- den 10 december 2008, kl 10:07
Idag är det Nobeldagen, dvs. Alfred Nobels dödsdag. De fem nobelprisen som Alfred Nobel i sitt testamente beslutade om skulle delas ut i fysik, kemi, fysiologi eller medicin, litteratur respektive fredsarbete. Allt skulle förvaltas i en stiftelse.
Jag sitter f.n. och skriver om just en stiftelse, dock en helt annan stiftelse, men i vissa bitar stora likheter. Stiftelse som form är det mest ogenomträngliga som finns inom svensk lagstiftning. Det är upp till stiftelsen själv att köra runt pengarna eller sköta verksamheten som de vill och långt ifrån allt vad insyn heter. Inte alltför sällan långt ifrån vad testatorn hade i åtanke. Den förvaltning som skall granska stiftelser är tämligen bakbundna i sina göranden, ingripanden eller kontroll.
Nobelstiftelsen är inget undantag. Eftersom jag gjort en rejäl research bland just stiftelser, har jag även haft anledning att kolla den gamle Alfreds testamente och de olika turerna som var vid upprättandet av stadgar osv.
Det är rätt besynnerligt, med tanke på Nobelstiftelsens "omfattande förmögenhet", att de är så fullständigt inriktade på stiftelsens förmögenhet, att de totalt glömt bort testatorn, dvs. Alfred Nobel själv!
De vårdar helt enkelt inte hans minne, utan de förblir lika hänsynslösa och utnyttjande som Alfred Nobels älskarinna Sofie Hess var. En historia som Nobelstiftelsen vad jag förstått försökt att tysta ner, men den gode filmaren Vilgot Sjöman valde, att dra fram i ljuset och har skrivit två alldeles utmärkta böcker "Vem älskar Alfred Nobel"? och "Mitt hjärtebarn - De länge hemlighållna breven mellan Alfred Nobel och hans älskarinna Sofie Hess, med biografisk studie av Vilgot Sjöman".
Än mer häpen blev jag i somras, över Nobelstiftelsens ageranden gentemot testatorn, när jag träffade på en bekant, som lyckats samla på sig det mesta av Alfred Nobels originaltillhörigheter bl.a. den kaross som tillverkats i Ryssland och mycket, mycket annat. Dvs. HELT UNIKA SAKER och som sannerligen Nobelstiftelsen skyndsamt borde se till att överta ägandet till och vårda, till minne av Alfred Nobel.
Den delen sköter Nobelstiftelsen mao mycket amatörmässigt, dvs. inte alls!
Nobelstiftelsen är till min stora häpnad fullständigt ointresserade av artefakterna och berättelsen, som ägaren till Alfred Nobels tillhörigheter helt förkrossat berättade för mig, fick min mun att inte stängas på ett bra tag. Men jag tänkte efteråt:
"nu är du väl bra infantil Gun, du vet väl hur det går till i revirpinkarnas förlovade land där maktberusningen överträffar allt vad sunt förnuft heter, så varför är du ens förvånad"!
Visserligen gjord Alfred Nobel processen kort när det gäller sig själv och det var en man, som livet inte hade skonat på något sätt. Han skrev i slutet på sitt testamente, citat:
Slutligen anordnar jag som varande min uttryckliga önskan och vilja att efter min död pulsådrorna uppskäras och att sedan detta skett och tydliga dödstecken af kompetenta läkare intygats, liket förbrännes i så kallad cremationsugn.
Paris den 27 november 1895
ALFRED BERNHARD NOBEL
-----------
Den mycket klurige Alfred Nobel skrev till sin älskarinna Sofie:
"Men i det stora hela hör Du ej till de olyckligaste fastän Du har ställt till allt Du bara kunde för att bli det."
Jag skulle vilja påstå att de orden, de skulle den gamle Alfred lika gärna ha kunnat rikta till Nobelstiftelsen.
Jag, personligen, hoppas att Nobelstiftelsen får maten i vrångstrupen där de sitter och gottar i sig ikväll på Alfred Nobels bekostnad i Blå Hallen!
