Annie Lööfs (C) återkomst i politiken - med munländret som fortsatt glappar ohämmat

 https://www.dn.se/nyheter/sverige/annie-loof-det-har-kravts-valdigt-mycket-for-att-komma-tillbaka/

Annie Lööf berättar om sin dramatiska nedkomst med dottern som föddes 12 veckor för tidigt.

Den erfarenheten har även jag, även om det var betydligt tidigare än så och något mer dramatiskt. Men precis som Annie Lööf fick jag ta del av en sjukvård som då ännu inte havererat och hade sålunda en helt underbar barnläkare, Anders Dimberg, länge vid min och min dotters sida. Han fullkomligen räddade livet på henne mer än en gång. Det räckte inte med det, utan han berättade för mig om de fattiga kvinnorna som han hade besökt, som inte hade tillgång till kuvöser och därför fick begagna sig av "fattigmanskuvöser". Något jag tog fasta på sedan min dotter kunde kopplas lös från respiratorn inne i kuvösen.

Det räckte inte där utan jag hade även en förutseende gynläkare, som förstod att graviditeten skulle sluta med en katastrof, det var bara en tidsfråga. Trots att hon själv var på fest den kvällen när det började urarta, gav hon order om till lasarettets personal vad de skulle göra. Hon förstod vad som skulle komma att hända och gjorde sig själv därför tillgänglig utanför arbetstid!

Fortfarande kommer denna känsla av tacksamhet tillbaka, när jag läser om Annie Lööfs berättelse i Dagens Nyheter om dramatiken kring hennes tumultartade förlossning, eller det kanske inte ens heter förlossning när man inte föder barn på normalt sätt.

Jag var till skillnad ifrån Annie Lööf inte vid medvetande, när min dotter gjorde entré, utan jag fick senare föras i rullstol från IVA till neonatalavdelningen när jag själv hade lyckats klara ut den värsta pärsen. Däremot hade jag min syster vid min sida under hela tiden när "lyset var nedsläckt". Enligt personalen hade hon inte ens åkt hem för att äta eller sova, utan hela tiden suttit vid min sida och även tagit del av vad som hände med min dotter.

Fortfarande kan jag slås av tanken, att hade jag inte redan befunnit mig på Gällivare lasarett, hade varken jag eller min dotter överlevt. En sådan händelse blir man tillbakakastad till så snart man möter den i någon annans skepnad.

Annie Lööfs berättelse i Dagens Nyheter var en berättelse, som människor skulle må bra av att ta del av. Jag tänker närmast på nymodigheten med Baby Shower, som importerats från USA och som verkar lovligt urspårat med tanke på, att det inte är någon självklarhet med en graviditet eller ens födelse.

Jag kunde verkligen ta del av Annie Lööfs berättelse, dvs. ända tills det samma gamla positivet halades upp igen: "främlingsfientligt parti". Då antog hon åter den där gapande, irrelevanta damen, som man får klart för sig när man hör henne skrika, att hissen inte verkar gå ända upp.

Man kan verkligen ställa sig frågan vilka som är de främlingsfientliga, de som förstår att det inte går att ha en ohämmad migrationspolitik, eller de som "öppnat våra hjärtan" och för en så oansvarlig tillika havererad migrationspolitik, som är så inhuman att man baxnar!

Ideligen får man läsa om, ta del av, historier där människor sitter fast i åratal och i slutändan blir utslängda ur det här landet, inte helt sällan p.g.a. någon byråkratisk miss och horribla handläggningstider, medan man behåller grovt kriminella "därför att man inte kan utvisa dem".

BAH!

Problemet med dessa politikerembrion är att de inte själva behöver bo i en omgivning som är fyllt av bilbränningar, våldsamma upplopp som i min värld faktiskt handlar om terrorverksamhet, skjutningar, skolor som inte klarar av sitt uppdrag, en våldsam segregation med parallella samhällen, öppen knark- och prostitutionshandel, utbredd kriminalitet, förnedringsrån, kolossal bostadsbrist, fundamentalism, dessa horder av unga män som driver runt som rovdjur och inte minst omvänd rasism!

Det är något allvarligt som har hänt i Sverige, när t.o.m. polisen måste ha eskort hem till skydd för sina liv och friheten inskränkts p.g.a. den utbredda kriminaliteten, ändå klamrar sig dessa faktaresistenta vid fixa idéer, som har föga verklighetsförankring. För dem handlar det hela enbart om makt!

Jag minns hur det var bara för ett ca 15-20 år sedan. Idag kan jag säga att jag undviker att besöka en hel del av Göteborgs vackra stadsdelar om nöden inte kräver det. Därför har jag inte heller besökt en hel del av dessa torghandlare, som jag gärna både handlade och tillbringat mycket tid i trevliga samtal med förut. Helt enkelt människor emellan.

Det hela blev synligt när jag i slutet på 90-talet blev inkallad till en skola där eleverna burit kaststjärnor & kättingar och skolans ledning satt helt handfallna över situationen. Vid mina samtal med "kanaljerna" framgick att det faktiskt bara försvarade sig, de var dödligt rädda för fraktioner ifrån andra skolor, som drev omkring. Det var fullt krig mellan högstadieskolorna!

Så sent som i höstas, när jag hämtade ut ett par biljetter i Blå Ställets kassa till en författarfrukost, pågick knarkhandeln helt öppet och ogenerat mitt emot Angeredsgymnasiet. Det pågår överallt i dagens Göteborg. Sedan kan väl de inkrökta politikerna i Göteborg & Regeringspartierna få fortsätta att sova och tro att de har gjort det som krävs i insatsväg. När de dessutom påstår att de har koll på situationen tror man knappt sina öron och ögon.

Annie Lööfs egna flickor behöver aldrig riskera att utsättas för det som vi andra inte kan undgå att se i vår närmiljö. Men det kommer väl kanske en dag när även hon inser att hennes flickor inte räknas som fullvärdiga och jämställda kvinnor, som de är födda till. Inte heller kan låta sina döttrar utsättas för den bistra tillvaron och utsatthet som råder idag i Sverige fastän de är födda i Sverige. Helt enkelt ha en inskränkt frihet.

Jag tänker på vilken enorm frihet jag själv har växt upp med, trots ett ständigt närvarande & underliggande kvinnoförakt, som med handen i backspegeln lyst igenom även i mitt liv. Men det går verkligen inte att jämföra. Dagens Sverige är en förlorad värld, det är de kriminella som tagit över den reella makten. Jag tänker på hur det var på Sicilien och speciellt tydligt i Palermo, det är ingen större skillnad faktiskt.

Man kan hyckla om mycket, men i slutändan står man inför sanningar som visar sig att man skjutit sig själv i foten!

Det borde verkligen Annie Lööf år 2020 vara medveten om, istället för att fortsätta vifta runt som den bortskämda unge hon faktiskt ännu är.