Det är bara en liten detalj som gjorde att det inte var så himla bra just precis idag.
Dels vaknade jag till liv på allvar efter en stund, eller en evighet, vilket som, av att det kändes som om jag låg uppe på kalfjället och isande vindar piskade på, dels var det den där andra lilla detaljen som Hallsbergaren hade råkat förbise:
det var inte så lyckat med fönster på alltför frikostig öppning just idag.
När jag yrvaket vinglade upp och tog mig bort mot fönstret, steg jag rakt ner i en iskall vattenpöl, som hade fortplantat sig över hela fönsterbrädan, ner på golvet och hade dragit iväg under den lilla skänken som Herr H envisats med att släpa in istället för nattygsbordet, som finns i liknade upplaga på min sida av sängen. Efter ett snabbt konstaterande insåg jag att vattenpölen hade dragit iväg under sängen också.
Det där med att ha dammigt bokförråd inne i ett sovrum, det har liksom inte gått in i den manliga hallsbergshjärnan.
Det är ytterligare några saker med manliga hjärnor, som helt uppenbart har sina små blottor:
Vi har någon billig skitvariant av trägolv överallt i huset. Kährs parkettgolv stod det i den fina broschyren vi fick från Älvsbyhus, men det visade sig att det var utbytt till något billigt alternativ. Den lokale Älvsbyhusrepresentanten Peter Jansson och hans affärskompanjon entreprenören Jimmy Lif, som jag och Herr H på ett tidigt stadium döpte om till Livlös, har väl gjort sig storkovan även på att byta ut det också, liksom allt annat som inte heller stämde med den fina kundpärm, som vi fick från Älvsbyhus i Älvsbyn. Samarbete med Göteborgs stad, Stadsbyggnadskontoret i Göteborg och Sparbanken i Torslanda, var inte heller något lyckokast ur kundsynvinkel. Det hela var en enda lång ökenvandring från början till slut.
Hur som haver det hade väl kunnat funka det också med taskig träfaner istället för Kährs parkettgolv. Men vatten och den kombinationen golv är ingen bra kombination. Så när jag och Herr H inredde förrådet för några år sedan, kluckade min mage av skratt, när jag konstaterade att därute i förrådet hade vi bättre trägolv än inne i hela huset. I det inredda förrådet har vi ekträgolv med tjock yta som går att slipa ett par varv, om så skulle behövas.
Det verkar inte heller ha någon större mottagningsarea i manliga hjärnor, därför att alla platser där trägolv vittnar om ingrediensen vatten, är producerat av enbart manliga hjärnor, som inte är mina barn. Så tror jag som den kvinna jag är född till att när de tre barnen växt upp och jag har förmanat att övervattnade blomkrukor och vatten i övrigt inte hör hemma att bli liggande på trägolv att det räcker där, då trodde jag fel.
Det var inte barnen jag skulle ha förmanat, de krävde bara en enda förklaring för att de snabbt skulle förstå, alla inte. - Det var det eviga tjatet jag skulle ha lagt krut på. Spelat in på en bandspelare som man kan trycka igång en timma att börja dagen med av alla INTE, som tydligen är väldigt svårt att ta till sig...
Med dessa tankar som passerade mitt huvud denna morgon, tog jag ett kliv ur den iskalla vattensamlingen på sovrumsgolvet, surfade mig vidare genom huset och passerade då rummet där Herr H satt och pillade på tangentbordet:
- Har du tittat ut genom fönstret, undrade han.
Naturligtvis var det snöpudret som hade rönt hans intresse av sensationslystnad.
- Mmm, jag har sa jag med en röst, som lät som lät som en sprucket krus. Söte Jises vad är det med sörlänningar, som tror att något större snöskred har inträffat så fort det kommit lite snö på marken!
Jag fick tag i mitt badlakan och återvände till katastrofområdet. Lade ut badlakanet och lät vattenpölen sugas upp. Fortsatte sedan med att lyfta upp det genomdränkta badlakanet till att suga upp vattnet på fönsterbrädan, där det mesta simmade omkring i vätan.
Lagom road passerade jag arbetsrummet igen där Herr H satt och stirrade in i dataskärmen framför PC:n, talade om att det vore bra om han kunde åtgärda vattenansamlingen han hade fixat, när han öppnat fönstret på glänt när han steg upp, därför att golvet såg inte ut att trivas med vattenansamlingen. Backade tillbaka och lade till:
- Det kanske inte var jordens mest lämpliga dag att lämna sovrumsfönstret öppet så pass mycket.
Uppgiften om olämpligheten fönster, väder & vind kom som en fullständig överraskning för Herr H, det hade han inte tänkt på.
Kunde just tänka mig det, sa den lille hornprydde som nu satt på min axel och talade med megafon på högsta volym rakt in i mitt öra.
Sedan jag hade förpassat min badlakan till tvättstugans tvättho, där den fick bli liggande, gick jag in i lilla tronsalen, satt där och funderade över min spruckna hälsa, mängden av måste orka som återstår och tillvaron i största allmänhet.
Jag hörde hur Herr H fortsatte en noggrannare vattensaneringen i sovrummet, medan jag satt där och tyckte rätt synd om mig själv. Yr i bollen av trötthet och tankarna som försökte sig tränga runt till någon form av substans: Äntligen efterlängtad helg och jag hade kunnat få någon liten stund att göra det jag själv ville göra, som ett litet avbrott. Men så bra skall man ju inte ha det, när man istället kan ligga till sängs som en skadskjuten fågel med halva Apoteksförrådet utskrivet och ett kuvert fullt i provrör som skall fyllas och av diverse elände och köras tillbaka till lab på måndagsmorgon.
Eftersom jag till skillnad från Herr H inte somnat framför TV:n så där lagom när småbarnen brukar törna in, behövdes inte något större inre övertygelse att återvända till sängs. Jag hade just precis somnat, när nästa manliga hjärna på kvarteret gav sig till känna.
Det kändes som om någon försökte vibrera sönder mitt huvud och som fick hela huvudändan på sängen att vibrera:
3 cm snö och grannen måste naturligtvis ut med sin snömaskin!
Nog var det väl själva f@n, kan man inte få sova en söndagsmorgon, mitt i julhelgen utan att hela helvetet nödvändigtvis skall braka lös?
Nu när jag jagats upp och sitter här och inser att ångan pyser ut ur mina öron och är så trött att jag nästan är förbi. Vad händer då?
Det är lugnt, stilla och tyst som i graven...
VARFÖR i hela glödheta kunde det inte vara så här, när jag försökte sova ut i morse för en gångs skull...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar