den 3 juni 2009, kl 13:55
Nu skall vi ha lågenergilampor. Överallt, för att spara el!
Ja, jag skall villigt erkänna, att jag har själv burit hem ett rekorderligt och tillika svinaktigt dyrt lager av dessa lågenergilampor. Köpt på mig när det varit något förmånserbjudande. Det är bara att villigt erkänna, jag var "hjärntvättad"!
Jag t.o.m. frågade yngste sonen, varför han inte hade gått över till lågenergilampor och berättade stolt att:
- De byter vi ut till allteftersom lamporna går. Det är bara i de små fönsterlamporna, jag fortfarande pytsar in små päronlampor à 15 W.
Han såg misstroget på mig, men sa bara:
- De är så dyra att det är ingen mening med det hela.
Jag tog sats att säga något, men lät bli av någon anledning, som jag inte riktigt kunde bli klok på varför.
Så gick det ett tag och så tog den vanliga nyfikenheten överhand. Det stod inget på förpackningen om vad de innehöll för "undergörande" komponenter. När en lampa sprack, då började jag på allvar ana oråd. Den där otäcka klumpen i magen, den växte med tiden.
Sedan kom den första "dumdunken" i skallen!
"Det är ungefär lika effektivt som att salta i havet", läste jag om i en artikel i W & G.
Sedan följde saker och ting slag i slag:
I vårnumret av W & G sa designern och ljusexperten Christop Dutschke: "Detta ljus utlöser sjuka reaktioner i våra kroppar" Det talades bl.a. om "hormonellt betingande förändringar". Han var besviken över att Greenpeace gått i bräschen till en totalomläggning av lågenergilampor, vilket han menar: "också har vilselett dem som borde ha vetat bättre".
Nu ringde större klockor inne i mitt huvud.
Nästa sak som återfanns att läsa: I Sverige har både Elöverkänsligas Förbund och Vågbrytaren informerat om riskerna. Lågenergilampor är i princip ett hopknycklat lysrör och sådana har elöverkänsliga personer ofta svårt för. "Lysrör"? tänkte jag....och nu ringde ännu fler och större varningsklockor inne i mitt huvud.
Mars 2007 fanns i Sv.D ett reportage med innehåll: "Lågenergilampor sprider miljögift"! Detsamma framhålls nu i de flesta media, men vi tingas nu in i att använda dessa lågenergilampor som kräver 100% återvinning, eftersom de innehåller kvicksilver "ett av de farligaste miljögifter som finns".
Men så kom det sista dråpslaget, som fick samtliga alarmklockor, att ringa för fullt inne i mitt huvud!
Det blev helt plötsligt någon mening med att sitta i ett väntrum: ICA-Kuriren, av alla tidningar, hade en artikel om lågenergilamporna och giftfaran. Det lärdes ut hur man skall samla upp resterna om en lampa gått sönder, sammanfattat av mig blev det följande (hoppas jag kommer ihåg allt):
1. Öppna fönstret och vädra!
2. Ta inte i skärvorna!
3. Samla ihop dem med en styv bit kartong, fös ner dem i en burk, använd inte dammsugare.
4. Torka av allt den trasiga lampan varit i beröring med.
5. Lägg trasan i burken, skruva på locket och märk burken med "kan innehålla kvicksilver från lågenergilampa".
6. Lämna in burken till återvinningscentral.
Nu har tankarna hunnit sväva fritt många varv sedan jag läste det hela. Jag slogs av tanken sist, när jag återvände från återvinningsstationen. Utanför containern låg nämligen något som fick mig att studsa högt för att inte trampa i det. Det såg misstänkt ut att vara lågenergilampor.
Jag slogs av nästa tanke: "hur många slänger ens sina lampor i återvinningscentralernas containrar"? Det måste vara högrisk, att det istället på något sätt hamnar ute i naturen, vilken ny gigantisk miljökatastrof som nu är under uppsegling! Ändå har vi redan nu massor av gifter i sjöar och vattendrag.