Jag sitter f.n. och skriver om just en stiftelse, dock en helt annan stiftelse, men i vissa bitar stora likheter. Stiftelse som form är det mest ogenomträngliga som finns inom svensk lagstiftning. Det är upp till stiftelsen själv att köra runt pengarna eller sköta verksamheten som de vill och långt ifrån allt vad insyn heter. Inte alltför sällan långt ifrån vad testatorn hade i åtanke. Den förvaltning som skall granska stiftelser är tämligen bakbundna i sina göranden, ingripanden eller kontroll.
Nobelstiftelsen är inget undantag. Eftersom jag gjort en rejäl research bland just stiftelser, har jag även haft anledning att kolla den gamle Alfreds testamente och de olika turerna som var vid upprättandet av stadgar osv.
Det är rätt besynnerligt, med tanke på Nobelstiftelsens "omfattande förmögenhet", att de är så fullständigt inriktade på stiftelsens förmögenhet, att de totalt glömt bort testatorn, dvs. Alfred Nobel själv!
De vårdar helt enkelt inte hans minne, utan de förblir lika hänsynslösa och utnyttjande som Alfred Nobels älskarinna Sofie Hess var. En historia som Nobelstiftelsen vad jag förstått försökt att tysta ner, men den gode filmaren Vilgot Sjöman valde, att dra fram i ljuset och har skrivit två alldeles utmärkta böcker "Vem älskar Alfred Nobel"? och "Mitt hjärtebarn - De länge hemlighållna breven mellan Alfred Nobel och hans älskarinna Sofie Hess, med biografisk studie av Vilgot Sjöman".
Än mer häpen blev jag i somras, över Nobelstiftelsens ageranden gentemot testatorn, när jag träffade på en bekant, som lyckats samla på sig det mesta av Alfred Nobels originaltillhörigheter bl.a. den kaross som tillverkats i Ryssland och mycket, mycket annat. Dvs. HELT UNIKA SAKER och som sannerligen Nobelstiftelsen skyndsamt borde se till att överta ägandet till och vårda, till minne av Alfred Nobel.
Den delen sköter Nobelstiftelsen mao mycket amatörmässigt, dvs. inte alls!
Nobelstiftelsen är till min stora häpnad fullständigt ointresserade av artefakterna och berättelsen, som ägaren till Alfred Nobels tillhörigheter helt förkrossat berättade för mig, fick min mun att inte stängas på ett bra tag. Men jag tänkte efteråt:
"nu är du väl bra infantil Gun, du vet väl hur det går till i revirpinkarnas förlovade land där maktberusningen överträffar allt vad sunt förnuft heter, så varför är du ens förvånad"!
Visserligen gjord Alfred Nobel processen kort när det gäller sig själv och det var en man, som livet inte hade skonat på något sätt. Han skrev i slutet på sitt testamente, citat:
Slutligen anordnar jag som varande min uttryckliga önskan och vilja att efter min död pulsådrorna uppskäras och att sedan detta skett och tydliga dödstecken af kompetenta läkare intygats, liket förbrännes i så kallad cremationsugn.
Paris den 27 november 1895
ALFRED BERNHARD NOBEL
-----------
Den mycket klurige Alfred Nobel skrev till sin älskarinna Sofie:
"Men i det stora hela hör Du ej till de olyckligaste fastän Du har ställt till allt Du bara kunde för att bli det."
Jag skulle vilja påstå att de orden, de skulle den gamle Alfred lika gärna ha kunnat rikta till Nobelstiftelsen.
Jag, personligen, hoppas att Nobelstiftelsen får maten i vrångstrupen där de sitter och gottar i sig ikväll på Alfred Nobels bekostnad i Blå Hallen!
Debatten startad av CM B
SvaraRaderaStartad: 2008-12-10 10:44:02
Det finns 1 kommentarer.
revirpinkarnas förlovade land där maktberusningen överträffar allt vad sunt förnuft heter fick mig att tänka på kolonin Norrbotten, LKAB och Gällivare kommun.
Anmäl >CM B (2008-12-10 10:44:02)