Google+ Followers

söndag 13 mars 2011

Häromkvällen var jag och dottern på VIP-vinprovning på Hagabadet.


- den 13 mars 2011, kl 20:14

förstora
- Var skall vi sitta? undrade dottern och sneglade på de många borden där de uppradade vinglasen och"spottkopparna" var utplacerade. Fredrik, restaurangchefen vid Hagabadets restaurang, pilade omkring och ställde ut vinkylare, som kunde användas till större uppsamlingsbunke.

- Man skall nog passa sig för lunchen imorgon i restaurangen. Det är nog säkert en alldeles särskild bouquet på anrättningarna med utspottade vinslattar, skojade herrarna.

Jag tyckte att vi kunde sitta vid det enda bordet, som hade en vit bordduk. Mitt deltagande på en vinprovningskväll kändes verkligen som ett rejält trendbrott, eftersom jag inte dricker rödtjut överhuvudtaget. Redan i 25 års ålder var det att direkt beställa ögonmigrän, så fort jag bara tittade åt två droppar rödtjut. Kombinerade jag det med mögelost, tja, då var det morsning och goodbye för åtminstone två dygn. Rödvin har därför inte stått på min repertoar, alltså var jag nu här för att utmana ödet rejält! Skulle här provas rödvin och gå balansgång på knivseggen skulle det göras ordentligt. För vem har klarat en vit bordduk från rödvinsfläckar?

Det äkta paret till Vingården "Domaine de Calet", som ligger i Rhonedalen vid porten till Camargue i det soliga gränslandet mellan Provence och Languedoc - Roussillon, var de som bjöd på vinprovningen. Yvon, ja, franska herrar kan heta så, hade en liten pikant fransk brytning i sin i övrigt perfekta svenska. Medan hans hustru var och bar det svenskklingande namnet Anna-Lena.

Jag insåg när paret Gentes berättade om hur allt hade börjat för dem för 11 år sedan, att jag i början på 90-talet på en hotell- och restaurangfest i Göteborg, vunnit ett sagolikt bokpaket, med allt om viner, vinodlingar, punch och "what ever". Skammens rodnad hängde nu på mina kinder, när jag slogs av tanken, att det priset solklart varit ett fall av "Magaritas ante porcos", de stod fortfarande obläddrade i skåpet med kokböcker.

Men säg den som hela livet är oförbätterlig... Efter en angenäm stund i Yvons vinskola, var jag och dottern pålästa om vinodling, druvsorter, ekfat, koppar, sulfat/sulfit, temperaturer, skörd och vintillverkning. Det var riktigt intressant! Min näsa skulle dessutom visa sig osviklig. -Sulfit utvecklas naturligt när vin jäser. Sulfiten förhindrar att vinet surnar vid kontakt med luften. Sulfit kan även finnas i torkade frukter och känsliga astmatiker kan få besvär. Vi fick lära oss att med sulfit döljer man mycket fel i viner. Bag-in-boxviner innehåller massor av sulfit. Dessutom är sulfiten steriliserande. Betyder det att vi kommer att ha en hel Bag-in-Boxgeneration, som är sterila fyllkajor?

Det hela började med att vi provade ett vitt vin "Esprit de Blace", eller som Yvon sa, en "jäkla soppa", därför att där är allsköns druvor blandade. Den passar bra som Aperitif, lax och starkare mat.

Tvåa ut bland de vita vinerna var "Chardonnay Vin de Pays d´Oc". Fältet där dessa druvor växer på heter "Anders". Vinet passar bra till fisk och skaldjur. De vita vinerna skall ha en serveringstemperatur på 10-12 grader, dvs. lite kylda.

Jag är dock en obotlig vinmisshandlare med ingen termometerkoll, jag slänger in vitt vin i kylen timmarna innan och de hamnar därefter på bordet, i bästa fall stående i ishinken. Min kännedom om viner är begränsat till vita viner, som dessutom inte är alltför ofta förekommande och jag därför har föga intresse för vinnamn. Men jag föredrar Chardonnay och Sydafrikanska vita viner. Men jag har faktiskt en favorit, som jag också lyckas komma ihåg namnet på:  

"Tuida", ett Bulgariskt vitt vin, som är lite kryddigt. Skall serveras kylt, liksom alla andra vita viner. Jag tycker att Tuida passar till det mesta och nu alla vinkännare, kommer era öron säkert att sloka ännu mer. Tuida tycker jag funkar t.o.m. som Aperitif. Men för att återgå till vinprovningen:

Vingården Domaine de Calet har ekologisk märkning för vita viner och rosévin. Nästa år kommer de att få det även för rödvinerna. Druvorna till de vita vinerna och rosévinet skördas på natten för att druvorna skall ha rätt temperatur till pressningen.

