Google+ Followers

söndag 18 december 2011

Det är någon form av jul på gång.

Jag vet bara egentligen inte vilken:

En med ösregn och blåst, som gör att tillvaron blir ett hårcrescendo, så fort jag sticker näsan utan för skyddande dörrar och som får mig att undvika vissa gator, där bilen riskerar att förvandlas till en u-båt.

Eller en med vitt pudrat snö, som vi vaknade upp till imorse. Där de bautastora röda kulorna med vita prickar, som hängts upp i äppelträdet och fått en aningens julstämning över sig. Ungefär som förr i tiden, när jag bodde i Malmberget och jag tejpade köksfönstret till en fuskspröjs: sprayade på julsnö kring tejpkanterna. Drog bort maskeringstapen och voilá hade rejäl julstämning i ett nafs, med julgardiner, stora pepparkaksfigurer upphängda i röda snören, där julstjärnan blev pricken över ”I:et”. Lite Carl & Karin Larssons hem över det hela.

Eller en som bara känns som en flyktig tanke, som inte går att fånga i handen.

Igår satt jag och ”hushänget” på var sin sida av skrivbordet, bänkade framför varsin PC och skrev julklappsrim. Det är så praktiskt att kunna klippa och klistra med datorn, inga långa papper där ändringarna tillslut blivit så många att det blev svårt att hitta ut eller in på det slutliga rimmet.

När jag brast ut i gapskratt över slutresultatet, eller mitt i skapandeprocesssen, undrade ”hushänget” vad jag skrattade åt.

- Det kan jag inte svara på, det är din julklapp, svarade jag och skrattet övergick till ett hemlighetsfullt leende.

Detsamma hände mig. Nejdå, det kunde jag inte få veta. Rimmet var till min julklapp, det kunde han väl inte sitta och läsa upp för mig nu!

De julklappar vi rimmade ihop till, var precis som vanligt. Bästa rim är det som får stå på julklappen, ibland så får de olika rimmen ”gifta ihop sig”, man tar det bästa delarna ur var och ens rim.

Slutprodukten blir: antingen tummen upp, eller tummen ner. På något sätt blev det bra, att vi redan igårkväll blev tvungna att få rimmen undanstökade, eftersom det händer något varje dag ända fram till engelskans ”Boxing Day.”

Jag skulle för mitt liv inte vilja uppleva en julafton, utan julklappar med rim.  Varje rim läses upp, julklappsmottagaren får gissa. Julklappen öppnas, utan att rimmet har blivit bekräftat. Andra som inte vet vad som är i julklappen brukar lägga till sina stalltips och det blir ibland hur tokigt och roligt som helst. För att inte tala om alla "snillrika" rim och de där andra onämnbara "de dåliga rimmen". Alla är närvarande i vad som finns i julklappen, det tittas och vänds och diskuteras. Tid tar det, men det är väl det som julaftonen är till: samvaron.

Vi är praktiskt lagda vid inköp av julklappar, utom när det gäller småbarnen, där det blir en förening av behov och lite ”grädde på tillvaron”.

Jag satt och lyssnade till ”Så mycket bättre”, på TV:ns 4, med ett öra. Det är ett program som jag uppskattat. Eva Dahlgrens ”Ung och stolt” med henne och Mikael Wiehe.





Jag är ung och stolt, där på insidan. Aldrig någonsin har det blivit något annorlunda i mitt liv, fastän år efter år lagts till och mitt pass och körkort krassa persondata säger något helt annat. Eva Dahlgrens lyrik har jag burit med mig sedan 70-talet i både medvind och motgång. En del hyllar Nobelpristagare i litteratur, andra kan lika gärna bli fångad av dem, som aldrig någonsin kommer att hålla något litteratur Nobelpris i sin hand.

Ibland kan jag känna att det i alla fall är tur, att det inte finns förbipasserande Stimkontrollanter, när jag hemfaller i mina orala musikaliska ovationer. Jag hade varit urpank om det hade funnits Stimkontrollanter! Alltid något också glädjas åt.

Det får mig att fundera. Hur är det nu. Har ni beställt blanketter hos Stim? Det blir väl till att skråla en hel del julsånger i vart fall under julhelgen.

Kom ihåg att ”Julen är vit!”

Julen hör barnen och familjen till, även där inget av dem existerar. Jodå, jag vet vad det vill säga att vara ensam under helger, även en stor del av julafton. Men med mig är det så, att livet är fyllt ändå. En ensam båt på öppet hav, som kan njuta av ensamheten, där vetskapen att det går att förtöja i land när man vill det.





Adolphson & Falk ”Mer Jul”, den finns där i mitt julmedvetande blandat med frid på jorden och alla de där vanliga vackra julsångerna. Vårt eget kulturarv, som snart är det enda som ännu inte har utplånats, eller hotats försvinna.




1 kommentar:

  1. Mer jul, den är bra. Eva Dahlgren också.

    Själv hade jag önskat att jag hade kunnat skriva rim det låter roligt.

    Är redan less på alla julmiddagar, de börjar tidigare för varje år.

    SvaraRadera