Det var sålunda med avsmak jag nyss skruvade i en ny lågenergiglödlampa. Där i byrålådan där vi förvarar inneliggande lampförråd, finns inte mindre än 9 lågenergilampor med liten sockel! Nej, jag känner mig verkligen inte glad åt, att jag varit så infantil och inte begripit bättre. Så mycket felaktigt som vi tutas i, just från myndigheternas sida, borde verkligen ha fått mig att inse, att här fick jag själv reda ut vad som egentligen är vad.
Inte är det så lite tragiskt heller att tänka på, när statsmakten talar om "vad som är bäst för oss". Dvs. innehar det där "goda omdömet". Det var inte alls så länge sedan vi satt där lydigt och gapade och fick denna "himmelska underblandning" som lagning i våra tänder. Samma giftämne som blev förbjudet för inte allför länge sedan! "Men oooh, nej, det var inge´ farligt med dylika lagningar! Det var bara högklassigt svammel att det skulle vara farligt!"
Nog gäller det allt att vara på "bettet" i alla lägen och tänka efter före!
Då uppkommer nästa fråga med automatik: måste man börja hamstra vanliga glödlampor?
Jag minns hur hela plastpåslagren försvann från butikshyllorna, när det sades att oljekrisen skulle leda till, att det inte skulle finnas några plastpåsar i affärerna framöver. Jag blev varse "allvaret" när jag försökte få tag i 2, eller möjligen 3 liters plastpåsar och insåg att det var "torsk" på plastpåsar ute i affärerna. Varenda kommuntant hade uppenbarligen hamstrat plastpåsar. De var väl vana hur det gick till under kriget!
I Gällivare kommun måste det väl ännu finns ett ansenligt lager plastpåsar, som används ur fortfarande, eller har de "plastpåslagren" flyttat till pensionärshemmet?
Ja, jag skall villigt erkänna, att jag har själv burit hem ett rekorderligt och tillika svinaktigt dyrt lager av dessa lågenergilampor. Köpt på mig när det varit något förmånserbjudande. Det är bara att villigt erkänna, jag var "hjärntvättad"!
Jag t.o.m. frågade yngste sonen, varför han inte hade gått över till lågenergilampor och berättade stolt att:
- De byter vi ut till allteftersom lamporna går. Det är bara i de små fönsterlamporna, jag fortfarande pytsar in små päronlampor à 15 W.
Han såg misstroget på mig, men sa bara:
- De är så dyra att det är ingen mening med det hela.
Jag tog sats att säga något, men lät bli av någon anledning, som jag inte riktigt kunde bli klok på varför.
Så gick det ett tag och så tog den vanliga nyfikenheten överhand. Det stod inget på förpackningen om vad de innehöll för "undergörande" komponenter. När en lampa sprack, då började jag på allvar ana oråd. Den där otäcka klumpen i magen, den växte med tiden.
Sedan kom den första "dumdunken" i skallen!
"Det är ungefär lika effektivt som att salta i havet", läste jag om i en artikel i W & G.
Sedan följde saker och ting slag i slag:
I vårnumret av W & G sa designern och ljusexperten Christop Dutschke: "Detta ljus utlöser sjuka reaktioner i våra kroppar" Det talades bl.a. om "hormonellt betingande förändringar". Han var besviken över att Greenpeace gått i bräschen till en totalomläggning av lågenergilampor, vilket han menar: "också har vilselett dem som borde ha vetat bättre".
Nu ringde större klockor inne i mitt huvud.
Nästa sak som återfanns att läsa: I Sverige har både Elöverkänsligas Förbund och Vågbrytaren informerat om riskerna. Lågenergilampor är i princip ett hopknycklat lysrör och sådana har elöverkänsliga personer ofta svårt för. "Lysrör"? tänkte jag....och nu ringde ännu fler och större varningsklockor inne i mitt huvud.