Där tog de vita vinerna slut och vi gjorde en övergång till rosévin. Det fick mig att komma på ett populärt rosévin från den "gamla goda tiden":

"Matteus" hette det rosévinet. Jag minns t.o.m. hur flaskan såg ut. Men det var väl ungefär där mina erfarenheter och kunskaper på rosévin låg.

Rosévin skall drickas när det är lite varmt ute, förklarade Yvon. Går som Aperitif, dvs. en "aptitretare", men passar även till maten. Numera dricks Rosé i alla möjliga sammanhang. Även när man är deprimerad efter en match som gått dåligt, påstod Yvon.

Deras mycket välkända och välrenommerade rosévin heter "Rosé Costiéres De Nîmes". Serveringstemperatur 10-14 grader.

- Får ni huvudvärk av det här rosévinet ersätter företaget er, sa Yvon och såg ut som en riktig hästskojare med glimten i ögat. Jag föredrar att inte syna om det är en bluff eller ej. Ett, max två glas om det är många rätters mat, är mer än tillräckligt för min del. "Fjortis-mentalitet" förstår jag mig helt enkelt inte på. Vad är vitsen med att supa sig full?

Så övergick vi till de röda vinerna, där serveringstemperaturen skall vara 16-18 grader.

Först ut var "Cuvée Long Terme", ett rödvin som passar till det mesta. Ett vin med mycket smak. Domaine de Calet har marker, som kallas just "Long Terme" och härrör sig från den romerska tiden. Druvorna till det här vinet skördas mycket sent och till skillnad från flera vingårdar belägna på andra platser har de inte de problemen som finns i andra distrikt, där de inte har lika många soltimmar som vingården Domaine de Calet. De andra vingårdarna belägna på andra delar av landet/länder får i avsaknaden av lika många soltimmar tillsätta socker.

Andra rödvinet var "Cuvée Grand Mas" en "kusin" till Cuvée Long Terme. Ett vin som passar bra till kötträtter. Men prova gärna till en köttgryta med oliver och örtkryddor. Dottern tyckte detta vin var bättre eftersom det var torrare i smaken. Jag fick en smakkänsla av att denna "kusin" var lättare, inte fullt lika mycket smak, dvs. det kändes & såg ut att vara "tunnare". Det som var så skönt med denna vinprovning var att alla fixa idéer om vitt vin till fisk och rött till kött ÄNTLIGEN kom på skam! Nu kan t.o.m. jag få bli "rumsren" som dricker vitt vin oavsett vad som skall finnas på tallriken. Norrmän t.ex. dricker rött till Lax, hemligheten är bara att man hoppar över det där med citron till fisken om vinet legat i ekfat.

Så kommer vi till det rödvin, som definitivt var min favorit, "La Tournerie", ett vin som passar bra till ljusa kötträtter som fågel och lamm, men kan också vara bra till fisk, enligt Yvon. Namnet på vinet kom från Yvons farmor, som var smått alkoholiserad och bar tilltalsnamnet Marguerite. Han påpekade i det sammanhanget att alla 9 syskon faktiskt blev 100 år. "Farmorsvinet" är ungt och har legat 15 månader i ekfat och tål att lagras. Men är också sammanknippat med ett korståg som startade just där. Det blir väl också mitt korståg genom rödvinshyllorna.

Eftersom Vingården Domaine de Calet har så många soltimmar följer en annan "biverkning" med vinerna och det är att de ligger kring 14,5 %, vilket varken jag eller dottern betvivlade ett enda ögonblick, eftersom vi egentligen hade planerat ett dopp i bassängen efter vinprovningen, men insåg när vi reste oss efter vinprovningen att det "doppet" skulle nog riskera att sluta i "oplanerad och plötslig drunkning". Yvon påstod också att de har ett bra avtal "med honom däruppe", därför att det får inte regna på en vecka om vinskörden skall kunna starta. De har också en annan fördel, Mistral-vinden torkar ut plantorna. Vinodlarna jublar medan folket blir tokigt av Mistralvinden. Vinbladen plockas av allt eftersom de gjort sitt och för att druvorna skall få en ordentlig portion av sol och naturlig sötma. Något som jag skall tänka på till våra vinplantor, när druvklasarna nu börjat bli alltfler med åren.

Vi kom också in på att vinåret 2002, som räknas som ett katastrofår bland vinkännare. Det var ett regnigt år, för den som är som jag och inte är så bevandrad. Men så var det inte på vingården Domaine de Calet, det var ett gott årgångsvin, som dessutom gått åt som smör i solsken och sålt slut. Vad som man också skall komma ihåg är att det är journalister som bedömer viner. Men det är också beroende på vart vingårdarna ligger. Det gör också att det kan vara stora skillnader i slutprodukten. Det bör man också ha i åtanke innan man dömer ut en årgång.

Domain de Calet försöker nu komma förbi detta med procenthalten genom att ha tillfört sorten "Vin de Boss" (lilla kusinen från landet) ett ungt vin, som de fått ner procenthalten till 13,5 %. Vi fick prova på två olika årgångar 2008 och 2009. Flaskan har skruvkort och lagras bara ett par tre år. Ett utmärkt vin till både grillparty, likväl som det funkar till pasta.

Blå etiketterna dvs. "Des Bosses" de rödvinerna har mycket lätt smak. Det finns också ekade varianter av "Vin des Bosses". http://www.domaine-de-calet.com/swenosvin.html Det är helt otroligt... WOW jag kan skilja på viner med näsan och där smaken bara blir ett ytterligare förfiningssystem. Jag upptäckte till min glädje, att jag var rätt säker på att särskilja alla olika vinsorterna, ekade, inte ekade, lång lagring, kort lagring, högre procenthalt, lägre procenthalt etc. Släng dig i väggen vinkännaren, den omkringraglande Fritjofsson i TV-rutan!

Sedan kom vi till det långa, glädjefyllda och intressanta pratet om att vara med på vingårdens arbete. Man kan också "köpa sig en vinrad", men behöver naturligtvis inte delta i själva arbetet. Man kan t.o.m. köpa sig ett ekfat. Måste vara en god idé för olika former av företag/sammanslutningar, eftersom man då också kan få sina egna etiketter. Kan tänka mig att "husets röda" eller "husets vita" blir något av bättre kvalité. Från 200 plantor (en vinrad) får man 300 flaskor. Det är helt enkelt en god vinstmarginal på det, en flaska kostar då 3,60 Euro mot på bolaget dryga 7 E. Sedan hur mycket andelar man köper eller hur man sedan vill utforma det hela är en sak för sig: Money makes the world go round.... http://www.youtube.com/watch?v=JPC3TOjqGNM

Nu kanske det undras hur det gick med så mycket rödvin och min slumrande ögonmigrän (som faktiskt kom av sig när jag fick min dotter, antagligen hormon/själsligt betingat). Jo, tack. Klockan 05.00 vaknade jag av en känsla av att katten hade skitit i munnen på mig (tja, om vi nu hade haft en katt). Tungan verkade bestå av ett tjockt rödvinssandpapper. Den massiva huvudvärken skall vi inte ens tala om, speciellt inte högt...

Jag var lagom mosig, när jag på morgonen dök upp på Sahlgrenskas studie, som jag just nu lånat min kropp till.


- Du har jädrar i mig baksmälla, noterade "hushänget". Det hade jag aldrig trott att jag skulle få uppleva, sa han roat och såg granskande på mig där jag satt helt avslagen vid frukostbordet, stirrande på frukosten och såg allmänt ut som en obäddad utdragssoffa.

Eftertankens kranka blekhet fick mig att förstå, att jag just hade överlevt den första, sista och enda rödvinsorgien i mitt liv. Någon fler lär det inte bli, möjligen ett (1) glas rött "farmorsvin", någon gång i framtiden till en riktigt god middag. Dvs. när huvudvärksminnet och de massiva rödvinssmakerna sjunkit undan i glömskans förlovade land. Just nu känns det verkligen inte så.

Hur gick det med den vita bordduken då? Ja, som vanligt: rödvinsfläckar! Vad annars?

(Det skulle ha varit bilder bland texten, men bildfunktionen på NSD är åter urspårad, man kan t.o.m. se "pormaskarna" på bordsduken, därför får det bli i form av bildspel istället)

För er som ser detta för första gången, sedan hela NSD-bloggarkivet har motionerats över till Blogger - glöm alla tankar om vad som kan verka galet. Det mesta är galet!

1 kommentar:

  1. Tuida har utgått ur Systembolagets sortiment. Det är bara de stora elefanterna som får finnas där!

    SvaraRadera