksregionen mellan "hushänget" och dottern, som för dagen skulle stå för middagen. Jag låg utsmetad i soffhörnet och hade kopplat ur hela hjärnan och hörde därför bara skvättvis vad som avhandlades ute i köket. Dock känner jag mina löss på gången. På något sätt kan jag ana mig till när gonggongen, inte kommer att ljuda i första taget.
Väl inropad till middagsbordet, fick jag syn på en himla massa fat, där "hushänget" hade pillat ur tomatfrön på. Köket liknade ett laboratorium. De olika faten hade försetts med tomatfrönas namn.
Insläpad på ett bananskal, undrade "hushänget" om jag hade något tips om hur han kunde skilja tomatfrön ifrån "gôret" som fröna omges av. Han hade redan gjort ett test för dryga månaden sedan och jag visste resultatet. De fröna satt fast på de olika faten han hade pillat ut dem på. Mina tips om hur han skulle få lös dem, hade inte fallit i god jord sas.
Ja, nu är det så att jag en gång för alla har fostrat tre barn, som haft en enorm experimentlusta, varit/är likadan själv, har en skolad pedagogisk utbildning och vet att uppfinningsrikedom, eller experimentlusta är det sista man skall ta död på här i världen. Man kan aldrig så noga veta när ett till synes nederlag byts ut i en seger.
Men hade jag nu blivit tillfrågad, då kunde jag öppna foderluckan och delge mina funderingar om hur han skulle få lös enbart fröna, utan att de satt fast på något annat ställe. Jag svarade att jag skulle nog ha testat med att hälla i hela "gôret" i en betydligt större behållare i glas och spola på rejält med vatten och helt sonika skaka loss/separera fruktköttet från fröna. Sedan var det väl bara att sila ut det hela genom något finmaskigt, så att fröna inte riskerade att försvinna ner i avloppet. Återstod bara att låta dem torka på vanligt sätt.
Efter god avslutad middag, tackade tomatlaboratorieföreståndaren för tipset.
Naturligtvis började han skramla runt bland skåpen och i lådorna, efter sånt som jag INTE hade rekommenderat honom att använda! För att bibehålla min enda hjärncell intakt, valde jag därför istället att föra in den glurpiga elräkningen på Internetbanken och svara på lite mail. Efter en stund kom "hushänget" in i arbetsrummet, slog sig ner på andra sidan skrivbordet, startade sin PC och var starkt koncentrerad på bildskärmen.
För kräsna, eller i övrigt känsliga personer, går det nu bra att klicka över till något annan läsning. Ty en hel del samtal som pågår på den här bostadsadressen, de kan man ibland fundera över, om det trots allt inte borde stå en varningstext redan ute vid infarten.
Helt plötsligt hörde jag honom skratta till och säga högt:
- Jag får nog anta Elisabeths erbjudande ändå med tomatfröna. Hör bara här: För att tomatfröna skall gro, måste de ha passerat en djurmage. Det hela följdes av en suck. Sedan fortsatte han: Det är precis som med den där kaffesorten Kopi Luwak, du vet.
- Vad var det jag sa! ropade dottern skadeglatt från sitt rum och tillade: Hur skall du ha det nu, skall du slå till på mitt erbjudande?
- Aha, så då menar du att du utgår från, att hon funkar som ett mårddjur? undrade jag.
- Ungefär så, svarade han.
För den helt oinvigde på kaffefronten kan jag upplysa, att det var jag och "hushänget" också till för något år sedan. Det vi visste var väl i princip vilka kaffesorter/kaffemärken och rostningar som vi gillade och inte gillade. Men så var vi på en "kaffekväll" på Kahls Kaffe. Där vi fick lära oss allt om världens olika kaffesorter, olika kaffebönor, växtställen, rostningar etc. Det fanns ett kaffe som starkt skilde sig från övriga kaffesorter: Kopi Luwak. Ett kaffe som jag absolut skulle avstå, om det så var de sista återstående kaffet på vår jord och jag var aldrig så kaffesugen!
Kopi Luwak slog enligt uppgift t.o.m. det mycket exklusiva kaffet "Blue Mountain", ett kaffe som odlas på Jamaicas högplatå och är en mycket raffinerad Arabica.
Kopi Luwak, heter på engelska "Civet Coffee". Hela skapelsen - för vem kan väl drista sig att förneka att det är en riktigt skapelse - är en mycket dyr sort av kaffebönor. Den "skördas" i Indonesien och på Filippinerna. Ja, skördas och skördas, den kommer inte direkt från kaffebusken. Nej, Kopi Luwak, "utvinns" istället ur spillningen av det kattliknande djuret indisk Palmård. Den här lille kanaljen, det är en riktig finsmakare, därför att den sätter bara i sig de allra bästa sorterna av kaffebären. Efter att hela härligheten kommit ut som slutprodukt ur Palmmårdens "akter" plockas kaffebönorna ur avföringen för rengöring och rostning.
Detta exklusiva kaffe kan man köpa tillsammans med ett rör plomberad skit, från Palmmården, bara för att visa att detta är äkta vara från början till slut. Allt är vackert förpackat i svindyr presentbox.
Hur dottern hade presenterat för "hushänget" hur tomatfröna skulle "förädlas", hanteras, "förpackas", levereras, eller planteras, det vill jag helt enkelt inte ens veta. Men jag kan gissa mig till hur debatten i köket gått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar