Google+ Followers

måndag 8 januari 2018

Mässlingutbrottet som har sin källa i Göteborg - nu idag uppe i 22 insjuknade av Sveriges befolkning om dryga 10 miljoner.

Kontentan ur reportage i GP: "....X vaccinerades på juldagen, familjen har inte varit mycket bland folk utifall X hade blivit smittad. Men familjen firade nyårsafton tillsammans med två andra familjer".

Man slår sig för pannan med resten som framkom att X:s mamma också är arg. Arg för att något sådant här får inträffa. Arg för att folk inte varit mer aktsamma med en sådan allvarlig sjukdom. Hon frågar sig hur något sådant här kan hända i Sverige år 2017, när mässlingen inte funnits i Sverige på flera år.

Ja, söte Jesus, själv undrar jag vad det kan betyda att familjen inte varit mycket bland folk och om man från GP:s håll inte borde insett, att här kastas sten i glashus, eller att människor är så omedvetna om vilka konsekvenser det kan få med stor och aningslös invandring & kontakter med andra länder där smitta alltjämt förekommer, inte minst hur smittspridning sker (!) Den arga mamman har nu själv fört smittan vidare genom dotterns insjuknande, så varför denna ilska kan jag inte låta bli att undra.

Det dröjer inte så länge innan det inträder på GP:s scen igen, nästa efterföljare till tidigare med fina titlar David Eberhard= #metoo, vars korståg tigs ihjäl av den institution han företräder. 

De börjar bli rätt tröttsamma dessa machomän som slänger sig med sina fina titlar, allt i egenskap att visa vilken auktoritet de är. Men livet är inte antingen svart eller vitt och det borde höga herrar med så mycken utbildning också inse av egen förmåga.

Den här gången handlar det om den citat: "nyligen pensionerade barnhälsovårdsöverläkaren" Thomas Arvidsson, som också ohämmat får visa sin machoauktoritet. Först i ton av förståelse men med en klar ton av att idiotförklara de som saken berör, eller inte delar åsikt. Allvarligt talat nu börjar jag ha fått mer än nog på dessa tröttsamma auktoriteter, som ohämmat kommer till tals i media.

Man kan inte skriva, eller påstå sig visa respekt, när det så tydligt framkommer att det inte är det som deras korståg handlar om. http://www.gp.se/nyheter/debatt/d%C3%A4rf%C3%B6r-f%C3%A5r-myterna-om-vaccin-f%C3%A4ste-hos-f%C3%B6r%C3%A4ldrar-1.5006167

I Thomas Arvidssons fall: barnvaccinationsprogrammet. Vaccinet mot mässling/påssjuka/röda hund, som han i några rader som hastigast låter komma på pränt/vidgår, att vaccination inte är helt ofarligt, kanske t.o.m. lika farligt som sjukdomen! 

Saklig och uttömmande upplysning borde istället Thomas Arvidsson och de andra "samhällets stöttepelare" ägna sig åt, än att skyla över sin egen skuld. I det här fallet rör det sig om att en anställd vid förlossningen har kunnat röra sig fritt, utan att ha haft ett grundläggande skydd, som varje samhällsmedborgare kan kräva skall finnas hos en dylik person för att eliminera smittspridning där det kan få förödande konsekvenser. I det här fallet borde Thomas Arvidsson ha riktat internkritik till den vård han själv företrätt, istället för att företräda ännu ett i raden tröttsamt korståg.

Skulle Thomas Arvidsson överhuvudtaget önskat visa sin pondus, hade han istället skrivit ett sakligt och informativt debattinlägg, vilket är ett helt behövligt inslag med tanke på alla dessa tidningsrubriker (i det fallet har jag hållit mig till GP:s)  http://www.gp.se/nyheter/sverige/m%C3%A5nga-undrar-kan-jag-bli-sjuk-1.5017746
där oroliga t.o.m. ringer ner sjukvårdsupplysningen. Ingen klocka som ringer hos samhällets s.k stöttepelare vari deras egen självklara uppgift borde bestå i.
Jag själv känner när jag läser artikel i GP idag, att nu är jag nära att få hjärnsläpp, fortfarande saknas saklig upplysning. Ännu nämns inte ett enda ord om hur det förhåller sig till de som faktiskt haft mässling! Livet är inte upphängt på vaccination eller inte vaccination. Har man redan haft mässling får man ett livslångt skydd och kan inte drabbas igen. Mässling i Sverige är ovanligt nu för tiden, men betydligt vanligare utomlands. Som allt här i livet måste allt vägas för och emot och även många fler parametrar i de enskilda fallen. Det är inte en självklarhet att vaccination är det enda rätta, eller ens de allra bästa utifrån varje enskild situation.
 
