- den 22 juni 2009, kl 10:27
"Fruntimmer de kan ju inte hålla tyst!"
Det var det omdömet den ene herren gav till den andre, där de satt och dryftade livets avigsidor. Medan deras bestick halkade runt bland, potatis, sås och små klena köttbitar. Grönsakerna på deras tallrikar hade däremot vänligt men bestämt förflyttats till ena sidan av tallriken, där ingen aktivitet överhuvudtaget ägde rum.
De där båda två hade i grund och botten hakat upp sig på en tredje och icke närvarande herre, eftersom de flera gånger vid det här laget hade hunnit uttala högt och tydligt: "Han har ett sånt jävla flyt hos fruntimren. Vete gudarna hur han bär sig åt". Sedan satt de och gjorde jämförelsen med deras egna torftiga världar med den frånvarandes. När jag lyssnat ett tag på dem insåg jag, varför deras egna liv var så torftiga. De var lika högintressanta, som att sitta och stirra på en nymålad vägg medan färgen torkade.
Men för att rättfärdiga avsaknaden av den kvinnliga fägringen i deras liv, kom de slutligen båda två fram till vad den ene nyss hade kommit fram till: "Fruntimmer de kan ju inte hålla tyst!" De lät som ett eko som hade fortplantat sig över bordet där de satt.
Till en början satt jag där med ett åskmoln ovanför mitt huvud och tänkte på deras omdöme och kom fram till slutsatsen: "Det kan inte enfaldiga herrar heller och inte kan de heller förstå, att fruntimmer inte är varelser, som är lobotomerade, vilket man bör vara för att stå ut med ett dylikt herrsällskap"!
Men så kom jag att tänka på en resa jag haft för inte så länge sedan, där jag suttit bredvid en äldre destinerad herre, som visade sig vara på väg till ett möte i just Frimurarlogen. En herre i det översta toppfältet inom yrkeslivet, naturligtvis. Anledningen till att vi halkade in på ämnet berodde enbart på, att vi hamnade in i diskussioner om intressanta kvarter i Paris. Därifrån var steget inte långt till Nicolas Flamel och hemliga ordnar i största allmänhet och därmed var isen bruten, eftersom det skulle visa sig att jag var mer påläst än han var, trots hans logetillhörighet.
Jag hade efteråt hunnit fundera en hel del över vårt samtal och kommit fram till, att jag svårligen kan tänka mig något fånigare än fullvuxna karlar, som ägnar sig åt hemliga ceremonier. I Frimurarlogens ritualer sätts lojaliteten med frimurarlogen mot individens rättsmedvetande: "Är du beredd att ljuga i lydnad för frimurarordens befallningar?" Det är en av de frågor som ställs redan i invigningsgraden. I fundamentalstadgan beskrivs de ritualer som tillämpas när en kandidat blir antagen till den första graden. Med en bindel för ögonen, en mörk kappa kring halsen och en svärdspets mot sitt bröst förs kandidaten in i logerummet.
Sedan fortsätter det i samma anda. Det är liksom lite "röda och vita rosen" över det hela, som man lekte som barn! Blev man tillfångatagen så spelade det ingen roll, om de så hängde en upp och ner, man vägrade att tala om hemligheterna, riterna, vart skatten fanns och ljög som en borstbindare gjorde man också för att villa bort de som inte ingick i pakten!
De här herrordnarna som finns en hel uppsjö av, för att inte tala om korsriddarorden på Malta etc. de har en grund som mycket påminner om upplägget i barnlekarnas. Men det är långt ifrån en barnlek, det inser man när man förstår vilken maktfaktor de faktiskt innebär. Motsvarigheten det saknas faktiskt hos fruntimmer. Kanske det ändå ligger något i att de inte kan hålla tyst? T.o.m. de här s.k. häxorna, "Wicca", som har sina hockus-pockus-sammankomster, kan inte ens hålla tand för tunga om vad de håller på med!
Ja, nu är det inte så att jag är så dåligt påläst, att jag inte känner till den historiska biten bakom olika sammanslutningar. Jag har faktiskt studerat dem rätt nogsamt. Men det hela är egentligen rätt frapperande, att just herrar ägnar sig åt dylika påfund och fortfarande har det som en maktfaktor i samhället. Det har aldrig varit fråga om att det är herrar av arbetarklass, som ägnat sig åt dylika saker, utan just herrar med lite mer "luft" i tillvaron.
Egentligen är det lite skrämmande, eftersom de också innehar en form av pakt, som återspeglar sig ute i det verkliga livet också. Den som inte ingår i denna pakt, står onekligen utanför! Den som står innanför har många fördelar att ta del av. Det är en "fribiljett" till det mesta här i tillvaron.
Kanske är det så att karlar i största allmänhet har en begåvning, att ha hemliga pakter och att "leka mer" på allvar. Ett konstaterande som jag faktiskt gjort i mitt yrkesverksamma liv. De existerar inte inom kvinnornas yrkesliv på samma sätt. Därför att rätt vad det är kan det vikas ett pappersflyg och skickas iväg rakt över lokalen, medan i nästa stund är de allvarliga herrar med slipsknuten ett par varv runt halsen och kommunikation med BB dvs. "Bäste Broder". Men det där ordet "Bäste" det skall man inte blanda ihop med BB, därför att just "Bäste" det är ett favorituttryck bland män, när de vill påvisa inpinkat revir gentemot den de skriver till.
Fruntimmer däremot överlag de skall vara så in i nordens "effektiva". Inte sällan gör de flera saker samtidigt. Inte ens medan den där kaffeslurken intas, kan fruntimmer ägna sig åt just bara det, utan att också göra något annat samtidigt, om inget annat så mentalt.
Är det därför kvinnor i allt större utsträckning råkar ut för utbrändhet? Inte är jämlika i lönekuvertet? Inte har dessa hemliga och lönsamma pakter, därför att: "Fruntimmer de kan ju inte hålla tyst!"
Det var det omdömet den ene herren gav till den andre, där de satt och dryftade livets avigsidor. Medan deras bestick halkade runt bland, potatis, sås och små klena köttbitar. Grönsakerna på deras tallrikar hade däremot vänligt men bestämt förflyttats till ena sidan av tallriken, där ingen aktivitet överhuvudtaget ägde rum.
De där båda två hade i grund och botten hakat upp sig på en tredje och icke närvarande herre, eftersom de flera gånger vid det här laget hade hunnit uttala högt och tydligt: "Han har ett sånt jävla flyt hos fruntimren. Vete gudarna hur han bär sig åt". Sedan satt de och gjorde jämförelsen med deras egna torftiga världar med den frånvarandes. När jag lyssnat ett tag på dem insåg jag, varför deras egna liv var så torftiga. De var lika högintressanta, som att sitta och stirra på en nymålad vägg medan färgen torkade.
Men för att rättfärdiga avsaknaden av den kvinnliga fägringen i deras liv, kom de slutligen båda två fram till vad den ene nyss hade kommit fram till: "Fruntimmer de kan ju inte hålla tyst!" De lät som ett eko som hade fortplantat sig över bordet där de satt.
Till en början satt jag där med ett åskmoln ovanför mitt huvud och tänkte på deras omdöme och kom fram till slutsatsen: "Det kan inte enfaldiga herrar heller och inte kan de heller förstå, att fruntimmer inte är varelser, som är lobotomerade, vilket man bör vara för att stå ut med ett dylikt herrsällskap"!
Men så kom jag att tänka på en resa jag haft för inte så länge sedan, där jag suttit bredvid en äldre destinerad herre, som visade sig vara på väg till ett möte i just Frimurarlogen. En herre i det översta toppfältet inom yrkeslivet, naturligtvis. Anledningen till att vi halkade in på ämnet berodde enbart på, att vi hamnade in i diskussioner om intressanta kvarter i Paris. Därifrån var steget inte långt till Nicolas Flamel och hemliga ordnar i största allmänhet och därmed var isen bruten, eftersom det skulle visa sig att jag var mer påläst än han var, trots hans logetillhörighet.
Jag hade efteråt hunnit fundera en hel del över vårt samtal och kommit fram till, att jag svårligen kan tänka mig något fånigare än fullvuxna karlar, som ägnar sig åt hemliga ceremonier. I Frimurarlogens ritualer sätts lojaliteten med frimurarlogen mot individens rättsmedvetande: "Är du beredd att ljuga i lydnad för frimurarordens befallningar?" Det är en av de frågor som ställs redan i invigningsgraden. I fundamentalstadgan beskrivs de ritualer som tillämpas när en kandidat blir antagen till den första graden. Med en bindel för ögonen, en mörk kappa kring halsen och en svärdspets mot sitt bröst förs kandidaten in i logerummet.
Sedan fortsätter det i samma anda. Det är liksom lite "röda och vita rosen" över det hela, som man lekte som barn! Blev man tillfångatagen så spelade det ingen roll, om de så hängde en upp och ner, man vägrade att tala om hemligheterna, riterna, vart skatten fanns och ljög som en borstbindare gjorde man också för att villa bort de som inte ingick i pakten!
De här herrordnarna som finns en hel uppsjö av, för att inte tala om korsriddarorden på Malta etc. de har en grund som mycket påminner om upplägget i barnlekarnas. Men det är långt ifrån en barnlek, det inser man när man förstår vilken maktfaktor de faktiskt innebär. Motsvarigheten det saknas faktiskt hos fruntimmer. Kanske det ändå ligger något i att de inte kan hålla tyst? T.o.m. de här s.k. häxorna, "Wicca", som har sina hockus-pockus-sammankomster, kan inte ens hålla tand för tunga om vad de håller på med!
Ja, nu är det inte så att jag är så dåligt påläst, att jag inte känner till den historiska biten bakom olika sammanslutningar. Jag har faktiskt studerat dem rätt nogsamt. Men det hela är egentligen rätt frapperande, att just herrar ägnar sig åt dylika påfund och fortfarande har det som en maktfaktor i samhället. Det har aldrig varit fråga om att det är herrar av arbetarklass, som ägnat sig åt dylika saker, utan just herrar med lite mer "luft" i tillvaron.
Egentligen är det lite skrämmande, eftersom de också innehar en form av pakt, som återspeglar sig ute i det verkliga livet också. Den som inte ingår i denna pakt, står onekligen utanför! Den som står innanför har många fördelar att ta del av. Det är en "fribiljett" till det mesta här i tillvaron.
Kanske är det så att karlar i största allmänhet har en begåvning, att ha hemliga pakter och att "leka mer" på allvar. Ett konstaterande som jag faktiskt gjort i mitt yrkesverksamma liv. De existerar inte inom kvinnornas yrkesliv på samma sätt. Därför att rätt vad det är kan det vikas ett pappersflyg och skickas iväg rakt över lokalen, medan i nästa stund är de allvarliga herrar med slipsknuten ett par varv runt halsen och kommunikation med BB dvs. "Bäste Broder". Men det där ordet "Bäste" det skall man inte blanda ihop med BB, därför att just "Bäste" det är ett favorituttryck bland män, när de vill påvisa inpinkat revir gentemot den de skriver till.
Fruntimmer däremot överlag de skall vara så in i nordens "effektiva". Inte sällan gör de flera saker samtidigt. Inte ens medan den där kaffeslurken intas, kan fruntimmer ägna sig åt just bara det, utan att också göra något annat samtidigt, om inget annat så mentalt.
Är det därför kvinnor i allt större utsträckning råkar ut för utbrändhet? Inte är jämlika i lönekuvertet? Inte har dessa hemliga och lönsamma pakter, därför att: "Fruntimmer de kan ju inte hålla tyst!"
Det finns 6 kommentarer.
SvaraRaderaJo, men jag kan ana en slags anklagan i din artikel. Som att ni kvinnor inte har samma chans eftersom de klubbar som finns är männens spelplan.
Men det är vär bara att dra igång. Ingen har väl förbjudit någon att dra igång en klubb med stadgar, riter och annat.
Anmäl >R (2009-06-27 10:42:22)
R.
Visst är det väl kul att folk har sin fria vilja. Lekt "mysterielekar" har jag gjort tillräckligt när jag var liten/ung. Leklusten har jag fortfarande i behåll, men "riter" hoppar jag nog faktiskt över, liksom svartmagi. Det räcker för min del att röra om i grytorna på spisen och här på NSD!!! ;-)
Det som jag kan känna är lite avigt är att det inte är ett samhälle på lika villkor. Det har blivit en första och andra sortering, som iaf i mitt tycke inte känns ok.
Anmäl >Gun (2009-06-24 23:24:53)
Nåja, nåja. ta det lite lugnt här nu, va. Det är väl inget fel på gubbklubbar som har lite hokus-pokus och hemlighetmakeri för sig. Jag har iofs svårt att tänka mig själv som medlem i denna typ av klubbar, men jag respekterar människors val.
SvaraRaderaVarför, kan man fråga sig, finns det inga käringklubbar som kommer upp i denna nivå? Om man nu kan plocka poänger med ett klubbmedlemskap; varför inte ni?
Missat tåget eller kommit på för sent?
JAg tycker absolut inte att det är fel. Synd bara att ni inte kommit på samma sak..
Anmäl >R (2009-06-24 16:17:15)
Agda.
Ja, det finns kvinno"pakter" också, men det är inte något hemlighetsmakeri bakom det hela. Jag har iaf inte lyckats nosa upp någon sådan. Där kvinnor var med var inte alls samma sak. Jag har skrivit uppsats i ämnet och talade då också med en del "avhoppare" från dessa "herrpakter". Men jag såg också då till det rent historiska perspektivet, som inte sällan har en "religiös" grund.
Den du nämnt är ungefär som Zonta. Det finns lite olika "ändamål".
En "mindre seriös" är de som är anslutna till huvudorganisationen "The Red Hat Society", de finns bl.a. en sån här i Göteborg.
Det finns lite att välja på när det gäller kvinno"konstellationer" oxå.
Anmäl >Gun (2009-06-23 13:37:15)
Du, det finns liknande kvinnopakter också. Jag känner till en som kallar sig för Rudbeckior - vad har de för sig som inte andra kvinnor kan få ta del av kan man ju fundera över ...? Och vilka blir inbjudna ? Vad skall man vara , hur och vem skall man vara ? Mycket osäkert. Sekterism är alltid fel - även om det många gånger är mer oskyldigt än vad vi som står utanför inbillar oss - men eftersom man träffas i "lönndom" så blir man ju misstänkliggjord - det är ganska naturligt.
Anmäl >Agda (2009-06-23 13:00:54)
Ja, faulty towers, något mer "saxat" har jag sällan eller aldrig tidigare läst. Lite ny miljö m.m, men annars, ja "saxat". Du har så rätt faulty towers.
Vill inte ens kommentera det vidare.
Trevlig sommar.
Anmäl >Staffan (2009-06-23 01:28:32)