Är det inte märkligt att karlar oftast är bra på att meka med bilar och andra tekniska ting. Konfronterad med en symaskin, där går gränsen.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 10 september 2011, kl 12:20

Jag och "hushänget" hade för vilken gång i ordningen detta samtal imorse.

Anledning och upprinnelse?

Uppkommet behov av: hitta de perfekta västarna, skjortorna, kavajerna, eller pyjamasarna att släntra runt i på hemmaplan. "Hushänget" hittar inte i herrklädesaffärerna just det han egentligen vill ha. Inte ens de skjortor han låtit sy upp, känns som om han egentligen är nöjd med. En del är bra sydda, medan andra har minst sagt udda konstruktion och passform, kan jag tycka.

Byxor däremot, det är en simpel sak. Han har ett favoritmärke, som sitter som gjutet, enligt hans utsaga.

"Ibland får man glädjas åt de lilla" tänker jag och suckar inombords vid blotta tanken på herrklädesaffärer, skjortaffärer, skoaffärer etc. Men tålamod är en dygd har jag hört talas om. Den varan har jag förstått, att jag trots allt har gott om.

Kort sagt han ger mig en Déjà vu upplevelse över min yngste son, när han var i dagisåldern. Det gick minsann inte att trä på honom något, som han själv inte valt och accepterat.

"Hushänget" har alltid varit lite speciellt petig med sina klädval. Det duger liksom inte med vad som helst ur herrbutikernas sortiment, utom när han är hemma och fixar i trädgården, förstås. Då kan det mest oväntade dyka upp av "egendesign", som får munnen att breda ut sig i ett stort och hjärtligt leende. Det kan ibland kännas frestande, att smyga fram kameran, att ha "for rainy days". För att inte tala om hans tidigare favoritgolftröja. Den var bara vedervärdig.

- Snyggt, sa jag, har du tagit på dig ryamattan igen? Skall du vinna genom att distrahera dina motspelare med din tröja?

Det var en diffusmörkblå historia, med stora flätmönster på. Tack och lov så fick den sälla sig med "fula-golftröjs-guden" och snart kan vi se fram emot 10 års jubileum för den lyckliga tilldragelsen.

För en herrans massa år sedan slängde jag ur mig något ödesdigert till "hushänget". Jag sa i ett visst läge, när benen stenvärkte och ryggen kändes som om den fått en släng av Pomperipossasyndromet, efter allt väntande i herrklädesbutiken:

- Jag förstår inte varför du inte syr dina egna kläder. Då får du precis det tygval, den passform och inte minst den modell som du vill ha.

Trots att hans mamma haft både tyg/sybehörsaffär och sytt kläder på beställning, stannade han upp, stirrade på mig och sa:

- Kan man det?

Samtalet om konsten att sy, den har blivit ack så långvarig. Om och om igen har jag förklarat att hela den processen faktiskt bara handlar om teknik i alla dess former. Vilket borde vara en simpel sak för varje karl, som oftast har en begåvning för tekniska prylar och lösningar, men även matematik. Mönsterkonstruktion handlar verkligen om matematik och tekniska lösningar. Finns det då en grundmodell som man gillar i passform, går det att använda och ändra om i det oändliga.

Det fick i alla fall till följd att min symaskin, som Göran "Gurkan" Åström sålde till mig i Malmberget, första hälften av 80-talet, helt plötsligt började betraktas med helt nya ögon. Symaskinsboken har titt och tätt dammats av. För att inte tala om mina syböcker där precis varje detalj finns beskriven hur man konstruerar och syr varje moment. Mao teknik från början till slut!

Han har också inköpt tyg på "Skroten" i Marks, till en väst och pyjamas. Bra att börja med, förklarade jag, som samtidigt köpte tyg till mig och dottern.

Ja, nu skall jag väl i sanningens namn poängtera, att detta är en process som pågått under åtskilliga år i vårt hem. Frågar man mig, skulle jag nog tippa på en eon, eller två.

Momenten kommer till en viss gräns. Han lägger i inläggsskivorna i matbordet så att det blir extra långt för tygklipp och mönster. Släpar fram tygerna. Drar fram symaskinsboken och symaskinen. Syböckerna lägger jag fram. Allt det här brukar vara en annorlunda vardagsrumsdesign under varierande längd. Där ett obligatoriskt hastigt bläddrande sker i alla dessa böcker. Medan de högljudda suckarna nästan fortplantar sig i pianot. Men sedan läggs allt åter bara i malpåsen. Jag förhåller mig stoisk lugn över reprisens repris, repris... repris.... re... Zzzzz...

Att det här verkligen är en mental teknikstopp i herrars huvuden, blev häromdagen åter vidimerat.

Äldste sonen beklagade sig via telefonen, att de nya byxor han behövde fålla upp hade inneburit ett tålamodsprövande arbete. Övertråden hade gått sönder på symaskinen en si så där 8-9 gånger på vardera byxben.

- Men har du inte kollat trådspänningen, undrade jag.

- Vadå, trådspänning, undrade han... konstruktören av specialbyggen i både laser och gudarna vet allt, som mitt arma huvud inte hänger med, eller tillnärmelsevis förstår sig på. Dvs. specialteknik i mätbilar, som de konstruerar och säljer ut i vida världen och till alla möjliga regeringar...