Samhällets s.k. "stöttepelare" har inte helt sällan visat stora blottor och brist på saklig information, sedan är de förvånade över att människor med egna tankeförmågor ifrågasätter deras auktoritet, som de själva varit upprinnelsen att  undergräva. Ta t.ex. utbrottet med enstaka fall på andra sidan jordklotet av svininfluensa år 2009.

Forskare har i efterhand upptäckt varför vaccinet Pandemrix, som togs fram mot svininfluensan 2009, orsakade narkolepsi hos barn och unga, narkolepsi en livslång neurologisk sjukdom. Bakgrunden är än sorgligare än så och vittnar om att pengagirighet inte varit ett oväntat inslag, eftersom vaccinet godkändes av Europeiska kommissionen den 29 september 2009, strax innan masshysterin tog sin början! - Konklusion: de som skadats av vaccinet har fått betala ett alltför högt pris. Skapad masshysteri är dock aldrig någon lösning på något som bör hanteras med eftertanke.

När det gällde "pandemin svininfluensa 2009" kunde de som lärt sig att själva få införskaffa sig kunskap, enbart konstatera att de som haft "asiaten", eller den stammen infektion, vilket är flera, redan hade en inbyggd motståndskraft. Jag och min syster tillhörde den gruppen som varit dödligt sjuka i "asiaten" först insjuknade min syster och just precis när vår mamma trodde att faran var över insjuknade även jag. Dilemmat med svininfluensavaccin år 2009, fanns kring min dotter, men tack och lov var hon myndig 2009 och fick själv väga för och emot. Hon valde emot efter att själv ha skaffat sig kunskaper och ev. risker med att inte vaccinera sig.

Till det hörde det som hon mest lade vikt vid, att det var vanligt förekommande att "vanlig" influensa årligen skördar åtskilliga människors liv. Men då liksom nu saknas information av förebyggande hälso/sjukvård, som inte ägnas så vidare värst många tankar åt av dessa ”samhällets stöttepelare”. Men så sponsras inte heller dylika inslag av några läkemedelsbolag, vilket helt uppenbart hela det politiska samhället vilar på.

Jag fick tidigt lära mig av mina egna föräldrar. Vi förbjöds helt enkelt att vistas i hem där det förekom barnsjukdomar, eller andra sjukdomstillstånd av smittsam karaktär.

Medan överlag andra föräldrar var av helt annan uppfattning, eller inte tyckte att det var så farlig. En del utsatte t.o.m. sina barn för barnsjukdomar och allsköns  smitta "för att få det avklarat/så att de byggde upp ett immunförsvar" (?)

Det läget hade inte förändrats till det att jag själv fick barn. Fortfarande fanns uppfattningar att det bästa var att låta barn få barnsjukdomar. Något jag aldrig har varit anhängare av, jag har istället försökt att undvika smitta av allehanda slag, eftersom jag helt enkelt inte tror på idén att utsätta sig för smitta i någon form, allra minst sina barn. Kan inte ens se någon hälsopoäng med det hela, snarare tvärtom.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Numera har jag en upparbetad vana, att bli bespottad av samhällets s.k. stöttepelare. Även i fråga om mässling, eftersom jag i egenskap av mor till ett prematurbarn, som fötts med ofullgångna lungor blev kallad och uthängd som "oansvarig mor" av skolhälsovården. Anledningen var att jag avstod att vaccinera mitt barn i det läge då hon nyss hade genomgått scharlakansfeber som grasserade i skolan, dessutom med den tillstötta komplikationen lunginflammation, som varit som ett brev på posten i hennes liv. Utsätta sitt barn för en vaccination i det läget, som kunde innebära en enorm hälsorisk var därför ingalunda en självklarhet och innebar viss ambivalens hos mig. Men bara viss ambivalens. Någon saklig diskussion fördes inte av skolhälsovården, den lyste som vanligt med sin frånvaro.

Åter var jag akterseglad av samhällets stöttepelare. Jag fick använda mig av det egna sunda förnuftets tankebanor, väga för och emot: dotter hade förutom scharlakansfeber även en historik med både mässling och kikhosta, då som litet barn. En förutseende barnläkaren lyckades minimera genom att genast sätta in förebyggande mot kikhostan. Som jag ser det klarade henne från en säker död, eftersom det hade utbrutit kikhosta och hon visade tecken på begynnande kikhosta, vilket proverna i efterhand också visade sig att det var. På det blev följdsjukdomen än en gång lunginflammation.

