lördag 6 juni 2009

"Det är på barnen man ser att tiden går",

- den 6 juni 2009, kl 10:47


brukar man säga.

Men sanning att säga tycker jag, att det märks lika mycket på folk och allt annat i största allmänhet. Fastän på ett annat sätt.

Man börjar ana sig till att den där evigt oföränderliga hårfärgen, inte är något annat än "naturlig" hårfärg på tub. För att inte tala om den där farbrorn, som nu kikar rätt emot en. Det är en och samma person, som den där unge, snygge ynglingen, som man kastade sina lystna blickar på och svepte bort i sina tankar i ett rosafärgat drömmoln, fyllt av "Pussipuss och Gulligull"!

Då kan man i djupet av sig själv höra sucken, när man tänker: "säg den lycka, som varar för evigt"?

Det är faktiskt ingenting, som varar för evigt!

Det är alldeles sant och inte något illvilligt kapitel ur Axel Sandemoses "En flyktning korsar sitt spår", dvs. där "Jantelagen" återfinns.

Jag skall säga att återseendet av ett helt gäng "potatisbakelser" genom glasrutan, fick mig att göra en tvärnit och riktigt sprätta till av lycka. De bakelserna hade de alltid på NK i Malmberget! Ca 40 år har förflutit sedan dess och jag har inte ägnat en tanke åt dem, eller ens kommit ihåg dem under alla dessa år.

Inte för att jag är något "bakelsemonster", men helt plötsligt kunde jag minnas raddan av bakelser från NK konditori i Malmberget. Den där lilla bakelsen, med grön marsipankant och den utspritsade grädden med den röda lilla klicken upptill. Prinsessbakelse, vill jag minnas att den hette.

Den rödhåriga, snabbfotade, som serverade hette Anita. Det var hon som elegant kom svischande på sina högklackade skor, mellan bordsraderna med brickan i en vacker grace. Hon riktigt böljande fram i snabb fart och lika elegant, som en isprinsessa bland bordsraderna. Det var bordsservering på den tiden. Riktigt trevligt faktiskt att minnas det! Man fick välja från brickan vad man skulle ha till vald dryck. Jag minns NK:s ägg och räkmackor, med lättflytande majonäs, som ibland blev min lunch. Men vanligtvis blev det bara mjölk och knäckemackor med smör, som intogs på Saga, fd. biografen, där Läroverkets "barnbespisningen" låg. Min matlust var minimal, så även klädstorleken.

NK var däremot angenäma minnen. För att inte tala om minnet vid nästa bakelse, "gräddstrut", min favorit som liten. Den smakade allra bäst hos tant Nanna i Pärnis bageri. Den bakelsen har jag många gånger i mitt liv, trott att jag återfunnit. Köpt och bara missmodig känt, att de inte alls smakar likadant!

Men fullt lika angenämt är inte minnet av de där höga marängbakelserna, med massor av smörkräm både i och på och flagad mandel och ett syltat bär, som mitt minne t.o.m. lyckas förtränga vad de egentligen heter. Moccabakelse, kanske? Därför att efter att ha tryckt i mig en hel sådan efter maten när jag var liten, stod jag i korsningen vid Konsum 6:an/Gällivarevägen och "åtbördade hela härligheten till naturens kretslopp" och "fingers cross" på att jag A L D R I G mer i hela mitt liv, skulle inta en dylik historia! Med farbror Edgar vid sidan om, som medlidsamt sa: "jag förstod att det skulle bli så här".

"Fingers cross" och självklart har jag allt försökt vid ett par tillfällen, efter den minst sagt prekära historien. Men hälften av moccabakelsen har brukat stå kvar på fatet. Ja, nu står de inte kvar på fatet precis. Därför att vid första skedtaget gör att hela härligheten faller isär och ser ut, som om den upplevt ett större nidingsdåd. Men den är så vansinnigt söt, att t.o.m. mina spikraka lockar blir krulliga vid blotta tanken!

Men "potatisbakelser" hade jag väl tyckt mycket om, eller? Jag kunde t.o.m. minnas en rolig händelse till just "potatisbakelse". Där "Ploppen" (Ulf Rapp) suttit med lillfingret spretande rakt ut och visat hur man på fint manér dricker kaffe ur en kaffekopp. Det var under en av alla dessa otaliga håltimmar, som man hade på Läroverket. Conny (Jonasson) satt tillbakalutad i stolen och småflinade roat åt "Ploppens" förevisning, hur man häller upp från kaffekanna. Exakt hur det hela går till med rörandet och skeden osv. vid ett fint kaffedrickande, där slutligen lillfingret spretar ut och man försiktigt sörplar tämligen obemärkt av kaffet. Men hela den långa och förfinade förevisningen, slutade i att jag slutligen tog tag i "Ploppens" utspretande lillfinger, ruskade om så att kaffe skvimpade ur koppen och det hela inte alls var så mycket till fint manér längre.

Sekunderna efteråt fick vi dock annat att tänka på. Därför att då kom "Bempa" vässandes vid Malmen. Den stackars "Folkamotorn" riktigt vrålade, när hela bilen med en hårsmån tillgodo till stenmur och parkerade bilar, stannades på Torget, genom att han drog åt handbromsen och snurrade runt flera varv. Medan all aktivitet avstannade helt, inne på NK och alla såg nyfiket ut på Torget och undrade högt hur det skulle sluta "denna gång".

Det där vansinnesnumret höll han på med, ända tills den dagen han helt enkelt välte med hela "Folkan". Pappa bilägaren blev ursinnig och "dödsryttaren" fick skamset och till allas förtjusning, applåder och busvisslingar, vackert använda apostlahästarna. Tills ilskan gått över hos pappa bilägaren och plåtskadorna var åtgärdade. Men efter vurpan upphörde vansinnesnumret på Torget med "Folkan".

Ja, ni förstår väl redan hur "återseendet" och resultatet av intagandet av "potatisbakelse" blev. Det var lika illa som att träffa en ungdomskärlek, som man inte sett sedan dess och tro att samma sak åter skulle inträffa bland hormonerna.

Somt här i livet är ämnat åt, att bara behållas i minnet!

De gör sig bäst där. Trots allt.

1 kommentar:

  1. Det finns 3 kommentarer.

    I min mailbox fick jag veta, att den gröna kant bakelsen kallades för "änka" och jag kan nog känna rent spontant, att det var det gångbara namnet på skapelsen.
    Anmäl >Gun (2009-06-09 11:11:33)

    Mja, säg inte det. När jag halkade förbi och köpte en ägg & kaviarmacka på morgonen på väg till jobbet, tyckte jag att det var rätt "bra utsikt" en del dagar, eller var det kanske "insikt"? :-s

    Men tar man Gällivare så var nog allt City och Centrum, som gällde den tiden. Sedan fanns sådana dagssländor som t.ex. "Jack Robys pissbar", dvs spelhallen i hörnet Storgatan/Malmbergsvägen, nedanför Åhlins Guldsmedsaffär, som genom tiden hunnit vara en hel del olika skumma saker.
    Anmäl >Gun (2009-06-06 18:45:45)

    Där på NK har man tillbringat många timmar, det är vi nog många att hålla med om.
    Just caféhängandet var ju en stor del av tillvaron, sitter folk ensamma vid sin dator idag kanske??
    Café Malmen i Gve var också ett bra ställe men utsikten var sämre där :-P
    Anmäl >Majsan (2009-06-06 13:44:13)

    SvaraRadera