Mars 2007 fanns i Sv.D ett reportage med innehåll: "Lågenergilampor sprider miljögift"! Detsamma framhålls nu i de flesta media, men vi tingas nu in i att använda dessa lågenergilampor som kräver 100% återvinning, eftersom de innehåller kvicksilver "ett av de farligaste miljögifter som finns".
Men så kom det sista dråpslaget, som fick samtliga alarmklockor, att ringa för fullt inne i mitt huvud!
Det blev helt plötsligt någon mening med att sitta i ett väntrum: ICA-Kuriren, av alla tidningar, hade en artikel om lågenergilamporna och giftfaran. Det lärdes ut hur man skall samla upp resterna om en lampa gått sönder, sammanfattat av mig blev det följande (hoppas jag kommer ihåg allt):
1. Öppna fönstret och vädra!
2. Ta inte i skärvorna!
3. Samla ihop dem med en styv bit kartong, fös ner dem i en burk, använd inte dammsugare.
4. Torka av allt den trasiga lampan varit i beröring med.
5. Lägg trasan i burken, skruva på locket och märk burken med "kan innehålla kvicksilver från lågenergilampa".
6. Lämna in burken till återvinningscentral.
Nu har tankarna hunnit sväva fritt många varv sedan jag läste det hela. Jag slogs av tanken sist, när jag återvände från återvinningsstationen. Utanför containern låg nämligen något som fick mig att studsa högt för att inte trampa i det. Det såg misstänkt ut att vara lågenergilampor.
Jag slogs av nästa tanke: "hur många slänger ens sina lampor i återvinningscentralernas containrar"? Det måste vara högrisk, att det istället på något sätt hamnar ute i naturen, vilken ny gigantisk miljökatastrof som nu är under uppsegling! Ändå har vi redan nu massor av gifter i sjöar och vattendrag.
Det var sålunda med avsmak jag nyss skruvade i en ny lågenergiglödlampa. Där i byrålådan där vi förvarar inneliggande lampförråd, finns inte mindre än 9 lågenergilampor med liten sockel! Nej, jag känner mig verkligen inte glad åt, att jag varit så infantil och inte begripit bättre. Så mycket felaktigt som vi tutas i, just från myndigheternas sida, borde verkligen ha fått mig att inse, att här fick jag själv reda ut vad som egentligen är vad.
Inte är det så lite tragiskt heller att tänka på, när statsmakten talar om "vad som är bäst för oss". Dvs. innehar det där "goda omdömet". Det var inte alls så länge sedan vi satt där lydigt och gapade och fick denna "himmelska underblandning" som lagning i våra tänder. Samma giftämne som blev förbjudet för inte allför länge sedan! "Men oooh, nej, det var inge´ farligt med dylika lagningar! Det var bara högklassigt svammel att det skulle vara farligt!"
Nog gäller det allt att vara på "bettet" i alla lägen och tänka efter före!
Då uppkommer nästa fråga med automatik: måste man börja hamstra vanliga glödlampor?
Jag minns hur hela plastpåslagren försvann från butikshyllorna, när det sades att oljekrisen skulle leda till, att det inte skulle finnas några plastpåsar i affärerna framöver. Jag blev varse "allvaret" när jag försökte få tag i 2, eller möjligen 3 liters plastpåsar och insåg att det var "torsk" på plastpåsar ute i affärerna. Varenda kommuntant hade uppenbarligen hamstrat plastpåsar. De var väl vana hur det gick till under kriget!
I Gällivare kommun måste det väl ännu finns ett ansenligt lager plastpåsar, som används ur fortfarande, eller har de "plastpåslagren" flyttat till pensionärshemmet?
Det finns 5 kommentarer.