I vaccinet mot mässling ingick även påssjuka, eftersom hon inte var av manligt kön och inte riskerade att skada möjligheterna att alstra barn i framtiden kändes inte frågan relevant. Detsamma var det när det gällde röda hund, som vaccinet kunde ha viss effekt mot. Samma där, någon graviditet stod hon inte inför som 8 årig skolflicka, fosterskador kändes väldigt avlägsen för hennes vidkommande.

Själv har jag haft mässling som spädbarn, vilket höll på att ta en ände med förskräckelse. Påssjuka som fullvuxen, smittad av dåvarande chefens fru som var lärarinna. Fy för den lede vad jag var sjuk och när jag efter en vecka började förstå vad som var upp och vad som var ner på sängen, slog påssjukan till på andra sidan. Till råga på allt blev jag berikad med en vagel i ögat, när påssjukan slog ut på andra sidan örat. Örsnibbarna stod rakt ut, halsen såg ut som en enda stor knölig björkstam och med vageln i ögat, som fick hela ögat att se ut som en enda stor björkvril, fick t.o.m. Ringaren från Notre Dame,
Quasimodo, att framstå som en underskön typ i jämförelse.

Mina söner hade endast vattkoppor av alla barnsjukdomar, som ständigt grasserade. Vattkopporna passerade dem tämligen lindrigt, inte värre än en präktig förkylning med feber de första dagarna och tillfälligt däckade i säng. Men tillvaron med två söner/bröder som ständigt trissat varandra (har inte gått över ännu fastän de båda är att betrakta som farbröder numera), när det värsta var över skulle visa sig vara en fullständig potatismjölorgie. De sönerna kunde konsten att ställa tillvaron på sin spets, när ledan över att vara instängda pga vattkoppor började ta över.

Jag kan väl sammanfatta det så här, så att det blir begripligt: Det gick åt väldigt många förpackningar potatismjöl för att de inte skulle klia sönder de vattenfyllda blåsorna, men än mer i diverse potatismjölkrig, som hade en tendens att blossa upp när tristessen över vattkoppornas baksidor hade anlänt! Lakan, sängkläder, trapphus (den ene hade sovrum på övre våningen och den andre på nedre våningen) och faktiskt hela huset förvandlades understundom till en orgie i potatismjöl. Tack och lov var det relativt snabbt överstökat innan de åter kunde komma ut på grönbete igen.

Men samhällets ansvar har ständigt visat sin dåliga sida och ingalunda varit något stöd att ställa sin tillit eller sätta sin tilltro till, utom i mycket få stunder då en ängel trätt fram i en människas skepnad. - Det är dessa människor som får mig att inte misströsta, eller helt tappa tilltron på mina medmänniskor.


På högstadiet påpekade jag för min dotters gymnastikläraren, att min dotter ingalunda fick utsättas för att dra in kalluft, eftersom hon hade en förhöjd och uppenbar risk för att få lunginflammation vid minsta lilla påverkan av det slaget. Jag förbjöd därför att hon skulle delta i att springa ute i kylig/rå vinterluft. Gissa vad som hände? - Som grädde på det vidrigt serverade moset fick min dotter inte ett godkänt betyg i gymnastik den terminen p.g.a. att hon inte uppfyllde de stipulerade kraven och trots hennes medfödda handikapp med lungorna och trots att hon i gymnastiken i övrigt medverkade med samma minutiösa noggrannhet, som skolans arbeta alltid varit för henne.

Ett förtroende är inte något man kan hävda sig äga rätt till pga. en auktoritetsställning - Ett förtroende är det man får när man gjort sig förtjänt av det.

1 kommentar:

  1. Konstigt att man kan bli så upprörd över så få mässlingfall i Sverige när folk samtidigt åker kors och tvärs över hela världen där det fortfarande är en vanlig barnsjukdom.finns dessutom många andra smittsamma sjukdomar som man kan dra på sig när man är utomlands och föra hem smittan till Sverige.tror inte att någon skulle komma på idén att förbjuda resor till dessa länder, eller förbud att de får ta sig hit.

    Mässling var en vanlig barnsjukdom för inte alltför länge sedan. Säkert har många barn dött i just barnsjukdomar eller följdsjukdomarna från dessa även om vi inte verkar ha någon riktig tillförlitlig statistik på det. Men siffran 40 000 har nämnts för 50-talet, sant eller inte verkar ingen veta.

    SvaraRadera