Bloggar, oviljor och ett och annant

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

den 27 mars 2009, kl 10:23

"blåbär".

Ibland läser jag bloggar på övriga sidor än Gällivaresidan. Det är de dagar när jag först vägrar i sten, att gå in på Internetbanken och föra in någon ny räkning som kommit. Räkningarna har inte längre en speciell dag när de singlar ner, som det var förut, utan nu är det fritt fall över hela månaden.

"Hushänget" kallar mig för finansministern. Dvs. det är till mig alla kvitton skickas över till, hela jag ser ut som en vandrande kvittoförvaring! Är vi utomlands benämner han mig med ett inställsamt leende som "Finans Ministero", till mannen han betalar till, eller när han helt enkelt inte vill köpa det som erbjuds honom. Alltså en undanmanöver för att slippa tala om, att det där vill han inte köpa. Men det skrattas hjärtligt och så får man höra, att så har försäljaren/kassören/kyparen också det hemma, det är frun som är finansministern/Finans Ministero. Inte alltför sällan får man veta de mest hemliga om deras fruar och hur och vem som sköter vad i familjen. Det brukar ända ut i att männen sköter "utrikespolitiken" och frun resten dvs. det där med barn, matlagning, städning, inköp, tvätt, svärmödrar etc. förutom finanserna då.

Men så där säger "hushänget" aldrig när det är en kvinnlig servitör, försäljare eller kassörska. En riktig ögontjänare det är vad han är. När man upplyser honom om att han är det, flinar han bara tillbaka och säger "tror du jag är dum, eller?" Så himlar han med ögonen.

Män de har verkligen vattentäta pakter sins emellan. Snuskiga kartellbildningar om man frågar mig! Eller har ni hört fruntimmer någon gång fälla några sådana yttranden till varandra? Ibland önskar jag att jag vore en sån där lyxsak, som vräker sig i flotta affärer och har någon pickolo i släptåg, som bär kassarna medan mannen står borta vid kassadisken (i bästa fall). Annars låter det bara "sätt upp det på mig", eller ibland inte ens det, det är bara en nick!

Har ni någonsin tjavat in på Koopra i Malmberget och bara nickat till kassörskan och fått passera med kassarna?

Men jag har funderat på om det trots allt inte finns en liten jude, eller skotte, eller smålänning inom mig. Det är ju dessa människor, som påstås vara snåla som själva den. Därför att jag känner en intuitiv motvilja att betala överpriser, dvs. till flertalet räkningsutställare. Det är så himla snopet, först får jag min lilla månadspeng och helt plötsligt finns där nästan ingenting kvar, hur jäkla rättvist känns det? Jag kan inte göra, som de där bonusnissarna, ligga och rulla mig i kassavalvet, eller använda sedlar som flugsmällor. Här gäller det att stretcha på slantarna.

Det här med att jag surfar runt på bloggar först, innan jag går in på Internetbanken, det är faktiskt ett fenomen, som jag häromdagen själv blev medveten om att jag gjorde! Det hela påminner lite grann om "hushänget", som smyger in handen i marängpåsen, utan att egentligen vara medveten om det och helt plötsligt är marängerna slut!

Då är det rättarting i huset skall jag säga. Samma visa om och om igen. Tillslut ändar det ut i om någon tillfällig besökare listat ut vart han haft sina maränger och käkat upp dem?  

NEJ! De skulle inte ens drömma om att söka på det stället och vi andra vi kräks åt blotta tanken på maränger! Det brukar "hushänget" också göra när han kört i sig en hel påse maränger och mängder med mjölk ovan på det!

- Fasen vad dåligt jag mår! säger han och ser ut som han varit med om en sjögång som varat i 14 år.

- Men det är ju rätt märkligt, säger jag, undra hur det kommer sig, efter en stor påse maränger toppat med en liter Arla härtappat?

Ibland när jag Internetbankvägrat in i det längsta, hinner jag även läsa bloggarna på NK, inte bara på NSD. Ju större ockerbelopp desto fler ursäkter för att logga in på Internetbanken verkar det som. Bengt Pohjanen, han skriver i NK på det där kolijoxspråket, meänkieli, som jag begriper ungefär ingenting om. Inte ens om det är något dialektform av finska. Så dåligt påläst är jag.

Men redan när jag jobbade på tingsrätten brukade jag "läsa" finska handlingar som inkommit, till Ingrids "förtjusning", det var alltid hon som fick översätta dem. Hon skakade bara på huvudet och det gjorde hon nog rätt i, eftersom hon både förstår och kan uttala det där kolijoxspråket finska till skillnad ifrån mig, som får gissa mig fram. På något förunderligt sätt kan jag ändå förstå vissa sammanhang i det hela. Ja, jag vet det är en skam, att jag inte lärt mig finska hjälpligt.

Just nu har Bengt Pohjanen haft lite hänvisningar till det finländska nationaleposet Kalevala, gissar jag i alla fall att det handlar om. Kalevala, en "historia" som är något svårläst för den ovane, men som faktiskt är en rätt mustig och rätt så klurigt, kul sak. Det är inte svårt att föreställa sig t.ex. den där Väinömöinen, som har en massa hyss för sig. Det händer också de mest märkliga saker, ungefär som i Bibeln med Maria bebådelse. Men här är det ingen ärkeängel Gabriel, som berättar om bebådelsen, utan här är fråga om att damen ifråga blivit havande, efter att ha blivit påhoppat av ett blåbär!

Hur sannolikt är det att bli havande genom att ha blivit påhoppat av ett blåbär?

Rent procentuellt?

Eller jo, det är det nog... Vid närmare eftertanke.

Det är nog t.o.m. rätt vanligt, att ha blivit havande, efter att ha blivit påhoppat av ett "blåbär".

Någon som känner sig manad att räcka upp en hand?

Eller sitter det rent av något "blåbär" där ute i etern och läser det här?