SvaraRaderaR. Jag ser fortfarande, som framgår av min blogg, att än så länge är den vanliga glödlampan fortfarande oslagbar! Den går dessutom att återvinna utan att det är en massa skadliga komponenter. Det är diskussionen om själva "ljuspunkten".
När det sedan handlar om energi, då blir ämnet betydligt större och tack vare mitt deltagande på "vuxendagis"=Chalmers och GU, får jag oerhört mycket intressant till mig, som jag funderar en hel de över. Jag ser många möjligheter + har också sålunda hunnit fundera över, "varför" det inte läggs mer energi åt detta, som kan vara både gratis och renare användningsområden av. JAG har kommit fram till att det beror på att vi i slutändan av hela kedjan kan återfinna "egenintressen", som ligger bakom detta. I likhet med läkemedelsbolagen etc. Vad tror du själv?
Anmäl >Gun (2009-06-05 13:10:16)
R. Nu har du varit alltför snar i din värdering, igen och behäftat min person ytterligare med en kletig massa, som inte alls känns bra att bli påhängd med, därför att den är inte det minsta lilla rättvis.
Jag har hänvisat till mitt eget varande i "vuxendagis", som jag skämtsamt kallar det för: man "får så mycket". Återfinns i en tidigare och separat blogg t.o.m. Alltså handlar "vuxendagis" om föredrag vid Chalmers och alls inget förnedringsuttalande, som du tolkat det till. Man måste t.o.m. vara 18 år för att få inträde till dessa.
Jag kan se många olika alternativ, till just energiförsörjning. Jag ser inte enbart två hjulspår bort till en kärnkraftanläggning! Mitt vetenskapsintresse gör att jag ser möjligheter, istället för en enda sak.
Har vi återvänt till en saklig debatt nu?
Anmäl >Gun (2009-06-05 11:58:18)
Val och val. Det är klart att vi har val. MAn gör alltid val här i livet. Men nu talar vi belysning, och då är det inte så mycket kvar. Levande ljus och fotogen finns ju förståss, men skall vi ha ordentligt ljus så finns det inte så mycket att välja på, serru. Eller vad tänkte du på?
SvaraRaderaOch sluta vara så drypande och ful då du får mothugg. Jag behöver fanimej inget vuxendagis och jag har såpass vida vyer att jag nog klarar mig och har sannolikt varit med om mera/sett mera och tänkt mera än vad du gjort.
Du vet ingenting om mig, så sluta upp med att uttala dig som du gör.
Har du någon slags monopol på sanningen?
Anmäl >R (2009-06-05 00:19:03)
Jag har alltid tackat nej till kärnkraft och det tänker jag fortsätta med!
Just den designerna har en betydligt bredare yrkeskompetens än just enbart design, så han kan nog faktiskt göra det.
Vadå inget val? Vi har en himla massa andra val att göra!
Du får börja gå på lite "vuxendagis" och vidga dina vyer lite grann.
Vi människor prioriterar helt enkelt fel saker och är alldeles för fyrkantiga i vårt tänkande. Ibland måste man faktiskt stanna upp och tänka efter före! Det är vi människor överlag väldigt dåliga på.
Anmäl >Gun (2009-06-04 00:01:42)
Är du motståndare till kärnkraft?
I så fall har vi inget val. Det är lågenergi som gäller. Av energin man skickar in i en glödlampa blir 6% ljus. Resten värme som vi oftast måste ventilera bort.
Sedan vet jag inte om en designer kan/har kompetens att uttala sig om "sjuka reaktioner i våra kroppar" eller "hormonellt betingande förändringar"..
Lampor med Lysdioder, LED, tror jag blir en kanongrej när man meckat till färgtemperaturen och ljusstyrkan och fått ner dem i pris. Men det tar sin tid..
Om plastpåsarna.. Hehe, jag minns morsans lager av plastpåsar och Glad Pack. Räckte säkert i femton år. Minns även farsans besindunkar i garaget.
Anmäl >R (2009-06-03 21:07:42)