Men exakt så var det med den ensemble, som jag fick i uppdrag av SKFs verkstadsklubb, att skriva en pjäs och som skulle sättas upp till jubileumsåret 2007.
Pjäsen kom att mest likna "Mäster Skräddaren" en klassisk svensk folksaga om en liten man, som lämnar in en bit tyg till en skräddare för att få skräddaren för att få en rock sydd. Varje vecka drar skräddaren av och tyget krymper till ett par byxor, sedan en väst, en vante en tumme och slutligen ingenting alla och mannen lika snällt tackar och går. Riktigt så blev det inte utan när allt hade stått på huvudet med pjäsen, så fick jag i uppdrag att i all hast hitta på en ny pjäs, vilket jag också gjorde den däremot både spelades in och upp.
Det var inte lite arbete som jag lade ner på skrivandet på den ursprungliga pjäsen och den research jag gjorde om Sven Wingquist, som var född 10 december 1876 i Kumla, död 17 april 1953 i Göteborg var och blev gigantisk. Föga anade jag i början var jag skulle hamna någonstans. Helt enkelt en mycket oväntad historia, som saknar motstycke i Sveriges både gömda och glömda historia. Men helt i skymundan från både kungafamiljen och näringslivstoppar, som kom att delta i det pompa och ståt och som inte speglade alla mina år i mitt arbete kring och med Sven Wingquist och som blev långt ifrån vad mina år hade innehållit.
Men nu tänker jag berätta vad min research om Sven Wingquist som kom att handla om och som jag tror är totalt anonymt för de flesta, så långt ifrån att jag ens betvivlar att någon känner till den faktiskt. Det är en låååång berättelse och nu tänker jag ta den systematiskt.
Alla, eller i vart fall de flesta känner till SKF en av kronorna i Sveriges absoluta näringsliv. År 2007 präglades SKF av stark tillväxt, rekordresultat och bolagets 100-årsjubileum. 42 088 medarbetare fanns globalt vid utgången av 2007. Cirka 2 800 av dessa anställda fanns i Göteborg, där koncernens huvudkontor och stora tillverknings- och utvecklingsenheter är belägna. Företaget hade verksamhet i över 130 länder med drygt 100 tillverkningsplatser samt ett stort antal säljbolag och omkring 15 000 till 17 000 återförsäljare/distributörer världen över.
Nu kanske du undrar hur jag kunde komma infarande på ett bananskal i SKFs historia. Min sambo arbetade vid SKFs huvudkontor, men var med i Verkstadsklubbens konstförening och jag vet inte hur det gick till, men jag hamnade i den sitsen, att jag fick i uppdrag att skriva pjäsmanuset. Det passade mig utmärkt av olika anledningar. Dessutom är jag en bra "grävare", alltid intresserad av att gräva mycket och djupt och skriva har jag gjort hela mitt liv även pjäser som satts upp och spelats.
Jag fann en av Pugh Rogefeldts låtar "Kärlekens träd" som lämpligt att börja och sluta den tänkta föreställningen med och hade därför otaliga kontakter med damen, Orpas vill jag minnas att hon hette möjligen Mari i förnamn. Hon skulle i vart fall vara mellanhand mellan Pugh Rogefeldt och mig för att kunna få ett medgivande att använda hans vackra "melodi" till pjäsen.
Det stötte på viss patrull redan från början, eftersom Pugh Rogefeldt berättade för henne att han inte hade noterna kvar till "Kärlekens träd", men det var inget problem tänkte jag och hade min gamla musiklärare på Akademien, som jag säkert skulle få hjälp med både på ett och annat sätt till pjäsen. Det Madeleine Stenmark inte klarar av det är inte uppfunnet.
Det kom sig i alla fall att många år senare när Pugh Rogefeldt låg på slutsträckan av livet, kom jag in kontakt med hans son som berättade att Pugh Rogefeldt själv ansåg att det var det bästa han hade skrivit. Det kändes gott att få ha förmedla det till Pugh Rogefeldt.
Texten till Pugh Rogefeldts "Kärlekens träd":
Till dom vita hattarnas stad
Kom hon in från Kelternas lag
O där stod ett sagolikt träd
Med en krona så underligt bred
Så hon fann en sång
Bred dina grenar
Över vår värld
Du förenar
Mänskornas värld
Vi vill vila
Under vår färd
Vila under
Kärlekens träd
Tusen själar samlades där
För en tusen olika skäl
O när flickan höjde sin röst
Fann man glädje i trasiga bröst
O man hörde sång
Bred dina grenar
Över vår värld
Du förenar
Mänskornas värld
Vi vill vila
Under vår färd
Vila under
Kärlekens träd
*****
Den då varande VDn för SKF var Tom Johnstone och han kom onekligen från Kelternas lag. Han var klurigt inbegripen i handlingen och vars slutscen jag själv tyckte i vart fall var briljant. Den utspelade sig i form av en "Rättegång hos Sankte Per", eller vad vi nu skall kalla honom för.
Fortsättning följer och som kom sig av att jag drog mig allt till minnes genom ett nattligt meddelande på Messinger från en av mina vänner om en av Pugh Rogefeldts andra låtar. - Ibland kommer alla minnen som en Ketchupflaska, först kommer det ingenting, sedan ingenting och sedan kommer allt på en gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar